Inbromsning borde vara det nya gröna

Många av oss är sedan länge medvetna om att vi lever i en tid av kollaps. En av orsakerna är den uppvärmning av planeten som människan är orsak till och som vi ser allt fler tecken på. I takt med att forskningsrapporterna under senaste decenniet blivit mer alarmerande har världens ledare slutit avtal för att begränsa utsläppen av växthusgaser. Men de ingångna avtalen hålls inte. Istället ökar utsläppen.

De åtgärder som forskarvärlden pekar på för att det överhuvudtaget ska vara möjligt att motverka effekterna av den globala uppvärmningen lyser med sin frånvaro. Orsaken sägs vara att vi människor vägrar kompromissa med vår livsstil. Men är det verkligen sant, eller handlar det om att världens politiker inte vågar fatta de beslut som krävs för att möta de nödvändiga kraven på konkret handling?

I stället för att fatta radikala beslut som skulle kunna innebära en mer kontrollerad inbromsning av både ekonomi och samhällsaktivitet för att begränsa de skadeverkningar som mänsklighetens aktiviteter bidragit till under de senaste 200 åren vidhåller samtliga politiska företrädare att det system och den livsstil som bidragit till att försätta oss i den situation vi befinner oss i också ska hjälpa oss att ta oss ur den.

Om vi betraktar de politiska förslag som idag förs fram för att ”lösa klimatkrisen” finns det i grunden ingen större skillnad mellan partierna i Sveriges riksdag. Det finns skiljelinjer när det gäller teknikval, omfattning och tidsomfång, men inte när det gäller de övergripande lösningarna. Samtliga förordar omfattande tekniksatsningar som ska undanröja de problem vi står inför.

I sin senaste bok, Kannibalernas maskerad, lyfter Alf Hornborg bland annat fram detta. Han noterar att det är ”påfallande hur överens olika aktörer är om teknikens möjligheter, oavsett om de ideologiskt är gröna, röda eller blå”. Och så ser det faktiskt ut. Samtliga partier i Sveriges riksdag som erkänner klimatkrisen som ett reellt hot lyfter fram enorma tekniksatsningar för att komma tillrätta med klimatkrisen, satsningar som kommer att bidra ytterligare till ökade utsläpp.

”Även om de flesta har insett att oljan utgör en historisk parentes har det i allmänhet inte förändrat tilltron till det energiintensiva, högteknologiska samhället. Vi tänker oss att livet kan fortsätta i stort sett som tidigare, bara vi byter teknik” skriver Hornborg.

Men är klimatkrisen ett problem som går att lösa eller något vi måste lära oss att leva med. Svaret på den frågan är tämligen entydigt; även om vi slutar släppa ut växthusgaser kommer inte effekterna av de utsläpp vi hittills gjort att försvinna. Vi kommer att leva i en mycket varmare värld under överskådlig tid.

Men om vi återvänder till frågan om människor är beredda att kompromissa med sin nuvarande livsstil för att minska klimathoten är signaler faktiskt ganska positiva. Detta framgår bland annat i en kvantitativ undersökning som Naturvårdsverket lät genomföra 2021, (”Allmänheten om klimatet 2021”, Gullers).

På frågan ”Föreställ dig att vi i framtiden ställt om till ett helt klimatanpassat samhälle med kraftigt minskade utsläpp. Hur tror du att det skulle påverka din livskvalitet?” Här svarar 38 procent ”Till det bättre” och 33 procent ”Ingen förändring”. Endast 18 procent svarar ”Till det sämre”, 12 procent svarar ”Vet ej”.

Naturligtvis är det svårt att veta vad varje enskild deltagare i undersökningen lägger in i begreppet ”ett helt klimatanpassat samhälle”. Det som dock är intressant är svaren på andra frågor i undersökningen där det tydligt framgår att många redan har ändrat sina val när det gäller såväl semesterresor, (62%), som dagliga transporter, (59%), och att många dessutom minskat sin köttkonsumtion, (57%).

Det är tämligen enkelt och politiskt ofarligt att falla in i den kör som samstämmigt förordar ekomoderna lösningar för att motverka klimatkrisen. Men vad vi måste komma ihåg är att många av de lösningar som föreslås varken är fossilfria och inte heller speciellt ”miljövänliga”. Det gäller inte minst den elektrifieringstrend som råder idag, med allt från storsatsningar på elbilar till solpaneler och vindkraftverk.

Vad många tycks glömma bort när det handlar om att gå från exempelvis fossilenergi till el är att vi fortfarande är marinerade i olja. Även om du kör en bil som går på el till 100 procent är tillverkningen av bilen, gruvbrytningen av mineralerna till det flera hundra kilo tunga batteriet, asfalten du kör på, solcellerna och vindkraftverken som producerar den el du tankar, till stor del helt beroende av fossil energi för att kunna tillverkas.

Trots ökade satsningar på alternativa energikällor är vi lika beroende av fossil energi idag som för 20 år sedan. Detta beror främst på att efterfrågan på energi ökat dramatiskt. Vi måste våga se verkligheten med vidöppna ögon för att förstå var vi befinner oss och vart vi är på väg. Mycket tyder på att det enda som skulle kunna göra verklig skillnad är en kontrollerad inbromsning av såväl ekonomi som materiell produktion. Ett genomtänkt program i den riktningen har alla chanser att bli det nya gröna.

Nicklas Adamsson

(Ledaren publicerades första gången i Miljömagasinet, papperstidningen Nr 6 den 17:e februari).