Julklappstips I – Jazzboxar

Julklappstips I – Jazzboxar

Statligt subventionerade skivbolaget Caprice – för ”smal musik” – fortsätter sin serie Svensk jazzhistoria och har nu kommit till volym 11: Jazz Cosmopolit (1970-79). Det är en välkommen volym då det decenniet snarare präglades av rocken i början, punken i mitten och discopopen i slutet.

Proggrocken tassade nu in i jazzen, märkbart i själva bandnamnen: Musikteatergruppen Oktober, Arbete & fritid, Takt & ton etcetera. Och folkmusiken fi ck än större plats efter Jan Johanssons och Don Cherrys utflykter på 1960 -talet: som i Iskras ”Solsken över Ångermanälven” eller Peter Gullins ”Sommarpsalm”. Världsmusiken ej att förglömma: Sextetten Sevda (”kärlek”) tolkade traditionell turkisk musik på sitt eget, fusionerade vis. Och kvartetten Rena Rama hade, som namnet avslöjar, ena foten i Indien och rönte också stor uppmärksamhet där.

Om detta kan lyssnaren läsa i det välmatade häftet som medföljer varje box, som innehåller högt och lågt, obligatorium och trivia inom den svenska jazzhistorien.

Den tionde volymen Watch 0ut! porträtterar tiden då musikerna satte Sverige på jazzkartan. På restaurang Gyllene Cirkeln (ABF-huset på Sveavägen i Stockholm) avlöste de stora namnen varandra: Bud Powell, Dexter Gordon, Coleman Hawkins och Ornette Coleman etcetera, etcetera.

Nu rotade sig också alltfler musiker här, trötta på segregering och krigföring, McCarthyism och Vietnampolitik, rasism och mord (John F & Robert Kennedy, Martin Luther King & Malcolm X).

Basisten Red Mitchell blev kvar, liksom trumpetaren Don Cherry som fick barn med konstnären Moki och slog sig ned i Tågarp i Skåne. Medan Monica Z for ”over there” ett slag, träff ade Miles Davis och sjöng med Bill Evans.

Fast starkast präglas volymens fyra skivor av Sveriges Radios ensembler Jazzstudioorkestern och Radiojazzgruppen (grundade 1966 respektive 1967). Främst Jan Johanssons komplexa, närmast konstmusikaliska kompositioner i samarbeten däri; fjärran från Jazz på svenska och ryska (se MM nr 38 2018).

Det var en dynamisk och expansiv tid som stramades åt allt eftersom folkhemsbygget tog sig närmast diktatoriska och socialfascistiska former för ett närmast hänsynslöst ”bulldozrande” (Norrmalmsregleringen) av innerstadens en gång så gemytliga kärna (Klarakvarteren).

1968 var året då inte bara Kårhuset ockuperades utan även jazzmusikerna gick i förstamajtåget under banderollen: ”SAMMA STÖD ÅT JAZZ som åt annan musik”. Eller: Fler jazzplattor i tomtesäcken. 

Rikard Rehnbergh

Svensk jazzhistoria vol. 11 är en box med fyra cd-skivor och en 188-sidig bok om den svenska jazzen på 1970-talet.

Share this...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter