Kvinnornas röst – mellanårsvalet i USA

Kvinnornas röst – mellanårsvalet i USA

Demokrati. Demokrati. Demokrati. Svaret från de tre protagonisterna kommer snabbt. Kanske för snabbt. Lunchseminariet på Arena-redaktionen vid Norra Bantorget i Stockholm är över och det ges inte tid att ifrågasätta deras svar. Journalisten Karin Henriksson har just delat sin syn på Vänstern i USA (titeln på hennes nya bok, recenserad i Miljömagasinet nummer 41) och samtalat med USA-kännaren Per Wirtén och SR-korrespondenten Inger Arenander en månad före mellanårsvalet den 6 november. Frågan: Är USA en demokrati eller en plutokrati?

 

En och en halv miljon väljare som fi gurerar i Floridas brottsregister – hur gammal, liten eller falsk förseelsen än är – får inte rösta i valet. Samtidigt ställde en ledamot i representationshuset, Chris Collins, upp för omval med korruptionsåtal över sig.

 

Valet hålls av tradition en tisdag, en arbetsdag. Krångligt för de fl esta men direkt obstruerande för en majoritet av arbetarklassen, vilka varken har råd eller arbetsgivarens lov att gå och rösta under arbetstid.

 

I sydstaterna tillämpas ofta strikta röstregler och invecklad byråkrati (Motor-Voter Law). Många medborgare ur minoriteterna – till dessa räknas afrikan-, asiat-, syd- och inte minst uramerikaner – som tror sig vara röstberättigade är inte det. De kommer inte ens till vallokalen. De stoppas redan vid registreringen, diskade innan matchen börjat.

 

Georgia, med ett tungt arv från slaveriet och lynchningar, är ett typexempel. Med stöd av självstyret utnyttjar delstaten röstreglerna maximalt för att sätta hinder för, i första hand, minoriteter att rösta (oftast blått, på demokraterna).

 

Mycket riktigt förlorade demokraten Stacey Abrams, som hade blivit USA: s första svarta kvinnliga guvernör, knappt mot republikanen Brian Kemp, som tillika är statssekreterare. I USA kan en individ således reglera en delstats röstlagar och samtidigt kandidera till dess högsta post. Är det etiskt, är det ens demokratiskt?

 

I North Dakota är läget lika illa. Uramerikaner (Native Americans) hindras från att rösta på grund av att reservaten de tvingas bo i ofta, naturligt nog, saknar gatunamn och -nummer. Ofta anges en postbox eller närmsta lokal som hemadress, vilket räcker för att diskvalifi cera dem efter ett färskt domstolsbeslut. Det orsakade dock en kraftig motreaktion; en kraftfull mobilisering ledde till valet av den första uramerikanen i North Dakotas delstatskongress.

 

Delstatens statssekreterare och guvernör, Al Jaeger, ställde sig lika provocerande oförstående inför väljarförtrycket och bristen på demokrati som Kemp i Georgia. I North Dakota – där Standing Rock-kampen gett uramerikanerna nytt momentum – har fallet överklagats i federal domstol. Om detta gjorde korrespondenten Carina Bergfeldt (som fortfarande kallar uramerikaner ”indianer”, skärpning SVT!) ett belysande inslag i Aktuellt (1/11-18).

 

Vallagarna är en relikt från rekonstruktionen – den såriga tiden efter inbördeskriget 1861- 65 – då södern gjorde allt för att frigivna slavar inte skulle få fullt medborgarskap och ernå rösträtt. Dessa rasistiska ”Jim Crow-lagar” gäller alltså delvis än, framför allt i södern. NGO: er i USA undersöker huruvida lagarna bryter mot mänskliga rättigheter; något som vanligtvis är vikt åt diktaturer.

 

Dessutom släppte Högsta domstolen under några år på regleringen vad gäller fi nansiering av valkampanjer. Numera fi nns varken tak eller väggar för hur mycket och från vad/vem kampanjmedel kan komma. Texasguvernören Ted Cruz spenderade exempelvis 35 miljoner kronor på att slå demokraten Beto O’Rourke, den ”nye” Obama.

 

Varifrån kommer pengarna? Till övervägande del från fossillobbyn. Inte för inte kallas Republikanska partiet för GOP (Grand Old Party). GOP kan också betecknas BAU (Business As Usual).

 

Med ovan sagt är USA per defi nition en plutokrati: ”Styrelseform som utmärkes därav att makten ligger i händerna på de förmögna i samhället, rikemansvälde, penningvälde; även om stat med dylik styrelseform”, efter SAOB: s defi nition.

 

Lingvisten och debattören Noah Chomsky kallade mellanårsvalet 2018 ”det viktigaste valet i historien” åsyftande dess biverkningar på omvärlden i kampen mot klimatförändringarna, fascismen, kärnvapenhotet, krig överlag samt statlig rättslöshet och straff rihet.

 

Andra kallar det ett ”förtroendeval”. Huruvida Trump sålt sin aff ärsidé (USA) i gross – ”wholesale” som Philip K. Dick skulle ha sagt – eller i parti? Med metoo-upproret och kvinnomarschen och Kavanaughdebatten, Charlottesville-kravallerna, rörbomberna i posten och dödsskjutningarna i synagogan (Pittsburgh) och studentbaren (Kalifornien) i åtanke – det senare.

 

Demokraterna tog tillbaka representanthuset (där de nu har en övervikt på över 30 ledamöter) medan republikanerna stärkte sin ställning i senaten (med två ledamöter). Fastän det innebär ett dödläge kan demokraterna i princip blockera republikanernas förslag till lagstiftning och budget. Trump lär hädanefter försöka töja på reglerna för att styra mera via presidentdekret, vilket han hintade om på den vresiga presskonferensen dagen efter valet.

 

Och hans baksmälla lär hålla i sig ett tag: Det blir nu svårare att få igenom förslag, som att bygga murar och utvinna än mer fossila bränslen, och risken att ställas inför riksrätt är överhängande. Representanthuset är en instans med laga rätt att beställa material som självdeklarationer (till exempel Trumps) och säkerhetsklassifi cerade journaler, höra vittnen och starta utredningar.

Foto: Shealah Craighead – White House/public domain
Foto: United States Congress / public domain
Både president Donald Trump och demokraternas minoritetsledare Nancy Pelosi ansåg att deras respektive partier vann i mellanårsvalet 2018.

USA älskar rekord. I det här fallet visar de på valets vikt. Dyrast hittills, så klart. Runt 50 miljarder kronor. Flest hittills: 114 miljoner röstande, varav 36 miljoner förtida röster, en tredjedels ökning jämfört med 2014. Samt ett rekordstort antal kvinnliga väljare, kandidater och förstagångsväljare, ”millenials”. Dessa kan komma att avgöra presidentvalet 2020.

 

Engagemanget är på grund av och på samma gång tack vare Trump, beroende på vilken sida du står i det i dag än mer polariserade USA. En skarp linje mellan storstad och landsbygd, mångfald och vithet, globalism och nationalism skär lika djupt i landskapet som 1760-talets Mason-Dixon-linje mellan slavoch fristater.

 

100 år senare rasar inbördeskriget. Ätterna Sutpens och Sartoris patriarker tar värvning i sydstatsarmén. Medan de strider lämnar slavarna de forna plantagen en masse och går in i nordstatsarmén.

Söderns stora samvete William Faulkners många mästerverk – som inspirerat en annan nobelpristagare: Toni Morrison – handlar i stort om söderns förfall och i litet om tre fyra släkter.

Porträttet han tecknar i Absalom, Absalom! (1936) av kolonisatören och tyrannen ! omas Sutpen påminner om Trump: samma sorts buffl ighet, en medden- mest-hänsynslöses-rätt-attityd. Sutpen dyker upp från ingenstans, köper upp Chickasaw- folkets land för en spottstyver (en alkoholstinn ”aff är”), bygger sig en patriciervilla (utan att vara patriark) och startar det största bomullsplantaget i delstaten (med slavkraft).

Faulkners Jeff erson City blir till ett Grönköping där månglarna inte bara kränger mark – avlurad uramerikaner – till kolonisatörerna och odlar bomull – med slavarnas arbetskraft – utan även föder, göder misstro och hat.

Samma år ger Sinclair Lewis ut sin burlesk Sånt händer inte här. Romanen är en karikatyr och ett karaktärsmord av en president, blott tre år efter Hitlers maktövertagande i Tyskland, exakt 80 år före Trumps valseger.

I romanen är USA präglat av fascism och rasism, förföljelser av oliktänkande och ”avvikande”; ett något litet lustigare 1984. Han tecknar Buzz Windrip, innehavare av ”det högsta ämbetet” i landet, likt Chaplin gjorde med Hitler i Diktatorn: Som en clown.

Lewis liknar presidenten vid en man som styr landet som en mäklare sin egen byrå i ovan Grönköping. Lewis ironiska titel är en appell till USA: s folk att antingen vakna eller vara vaksamma. Ironin slog dock in: Sånt hände just där 2016.

Buzz Windrip beslås med dagliga lögner. Ska detta vara en president? Trump levererar i runda slängar sex lögner om dagen enligt faktagranskare. ”En patologisk lögnare”, säger demokratiske senatorn Bernie Sanders.

 

Åter till seminariet. Karin Henriksson ser vad som komma skall:

– Kvinnornas roll kommer att bli avgörande i kommande mellanårsval och presidentval. Fler kvinnor röstar, fl er kvinnor engagerar sig. Det belyses av det stora engagemanget kring utnämningen av Brett Kavanaugh som domare i högsta domstolen.

Hur rätt hon fi ck. En i USA aldrig förr skådad kvinnomobilisering – med artister som Cher och Oprah Winfrey, Beyoncé och Taylor Swift i förgrunden med uppmaningar att rösta – äger rum veckorna före valet. Henriksson skriver: ”Inför valen 2018 och 2020 ryckte Demokraterna upp sig. Nya kandidater, många kvinnor, frestades att ställa upp. Ett av skälen hette, som framgått, Donald Trump.”

 

Jag följer CNN: s valvaka i tolv timmar (med en och annan lur). TV-bolaget – ”fake news” enligt Trump – konstaterar tidigt att kvinnorna, främst de urbana välutbildade, kommer att utgör aguldkornen i vågskålen.

Vid midnatt svensk tid blir sajten Politico en av de första att gå ut med en pushnotis som stödjer sig på väljarundersökningar: ”Demokraterna tar Huset, GOP senaten”. Denna gång (till skillnad från 2016) visar det sig överensstämma med slutresultatet.

En rekordnatt blir det, och en ”night of the fi rsts”: första uramerikanska kvinnor (Kansas & New Mexico), första muslimska kvinnor (Michigan & Minnesota), första latinamerikanska kvinnor (Texas & New York), den senare dessutom den yngsta kvinnan någonsin (Alexandria Ocasio-Cortez). Därutöver den första guvernören (Colorado) och andrasenatorn (Arizona) som är öppet hbtq. Fast 36-åriga Ilhan Omar från Minnesota tar priset.

– Jag står framför er i kväll som en kongresskvinna med många ”första” bakom mitt namn. Första färgade kvinnan att representera vår delstat i kongressen, första kvinnan att bära hijab, första fl yktingen att väljas till kongressen och en av de första muslimska kvinnorna, sa Omar i tacktalet.

 

”Den amerikamska drömmen”, om något. När natten övergår i dag framträder också spektaklet i krass dager. Nivån är besvärande låg. Retoriken en dagsedel. En cirkus där den rödbrusiga clownen hoppar uppoch- ned i mitten av manegen för att få uppmärksamhet.

Mobiliseringen gav emellertid resultat. Kvinnorna avgör valet till representanthuset och skapar samtidigt ett nytt narrativ i USA:s politiska bok.

I dag består representanthusets 435 ledamöter av 85 kvinnor, och av senatens 100 ledamöter är 20 kvinnor. Summa summarum 105 kvinnor i kongressen. Förvisso endast en femtedel men ändå ett stort steg på vägen.

Om inte riktigt den blåa stormvåg in i kongressen, som många hade förväntat sig, så väl en början på en regnbåge.

Rikard Rehnbergh
Foto: Offi ce of Governor Mark Dayton & Lt. Governor Tina Smith /Creative Commons
Ilhan Omar vann en plats i representanthuset i mellanårsvalet. Tillsammans med Rashida Tlaib är hon den första muslimska kvinnan som tagit plats i USA:s kongress.
Foto: Rikard Rehnbergh
Lunchseminariet på Arena-redaktionen. Från vänster: Kerstin Henriksson, Inger Arenander, Per Wirtén och samtalsledaren German Bender.
views
12
Share this...