Bolsonaro – Brasiliens fall?

Som befarat fick exmilitären, högerextremisten och våldsbejakaren Jair Bolsonaro (Partido Social Liberal, PSL) flest röster (56 miljoner, 55 procent) i söndagens andra, avgörande valomgång i Brasilien. Världens femte största lands president tillhör nu samma läger av obildade och auktoritära hatmånglare som styr USA, Turkiet och Filippinerna.

Partibeteckningen betyder ingenting: Kapten Bolsonaro är varken socialist eller liberal. Tvärtom. Brasilien kan bli en militärdiktatur igen. Han har talat nostalgiskt om ”den gamla goda tiden” och bland annat hyllat löjtnanten Carlos Ustra, en notorisk torterare med åtskilliga liv på sitt samvete, efter dennes död. Andra kallar det ”den fascistiska epoken”. Diktaturen 1964-85 var jämte den i Argentina den mest repressiva i Sydamerika.

Bolsonaros utlovar mer våld som lösning på våldet: Tyngre vapen till polisen som ska skjuta för att döda; militarisera skolorna och beväpna befolkningen överlag. Inte för inte har hans symbol blivit handtecknet för en pistol: tummen upp och pekfingret horisontellt.

Fastän bara ett finger byter plats är det väsensskilt från surftecknet shaka, ”hang loose”, som till exempel fotbollsspelaren Ronaldinho spred till omvärlden efter ännu ett snyggt mål. Densamme som deklarerat sitt stöd till Bolsonaro – självmål.

Det är anmärkningsvärt att en lejonpart av befolkningen som 16 år tidigare röstat fram arbetaren och motståndsmannen Lula da Silva (Partido dos Trabalhadores, PT, arbetarpartiet) – som bevisligen genomförde populära reformer hos Brasiliens fattiga, färgade och marginaliserade – nu röstar fram en fascist.

Besvikelsen över PT-partiet är lika stor som glömskans och den vita ägarklassens makt. Konkvistadorerna, kolonisatörerna, missionärerna plundrade en gång naturtillgångarna och mördade eller tvångskristnade urfolken. Ättlingarna har med ett långvarigt och noggrant planerande berett vägen för att göra det igen.

Statskuppen initierades när Dilma Rouseff, som ersatte partikamraten Lula på presidentposten, avsattes 2016 i en riksrättsprocess med mycket svag bevisföring om korruption. När Lula annonserade att han tänkte ställa upp i valet, vilket han förmodades vinna stort, fängslades han (nära tio år) på samma vaga grunder och hindrades från att kandidera.

Antipetister kallas de som skyller allt ont på PT. Här ett meningsutbyte mellan Aurora och hennes far i överdrivet hajpade Daniel Galeras senaste roman Tjugo över midnatt:

Har du sett att undersökningarna av Petrobrasfifflet börjar nå fram till självaste Dilma? sa han triumferande. Nu kan den där gamla gerillasoldaten säga ajöss till omvalet.

Jag vet bara att hon varit bra för kvinnor som forskar, pappa. Du kan kalla mig petralha, om du vill, det är väl så ’skurkarna’ i PT och deras anhängare kallas.

I inledningen spelar han, kanske omedvetet, Bolsonaro helt i händerna med att räkna upp några faktorer som gjort PT så impopulärt: Korruptionsanklagelserna kring statliga oljebolaget Petrobras såväl som fotbolls-VM 2016 och OS 2018, höjda priser i kollektivtrafiken och strejkande sophämtare.

Få nämner att förre presidenten, den affärsinriktade och rike plutokraten Michel Temer (Partido Liberal, PL) inte avsattes på bra mycket klarare grunder än Rouseff. Bevis på hans korruption fanns i ljud och på bild. Hur är det möjligt? Profitintressen förstås.

Samma intressen som pumpat in miljardbelopp i Bolsonaros valkampanjer där han framställt sig som en ”man av folket”, en politisk autodidakt, när han i själva verket har nästan 30 års erfarenhet från parlamentet i vilket han var en av de ihärdigaste att få Rouseff avsatt och Lula fängslad.

Det Porto Alegre – Brasiliens kanske radikalaste stad, dess anarkistiska fäste, ursprungsvärd för World Social Forum – Galera beskriver i sommarhettan liknar ett gotiskt inferno. För att kontrastera sitt tidigare ställningstagande för han via Aurora fram sin oro över klimatkrisen, som onekligen späs på med Bolsonaro vid makten:

Vad är det som är över?

