Stadsodling i praktiken

Stadsodling i praktiken

Stadsodling är ett populärt ämne bland många gröna. Tidigare handlade det om att köpa gamla gårdar som stod tomma, fl ytta ut på landet och bedriva olika grader av självhushåll. Ofta var det storstadsmänniskor som tröttnat på luften och livsstilen. Därför packade man och började på ett nytt projekt: att bruka jorden på humanast möjliga sätt.

Många kom till landsbygden med intressanta idéer. Tankar som egentligen aldrig testats i dåtidens jordbruk och nu skulle förverkligas. Ibland gick det bra, i ett årtionde eller två. De fl esta bedrev inte rent självhushåll utan försörjde sig, helt eller delvis, på ett yrke de haft med sig. Men när barnen flyttade ut – och ofta bosatte sig i just de storstäder som föräldrarna lämnat, eller ännu större städer – kändes projektet inte lika attraktivt längre. Nattmörkret på landet kan bli påträngande.

I dag handlar diskussionen ofta inte om att fl ytta iväg. Det förefaller som ett avlägset projekt och inte heller nödvändigt. Städer har fördelar även ur ett grönt perspektiv. Energihushållningen är betydligt eff ektivare i ett väl underhållet fl erfamiljshus än i ett dragigt och dåligt isolerat trähus på landet. Och man behöver inte vara beroende av fossila bränslen för att handla och träff a andra.

Samtidigt har stadsbor ett behov av att tillbringa tid med växter. Att välja ut frön, göra i ordning ett lämpligt ställe där de kan växa, se små skott förvandlas till härliga livskraftiga plantor och till slut skörda frukterna. Det är en alldeles speciell känsla att lägga något vackert på tallriken som man själv har odlat. Och bjuda på delikatesserna.

Därför skrev Anna Rökeaus och Olof Söderén självhjälpsboken Spenat i stan (Norstedts). De kom båda från mindre orter och fl yttade först till Stockholm och sedan till Göteborg. Enbart tanken på att sköta ett eget hus framkallar en energikollaps. I stället vill de bo i en fastighet där andra tar hand om driften, vilket ger dem massor av extra tid. Men så var det behovet av växter och odling.

Olof fyllde lägenheten med plantor. Först en tät rad på fönsterbrädan, sedan två fullmatade rader bakom fönsterbrädan, därefter växter som stod på golvet och andra som sträckte sig upp längs fönsterkarmen. Snart hängde de också balkonglådor utvändigt och när han var som värst i farten gick det inte att se ut genom fönstren. Han måste helt enkelt hitta en plats utomhus och lösningen blev en odlingslott.

I Stockholm är köerna till koloniträdgårdar långa. I Göteborg säljs de attraktiva plättarna till högstbjudande och några hundra centralt belägna kvadratmeter kan kosta över en miljon. Men Olof och Linnea menar att den som letar kommer att hitta.

Det handlar om att utnyttja icke-platserna, de glömda utrymmen som fi nns i alla städer. De två avslöjar – så här i efterhand – att de satt plantor på tomma, solbelysta ytor där grönskan berättat att jordmånen är bra. Ett bättre sätt är att leta upp villaägare som tröttnat på trädgårdsskötsel och därför gärna ser att någon får odla på en bit av tomten – mot lite lövkrattning och gräsklippning.

Enklaste brödet

Bild: Kristin Lidström

Vi ville ha ett bröd som var så enkelt att vi kunde göra det varje dag. Efter att ha laborerat lite fi ck vi fram ett bröd som krävde max fem minuters aktivt arbete. Inget knådande av kladdig deg och knappt blir det disk heller. Sedan dess äter vi nybakat bröd nästan varje morgon.

 

Ett litet bröd

0,5 krm torrjäst eller en ärtstor bit vanlig jäst

2 dl kallt vatten

4 dl ekologiskt vetemjöl

2 kryddmått salt

Nötter, frön, torkad frukt, soltorkade tomater, oliver eller rosmarin som smaksättning.

 

• Häll jäst och vatten i en bunke och rör ner salt och mjöl. Degen behöver inte knådas men baka in allt mjöl. Låt degen jäsa i bunken med ett fat som lock, 8-16 timmar i rumstemperatur.

• Värm ugnen till 250 grader. Häll ut degen på en plåt med bakplåtspapper, du behöver inte platta till eller forma den. Grädda mitt i ugnen i 20 minuter.

• Vill du vänta med gräddningen, ställ in bunken i kylen efter 8-12 timmars jäsning. Den kan stå så i ett dygn. Vi brukar göra degen på kvällen, ställa in den i kylen nästa morgon och baka ut brödet kvällen därpå.

• Om degen får jäsa långsamt beter den sig som om den knådats riktigt länge. Resultatet blir ett bröd med krispig yta och ett saftigt inre med stora bubblor.

• Som variation byter vi hälften av mjölet mot andra sorter. Vi penslar gärna med olivolja och strör över en nypa havssalt innan gräddningen.

Ett annat sätt, som ofta får ett bra mottagande, är att ett par personer kontaktar kommunen och ber om tillstånd att gemensamt få använda en markplätt. Numera vet de kommunala förvaltningarna att sådana initiativ ofta ger bättre grannsämja och mindre skadegörelse.

 

Ett viktigt ämne är näringstillförsel och kompostering. Det går att gräva ner gräsklipp och liknande i jorden, vilket ger goda resultat. Massor av näring frigörs när färska gröna växter bryts ner av maskar och mikroorganismer. Kaffesump och teblad slänger Olof och Linnea direkt ner i landen. De rekommenderar nässlor, som efter en tid i ett vattenbad inte bara är utmärkt gödning utan också kan hålla vissa skadeinsekter borta.

 

Den som vill gå djupare in i problematiken kan studera den populära komposteringsmetoden Bokashi. Grönsaksavfall fermenteras här i en syrefattig miljö, som en spann med lock på. Efter ett par veckor grävs innehållet i spannen ner i jorden och där går nedbrytningen snabbt. För att få bästa möjliga effekt bör avfallet förstås vara ekologiskt.

 

Vilka frön ska användas och varför? Detta intressanta ämne kommer stadsodlaren genast i kontakt med.

 

Fröer som säljs inom EU ska vara registrerade och det kostar pengar att dokumentera dem.

 

Många vanliga frön kommer därför från stora producenter som bara vill sälja sina egna. Som många av Miljömagasinets läsare vet leder detta till att vi får ensidiga monokulturer. Äldre, väl beprövade frösorter är svåra att få tag på och olagliga att sälja – men tillåtna att odla.

 

Författarna tar ett exempel från Turkiet. År 1948 lagrades frön från en turkisk vetesort i en genbank. På 1980-talet återupptäcktes fröerna eftersom de visade sig bära på gener som var resistenta mot besvärliga svampsjukdomar. Initiativet Fröpopup verkar därför för att EU:s bestämmelser ska tolkas mer tillåtande i Sverige.

 

Under tiden bör stadsodlare byta frön med varandra, gärna ovanliga sorter. På det sättet gör man all slags odling en stor tjänst.

Text: Ingvar von Malmborg
Bild: Kristin Lidström
Kristina Lidström

Spenat i stan – Odling för självhushåll
och lägenhetsbor
Anna Rökeaus och Olof Söderén

Bild Kristina Lidström
Norstedts

Kristina Lidström
Klicka på knappen redigera för att ändra denna text. Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit. Ut elit tellus, luctus nec ullamcorper mattis, pulvinar dapibus leo.
Kristina Lidström
Spenatens gödning kommer från kaffesump, teblad, nässlor och nyslaget gräs.
views
8
Share this...