Meningen med livet

Åtminstone sedan industrialismens barndom har vi haft inställningen att vi kan utnyttja naturen, inklusive alla andra arter, för våra egna syften: att vi kan skövla skogar, förstöra jordmånen i åkermarken, fi ska ut och dumpa gifter och avfall i haven och utrota andra arter som om de inte vore värda något.

Detta synsätt har i fl era avseenden gynnat oss men samtidigt fört oss till randen av fl era katastrofer. Ekologiskt: klimat, biologisk mångfald och försurning av haven. Socialt: stora klyftor, fattigdom, undernäring och utbrändhet. Och Ekonomiskt: kostnaderna för att exploatera naturresurser stiger kraftigt liksom kostnader för klimatanpassning och kostnader för att städa förorenade områden.

Jag vill lite löst citera Therese Uddenfeldt. ”Omställning handlar inte om att byta till elbilar eller solceller. Omställning handlar om vår relation till oss själva, varandra, andra arter och naturen. Miljökrisen ligger INOM oss, inte utanför oss.”

Vi ser på varandra och naturen som objekt och resurser att utnyttja. Naturen är bara till för oss. Vi har ställt oss utanför naturen och ovanför den. Vi har sett till att Jorden snart är tom på liv men full av saker att använda. Vi behöver nu se naturen som jämställd med oss. Vi behöver förstå att daggmasken, abborren och lärkan har precis samma rätt att leva som vi.

Vi måste förstå att människan är en del av naturen. I naturen har vi vårt ursprung och vårt försörjningsunderlag. Det är lätt att glömma bort detta självklara faktum. För att återfå denna insikt måste vi synliggöra banden mellan oss och de andra levande varelserna.

Vi måste också förstå att en art måste bidra POSITIVT till helheten om den ska överleva. Människan bidrar INTE positivt till utvecklingen av livet på Jorden. Det har vi inte gjort på fl era hundra år.

För mig är meningen med livet att stödja livet och livets utveckling: stödja individer att utvecklas, stödja ekosystem, djurarter, växter, insekter med fl era att utvecklas.

Om de flesta av oss började odla, sköta djur eller skog eller fi ska på ett hållbart sätt skulle vi komma närmare oss själva, varandra, naturen – ja själva Livet. Det är belagt att vi mår bra av att vara i naturen och att till exempel odla grönsaker eller att pyssla i trädgården. Om vi gjorde det skulle vi ägna mycket mindre tid åt shopping och konsumtion. Vi skulle minska vårt avtryck på Jorden.

På både individ- och samhällsnivå kan jag se en sådan utveckling som en utandning – en avslappning. Vi anstränger oss i dag så kolossalt för att upprätthålla och öka vår produktion och konsumtion. Föreställ dig hur skönt det skulle vara att slippa denna konsumtionshets och tillväxtfi xering.

Jag är medveten om att detta nya synsätt skulle leda till en nedgång i ekonomin med en hel del följdverkningar. Men människans överlevnad och våra barns och barnbarns framtid är mycket viktigare än att hålla fast vid ett synsätt som driver oss mot katastrof. René Mortensen