Allt! Har ni inte varit ute och gått på stan? Porto Alegre är som en höna som springer runt i trädgården de sista minuterna innan den stupar. I São Paulo säger en del att vattnet i stan kommer att ta slut. Jag försöker vara kritisk när jag läser om klimatförändringar, radioaktivitet och massutrotning. Men i går kändes det som om jag fick en smäll i ansiktet.

Bolsonaro, ”Tropikernas Trump”, vill gå i sin världsfrånvände kumpans fotspår och lämna FN, dra landet ur Parisavtalet, lägga ned miljödepartementet, porta NGO-er som Greenpeace och WWF samt ta bort skyddet för naturreservaten (i dag 13 procent av landytan). En del vallöften har han halvhjärtat backat ifrån.

Åtgärder som skamlöst och amoraliskt skulle kratta gången åt gruv- och skogsbolag, sojabönder och boskapsfarmare vars lobbyorganisationer gjort allt för att få Bolsonaro, som är känd för att vara en politisk vindflöjel, vald.

Brasiliens topografi är unik. Tre A-n: Anderna i väst och Atlantskogen i öst. På den förra smälter glaciärerna. Av den senare återstår blott 7 procent medan 70 procent av befolkningen bor längs dess långa kuststräcka. Däremellan löper Amazonas.

Världens största kolsänka, ”jordens lunga”, ska bli ett fritt fält för skövling och fördrivning av de redan hårt ansatta urfolken. Också de instanser som försöker skydda regnskogen har fått en skopa ovett: FN kallas en ”klubb för kommunister” och EU:s stöd till urfolken ett försök att bilda autonoma stater i staten.

– Regnskogen kan försvinna, och om den gör det kommer klimatförändringarna förvärras och floderna torka ut, säger Almir Narayamoga från Paiter Suruí-folket till SVT-reportern i norra Amazonas-reservatet Sete de Setembro i delstaten Rondônia.

– Hur ska då naturen överleva, hur ska jorden ge näring utan vatten och utan ett balanserat klimat? FN måste få veta vad som sker här i Brasilien. Det är ett hot mot hela världen.

Brasilien är redan det land där flest hbtq-, klimat- och urfolksaktivister mördats, vilket Miljömagasinet uppmärksammat tidigare. Med Bolsonaro på posten kan fler komma att dö då urfolken inte lär ge upp sitt laga land utan motstånd. Självfallet har de mycket lite att sätta emot statsmaktens våldsapparat.

Sällan har antropologen Claude Lévi-Strauss titel på sin avhandling från Amazonas varit mer på sin plats: Tristes Tropiques eller Spillror av paradiset.

Vilka är då Bolsonaros anhängare, förutom Ronaldinho, som gladligen poserar med pistolsymbolen? Återigen kan skönlitteraturen ge svar.

Stundom får ett författarskap en plötslig pånyttfödelse, stiger som en bokmal ur bibliotekens dammiga magasin. Raduan Nassars lyriska prosa tilldelades för två år sedan prestigefulla Camões-priset för portugisiskspråkig litteratur. Liksom Temer har Nassar libanesiskt påbrå.Nyligen utkom hans två kortromaner på Örjan Sjögrens (även Galeras översättare) följsamma svenska. Det har, hittills, inte blivit fler. Efter andra boken övergav Nassar pennan för plogen och ägnade sig helhjärtat åt jordbruk. Nu har han skänkt jordbruket till São Carlos-universitetet.

När de koncisa men kryptiska romanerna skrevs var Brasilien en militärdiktatur och det är svårt att se dem som annat än allegorier. Så här kan det låta i ett replikskifte mellan den enstörige patronen/lantbrukaren och den yngre journalisten/älskarinnan i Ett glas vrede (1978):

”all ’ordning’ gynnar somliga och somligt, det ska du ha klart för dig, posören”, ”det gör oordningen också, ska du ha klart för dig, din skurk, det gynnar råstyrka, till att börja med”, ”råstyrka utan förbehåll, utan lag som legitimerar den”, ”jag talar om djungelns lag”, ”som inte försöker ge sken av ärbarhet, inte släpper fram hyckleri och inte vilseledande tar till antiseptiska argument för att ha som krycka”

Patronens oförblommerade fascism är som hämtat ur ett valtal av Bolsonaro: Ett uppskruvat, nasalt tonläge som sprider sig till andra politiker och samhället i övrigt. Romanerna har fått en kuslig aktualitet och översättningarna är synnerligen vältajmade. Arkaiskt jordbruk (1975) är stilistiskt enklare men tematiskt svårare. Den förlorade men återvändande sonen Andre säger något liknande brutalt om den stränge och strängt religiöse fadern, lantbrukare i likhet med ovan namnlöse man och Nassar själv:

Far sa alltid att lidandet gör människan gott, att det stärker själen och förfinar känsligheten; han menade att ju större smärtan var, desto bättre möjlighet hade lidandet att fullgöra sin ädlaste funktion; han verkade tro att människans tålighet var oändlig.

I texten spelar landets kluvna förhållande till katolicismen en stor roll. Brasilien är på samma gång starkt sexualiserat och strängt religiöst. Militären och kyrkan var ju bästisar under diktaturen. Och frikyrkan har tydligt tagit ställning för Bolsonaro och bistått med att sprida hans lögner på sociala medier.

Kuvning och underkastelse, förljugenhet och livslögn, brutalt sex och hårda ord blir i Nassars prosa till yttringar hos den brasilianska folksjälen. Såsom den visade sig under diktaturen – både hos den tysta massan, medlöparna och de som aktivt deltog i brotten mot mänskligheten – och lär visa sig igen.

På platser lika avlägsna som i Nassars och i viss mån Galeras romaner i sydvästra och centrala Brasilien är Bolsonaros väljarstöd som störst. Vita och missnöjda, obildade och outbildade, våldsamma och lättledda män utgör såväl Bolsonaros som Trumps väljarbas. Pigmentokrati och kapitalism hand-i-hand: ju vitare och rikare, desto större chans att du röstar på Bolsonaro och inte behöver oroa dig för framtida repressioner.

När Adélio Bispo de Oliveira, på uppdrag av gud som han sa i förhör, fastän han en gång var medlem i Partido Socialismo e Liberdade, PSOL, knivskar Bolsonaro vid ett valmöte i Minas Gerais i september gjorde han fascismen en björntjänst.

– Han agerade av religiösa och politiska skäl och även på grund av de fördomar som Bolsonaro visat varje gång han talar om ras, religion och kvinnor, sa hans försvarsadvokat Pedro Augusto Lima Possa.

Förutom att få ett slags martyrstatus slapp Bolsonaro att ansättas av frågor i objektiva nyhetsprogram och ifrågasättas i partiledardebatter som han vägrade delta i med hänvisning till sin konvalescens. Vägen till presidentposten blev en enkel resa när han aldrig behövde stå till svars.

Bolsonaros två söner vilade däremot inte på lagrarna utan kampanjade lika oförtröttligt som lögnaktigt på nätet; främst via WhatsApp som inte har samma kontrollgrad som Facebook och Twitter. Inte så mycket för att sprida faderns våldsamma budskap som för att smutskasta Rouseff, Lula och Haddad, arbetarpartikandidaten som fick 45 procent i slutomgången.

De drar sig inte för hävda att nazismen iscensattes av kommunister och Förintelsen aldrig ägt rum, likställa Lula med Hitler och PT med NSAP. Lögner som en lejonpart av den valbara befolkningen uppenbarligen svalt med hull och hår. Mycket låg utbildning parat med hög användning av sociala medier är den ideala grogrunden för falska nyheter och fascistisk populism.

Från USA i norr till Brasilien i syd (största respektive tredje största land på kontinenten och därmed förorenare) går ett djupt machetehugg. Ett kontinentalt sår som inte läkt på 500 år, som tvärtom varar sig alltmer och med presidenter som Bolsonaro kommer att börja stinka.

Framtidens Brasilien kommer att vara fjärran från sambafotboll, backanaler och karnevaler, sociala forum och respekt för urfolk och natur. Det lär snarare bli något i stil med Cornelis ironi i låten ”Deidres samba”:

I Rio de Janeiro dansar alla poliser samba

Utom militärpolisen, dom får inte vara med

Dom får stå vid sidan om i täta led.