Kvinnornas röst – mellanårsvalet i USA

Demokrati. Demokrati. Demokrati. Svaret från de tre protagonisterna kommer snabbt. Kanske för snabbt. Lunchseminariet på Arena-redaktionen vid Norra Bantorget i Stockholm är över och det ges inte tid att ifrågasätta deras svar. Journalisten Karin Henriksson har just delat sin syn på Vänstern i USA (titeln på hennes nya bok, recenserad i Miljömagasinet nummer 41) och samtalat med USA-kännaren Per Wirtén och SR-korrespondenten Inger Arenander en månad före mellanårsvalet den 6 november. Frågan: Är USA en demokrati eller en plutokrati?

En och en halv miljon väljare som fi gurerar i Floridas brottsregister – hur gammal, liten eller falsk förseelsen än är – får inte rösta i valet. Samtidigt ställde en ledamot i representationshuset, Chris Collins, upp för omval med korruptionsåtal över sig.

Valet hålls av tradition en tisdag, en arbetsdag. Krångligt för de fl esta men direkt obstruerande för en majoritet av arbetarklassen, vilka varken har råd eller arbetsgivarens lov att gå och rösta under arbetstid.

I sydstaterna tillämpas ofta strikta röstregler och invecklad byråkrati (Motor-Voter Law). Många medborgare ur minoriteterna – till dessa räknas afrikan-, asiat-, syd- och inte minst uramerikaner – som tror sig vara röstberättigade är inte det. De kommer inte ens till vallokalen. De stoppas redan vid registreringen, diskade innan matchen börjat.

Georgia, med ett tungt arv från slaveriet och lynchningar, är ett typexempel. Med stöd av självstyret utnyttjar delstaten röstreglerna maximalt för att sätta hinder för, i första hand, minoriteter att rösta (oftast blått, på demokraterna).

Mycket riktigt förlorade demokraten Stacey Abrams, som hade blivit USA: s första svarta kvinnliga guvernör, knappt mot republikanen Brian Kemp, som tillika är statssekreterare. I USA kan en individ således reglera en delstats röstlagar och samtidigt kandidera till dess högsta post. Är det etiskt, är det ens demokratiskt?

I North Dakota är läget lika illa. Uramerikaner (Native Americans) hindras från att rösta på grund av att reservaten de tvingas bo i ofta, naturligt nog, saknar gatunamn och -nummer. Ofta anges en postbox eller närmsta lokal som hemadress, vilket räcker för att diskvalifi cera dem efter ett färskt domstolsbeslut. Det orsakade dock en kraftig motreaktion; en kraftfull mobilisering ledde till valet av den första uramerikanen i North Dakotas delstatskongress.

Delstatens statssekreterare och guvernör, Al Jaeger, ställde sig lika provocerande oförstående inför väljarförtrycket och bristen på demokrati som Kemp i Georgia. I North Dakota – där Standing Rock-kampen gett uramerikanerna nytt momentum – har fallet överklagats i federal domstol. Om detta gjorde korrespondenten Carina Bergfeldt (som fortfarande kallar uramerikaner ”indianer”, skärpning SVT!) ett belysande inslag i Aktuellt (1/11-18).

Vallagarna är en relikt från rekonstruktionen – den såriga tiden efter inbördeskriget 1861- 65 – då södern gjorde allt för att frigivna slavar inte skulle få fullt medborgarskap och ernå rösträtt. Dessa rasistiska ”Jim Crow-lagar” gäller alltså delvis än, framför allt i södern. NGO: er i USA undersöker huruvida lagarna bryter mot mänskliga rättigheter; något som vanligtvis är vikt åt diktaturer.

Dessutom släppte Högsta domstolen under några år på regleringen vad gäller fi nansiering av valkampanjer. Numera fi nns varken tak eller väggar för hur mycket och från vad/vem kampanjmedel kan komma. Texasguvernören Ted Cruz spenderade exempelvis 35 miljoner kronor på att slå demokraten Beto O’Rourke, den ”nye” Obama.

Varifrån kommer pengarna? Till övervägande del från fossillobbyn. Inte för inte kallas Republikanska partiet för GOP (Grand Old Party). GOP kan också betecknas BAU (Business As Usual).

Med ovan sagt är USA per defi nition en plutokrati: ”Styrelseform som utmärkes därav att makten ligger i händerna på de förmögna i samhället, rikemansvälde, penningvälde; även om stat med dylik styrelseform”, efter SAOB: s defi nition.

Lingvisten och debattören Noah Chomsky kallade mellanårsvalet 2018 ”det viktigaste valet i historien” åsyftande dess biverkningar på omvärlden i kampen mot klimatförändringarna, fascismen, kärnvapenhotet, krig överlag samt statlig rättslöshet och straff rihet.

Andra kallar det ett ”förtroendeval”. Huruvida Trump sålt sin aff ärsidé (USA) i gross – ”wholesale” som Philip K. Dick skulle ha sagt – eller i parti? Med metoo-upproret och kvinnomarschen och Kavanaughdebatten, Charlottesville-kravallerna, rörbomberna i posten och dödsskjutningarna i synagogan (Pittsburgh) och studentbaren (Kalifornien) i åtanke – det senare.

Demokraterna tog tillbaka representanthuset (där de nu har en övervikt på över 30 ledamöter) medan republikanerna stärkte sin ställning i senaten (med två ledamöter). Fastän det innebär ett dödläge kan demokraterna i princip blockera republikanernas förslag till lagstiftning och budget. Trump lär hädanefter försöka töja på reglerna för att styra mera via presidentdekret, vilket han hintade om på den vresiga presskonferensen dagen efter valet.

Och hans baksmälla lär hålla i sig ett tag: Det blir nu svårare att få igenom förslag, som att bygga murar och utvinna än mer fossila bränslen, och risken att ställas inför riksrätt är överhängande. Representanthuset är en instans med laga rätt att beställa material som självdeklarationer (till exempel Trumps) och säkerhetsklassifi cerade journaler, höra vittnen och starta utredningar.