Parisavtalet lever, nu börjar allvaret

Parisavtalet lever, nu börjar allvaret

Klimat-toppmötet i Katowice – COP 24 – klarade av det som var huvuduppgiften, vilken var att ta fram en regelbok om hur Parisavtalet ska efterlevas i praktiken. Det handlar mycket om hur länder ska mäta, rapportera och bevisa att de uppfyller sina klimatmål. Det är en oumbärlig del för att uppfylla Parisavtalet, eftersom det säkerställer att alla länder kan känna förtroende för att övriga uppfyller sina åtaganden.

Detta klimatmöte hade alltså ett tekniskt fokus. Frågan om hur länderna ska öka sina egna mål för att minska sina utsläpp saknades i hög grad. Även om Parisavtalet säger att den globala temperaturökningen ska hållas ”väl under” 2 grader, och sikta mot att klara en ökning med 1,5 grader, så har inte de enskilda länderna ännu satt egna mål som leder dit.

Tvärtom så skulle en sammanvägning av de mål som länderna satt så här långt innebära att temperaturökningen kommer att bli upp emot 3,5 grader (jämfört med förindustriella nivåer). Skulle det hända så skulle konsekvenserna bli katastrofala. Enorma områden ofta utsatta för svår torka, med kraftig nedgång av matproduktion och brist på vatten, ofta återkommande svåra stormar och översvämningar samt havsnivåhöjningar på flera meter och hundratals miljoner människor som skulle tvingas emigrera som en konsekvens.

Att komma fram till en regelbok, som de omkring 200 länderna kunde enas om, var komplicerad och absolut ingen självklarhet när klimatmötet öppnades. Det innebär att den globala klimatprocessen passerat ett kritiskt, nödvändigt steg.

Klimatminister Isabella Lövin (MP) representerade Sverige på mötet och uttryckte en viss tillförsikt.

– Det är väldigt glädjande trots allt att världssamfundet har lyckats komma överens om en såpass krånglig och tekniskt komplicerad sak som en regelbok för Parisavtalet, sa Lövin i SVT.

Också mycket viktigt var att länderna enades om skrivningar om att fattiga länder ska få 100 miljarder dollar årligen i klimatfinansiering från 2020 som hjälp att minska sina utsläpp och anpassa sig till pågående klimatförändringar. Rika länder lovade bättre långsiktighet så att sårbara länder kan känna sig trygga i att pengarna verkligen kommer.

Toppmötena 2015 (Paris) och 2018 (Katowice) har alltså klarat av att fastställa viktiga mål, ett regelverk och hur klimatfinansieringen för de fattiga länderna ska se ut. Men det är på toppmötet 2020 (troligen i Storbritannien eller Italien) som det blir ”upp till bevis” på riktigt. Då måste ambitionerna för utsläppsminskningar höjas radikalt. För utsläppen har ju inte alls börjat minska än. Så nu börjar det riktigt svåra – att vara beredd att göra stora förändringar, eftersom utsläppen inte kommer att minska kraftigt om inte kraftfulla åtgärder sätts in. Och sådana innebär också rejäla uppoffringar, framför allt i den rika delen av världen.

Anders Wijkman sammanfattade kort och kärnfullt hur situationen ser ut nu efter mötet i Katowice och inför arbetet framöver.

– Parisavtalet överlevde men ser fortsatt ut som ett skelett. Målen finns där men utsläppen fortsätter öka och hur målen ska nås fortsatt ett frågetecken (Twitter 16/12).

 

Stefan B Nilsson
Foto: Institue on the Environment
Share this...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter