Brexit och immigration

En fråga är ofrånkomlig för den reporter som träffar en brittisk författare dessa dagar, den om Brexit. Vad har Ken Pye att säga om den process som mer och mer får karaktären av ödesfråga för landet och folket?

Jag träffar Ken Pye i Liverpool för att tala om stadens historia av immigration och arbete. Men det visar sig att varje replik har en koppling till det som sker eller inte sker i Brexitprocessen.

Till att börja med undrar denne engelsman, brittiskt artig enligt alla stereotyper, försynt hur lång tid vi behöver.

– Jag bör vara tillbaka på parkeringsplatsen innan någon kör iväg med min bil.

Vi sitter på ett bullrigt, eller snarare, slamrande café. Bordet var inte särkilt avskilt, visar det sig. Svaren från Liverpoolprofilen illustreras av ljudet av buller från ett kök på andra sidan väggen och tallrikar som hanteras med eftertryck i någon diskmaskin.

Ändå är det inte svårt att ta till sig varje välformulerad sentens som kommer från denne författare, historiker, entreprenör och före detta universitetslärare, som för övrigt också är en återkommande röst i radioprogram om historiska händelser och nutida evenemang.

– Människor minns och inser, säger han och understryker att mycket få väljare i den här staden röstade för Brexit.

En anledning var att staden och, för den delen landet, med ett nödrop kom ut från Andra världskriget, ett krig där Liverpool bombades mer än någon annan brittisk stad, bortsett från London, särskilt natten den 9 oktober 1940, och som efter kriget fick ett omfattande stöd av Europa.

– Varifrån kom pengarna? Jo, från Europa. Allt är uppbyggt med europeiska pengar, säger Ken Pye och gör en gest med båda händerna.

Flera gånger upprepar han att Liverpool var på väg att dö.

Så småningom uppstod en besöksnäring, inte minst kring Beatles, museer och det vackra och rogivande kajområdet Albert dock, i dag klassat av Unesco som kulturarv.

– Hotellet som du bor på, museerna, universiteten som började växa, allt är uppbyggt med hjälp av europeiska pengar. Europa räddade oss, upprepar han.

Pye tillägger att han är oroad över vad som kommer att hända när hans land lämnar EU.

– Om vi skulle lämna EU, så vore det en katastrof för britterna, eftersom ingen vet vad som kan komma i stället.

52-48 för Brexit var opinionen tidigare. Nu, uppskattar han, är siffrorna de omvända, 52-48, för att stanna kvar i Europeiska unionen. Dock betonar denne radikale och demokratiskt sinnade skriftställare att det inte bör arrangeras ytterligare en omröstning för att det förra resultatet ”blev fel”; det vore antidemokratiskt.

Ken Pye nämner dagens läge där Theresa May måste hantera nationalister och högerextremister i sitt parti. Om den politiska situationen i Sverige är låst är den så också i Storbritannien. Labour är för splittrat för att kunna ta över igen.

Vi har satt oss på caféet Costa på Chapel Street för att tala om historia, migrationshistoria i synnerhet. Men även frågor och svar om slavhandeln, den mest omänskliga formen av migration, utmynnar i Brexitrelaterade associationer. Inte så konstigt, enligt Pye, eftersom det är attityden till ”de andra” som är gemensam nämnare.

Han har noterat att Liverpoolbor, liverpudlians kallade, gärna talar om slaveriet men inte om EU. Attityder till immigration har samma rötter som Brexit, nämligen behovet av att skylla på någon annan eller några andra för sina problem.

Enligt Ken Pye är likheterna mellan gårdagens och dagens migration uppenbara:

– Skälen för människor att komma hit för 100, 200, ja 300 år sedan, är i grunden desamma som i dag. De kom för att fly från fattigdom, förtryck, exploatering och krig. I dag är skälen desamma.

Han uppehåller sig vid termen ”ekonomiska migranter” som han djupt ogillar. Termen används där det inte är befogat; den står för en nedgraderande syn på flyktingar. Termen uttalas av människor som vägrar ta till sig att flyktingarna faktiskt flyr från ett lidande.

– Människorna som kommer hit, också från andra delar av Europa, söker bara ett bättre liv och bättre jobb. Vad är det för fel med det? Det är något som vi alla önskar. De har modet att ge upp allt för att komma till ett helt annorlunda land. Allt de önskar är ett anständigt liv för sig och sina barn.

En skillnad mot tidigare folkförflyttningar är att migranter i dag ofta är välutbildade. Det är inte bara ”cheap labour” som när industrisamhället föddes, utan också läkare, IT-specialister, människor som talar mer än ett språk. Det kan också vara det som ligger bakom en föraktfull etikett som ”ekonomiska migranter”.

Liverpool har erfarenhet av människor som flyttat eller flytt till staden, till exempel tre keltiska folk. Irländarna utgör en signifikant grupp med en bakgrund i ”The Irish potato”, det vill säga den hungersnöd som härjade på Irland 1845-1852 med potatis som förstördes av en giftig svamp. En anledning till svälten var också en motsvarighet till svenska gulaschbaroner, vilka exporterade mat för pengar som egen vinning.

Mannen framför mig ser åter ett exempel på andra männi-skors avgörande påverkan:

– Irländarna har givit Liverpool en hel del. De gav oss oberoende.

Trots en utbredd vilja att utse invandrare till syndabockar för det som går fel i livet tror Ken Pye att engelsmännen är mer toleranta mot invandrare än många andra människor, helt enkelt eftersom engelsmännen, och särskilt liverpudlians, är vana vid att leva med männi-skor från andra länder av andra nationaliteter.

– Vi är byggda av immigration. Liverpool har alltid varit en stad med immigration. Varje familj här är skapad av människor från en annan del av världen.

Immigrationen är alltså ingen stor fråga utan något självklart. Med slaveriet är det helt annorlunda, betonar Ken Pye. Människor känner skuld för slavhandeln och måste hela tiden tala om den och bearbeta den.

Så har Liverpool världens mest ambitiösa museum om den translantiska slavhandeln med exempel på oerhört tragiska människoöden.

– Så många gator har namn efter slavägare. För tio år sedan ville lokala statliga befattningshavare ändra namnen på gatorna till följd av vår skam. Jag var en av dem som protesterade. Det vore att försköna och förfalska historien att ändra namnen.

Sverigedemokraternas framgångar har förvånat och skrämt Ken Pye, som har flera vänner i Sverige. Det var chockerande att det kan hända i en välfärdsstat som Sverige med en liberal kultur och livsstil, säger han uppgivet. Livskvaliteten är hög även om det har sina kostnader.

– Ni betalar priset i form av höga skatter och får omfattande välfärd. Att ett rasistiskt parti har framgångar kan ha att göra med ett ekonomiskt och politiskt breakdown. Det är en reaktion på social och ekonomisk kollaps över hela världen.

För Ken Pye, med cirka 15 utgivna böcker, är liv och arbete en helhet. Böckerna har anknytning till det han undervisade i som universitetslärare och undervisningen har anknytning till de två företag han drev men avvecklade i samband med sin pensionering för fyra, fem år sedan. Företagens verksamhet bestod av utbildning i bland annat ledarskap och utveckling av entreprenörskap.

Vi skiljs på vägen mot kajområdet med monumentet av The Beatles inom synhåll, och tar ett älskvärt farväl av varandra, innan vi har förvissat oss om att han hinner tillbaka till bilen innan parkeringstiden gått ut för färd mot sitt hem i Sefton Park.

Jan-Ewert Strömbäck