Regering utan klimatplan

Regeringen, med SD som mer eller mindre avgörande part vad gäller vilken politik som ska föras, inledde mandatperioden med att ta ett antal beslut som leder till ökade utsläpp av växthusgaser. Klimatbonusen för fordon med låga utsläpp avskaffades, energiskatt på bensin och diesel sänks tillfälligt, det beslutade reseavdragssystemet, där avdrag skulle kunna göras för alla fordonsslag, skrotas och reseavdrag med vissa förstärkningar för arbetsresor med egen bil eller förmånsbil bibehålls, avdrag justeras för tjänsteresor och hemresor med egen bil eller förmånsbil och skatten sänks på diesel inom jord- och skogsbruk. Dessutom kom före jul beslut att de planerade satsningarna på höghastighetsbanor inte kommer att genomföras.

 

De kraftigt sänkta klimatambitionerna som dessa beslut innebär får också inverkan på planeringen av den klimatpolitiska handlingsplan som regeringen enligt Klimatlagen ska lämna till riksdagen i höst. I lagen föreskrivs att handlingsplanen bör innehålla prognosticerade utsläppsminskningar tillsammans med en beskrivning av ”i vilken utsträckning beslutade och planerade åtgärder inom olika utgiftsområden påverkar möjligheterna att nå de nationella och globala klimatmålen”.

 

Den förra regeringen gav uppdrag till Trafikanalys, Tillväxtanalys och länsstyrelsen Uppsala att ta fram underlag för den klimatpoliska handlingsplanen avseende transportsektorns, näringslivets respektive lokal och regional klimatomställning. När de tre myndigheterna utarbetade dessa underlag var de baserade på den dåvarande klimatpolitiken som enligt Naturvårdsverket innebar att klimatmålen 2030 skulle kunna nås.

Klimatpolitiska rådet skriver i sitt remissvar till regeringen på de tre myndigheternas underlag: ”Sedan dess har förutsättningarna ändrats väsentligt. De beslut som regeringen fattat efter höstens riksdagsval förväntas leda till ökade utsläpp av växthusgaser, flera miljoner ton högre år 2030 jämfört med det sannolika utfallet av den politik som tidigare var beslutad.

Även om regeringen skulle genomföra samtliga förslag i de föreliggande tre underlagen kommer effekten inte i närheten av att kompensera för det utsläppsgap som nu har uppstått i relation till 2030-målen.”

 

Detta kan inte tolkas på annat sätt än att regeringens beslut inom transportområdet togs utan någon konsekvensanalys. Förutsättningarna för det underlag som nu är framtaget av de tre myndigheterna gäller inte längre. Regeringen har alltså ingen plan för klimatomställningen och står utan anlyserat underlag för den klimatpolitiska handlingsplanen.

Det klimatpolitiska ramverkets klimatmål och tidsperspektiv harmonierar inte med det utsläppsutrymme – den koldioxidbudget – som gäller för Sverige enligt åtagandena i Parisavtalet. Som Klimatlagen anger ska beslutade och planerade åtgärder visa hur de påverkar både nationella och globala klimatmål. Utsläppsutrymmet, som åtagandena enligt Parisavtalet ger, innebär att klimatneutralitet behöver uppnås senast 2035, alltså minst 10 år tidigare än tidsperspektivet i det klimatpolitiska ramverket.

Det korta tidsperspektivet kräver att kraftfulla åtgärder sätts in nu. Beslut och åtgärder, som leder till omfattande utsläppsminskningar, krävs under den innevarande mandatperioden. Klimatpolitiska rådet skriver i sitt remssvar på myndigheternas underlag, ”Efter nästa års klimatpolitiska handlingsplan kommer den därpå följande handlingsplanen att presenteras först år 2027, bara tre år innan 2030-målen ska vara uppnådda. Därför är det den kommande planen, 2023 års klimatpolitiska handlingsplan, som i allt väsentligt behöver innehålla den politik som ska leda till att Sverige uppnår 2030-målen”.

 

I en debattartikel i DN direkt efter årsskiftet annonserade Kristersson (M), Busch (KD) och Pourmokhtari (L) att ett nationellt klimatmöte ska anordnas före sommaren. Fokus är här tydligen på satsningar inom näringslivet. ”Arbetet kommer att bygga på de färdplaner som tagits fram av Fossilfritt Sverige tillsammans med olika sektorer i näringslivet”, enligt debattartikeln. Arbetet ska resultera i ”en samlad och skarp nationell plan” som ska presenteras i höst i regeringens klimathandlingsplan.

Näringslivets färdplaner omfattar dock långt ifrån alla de åtgärder och samhällsförändringar som krävs. De konsumtionsbaserade utsläppen behöver minska drastiskt, liksom utsläppen från jordbruket och skogsbaserade biobränslen. De ökade utsläppen inom transportsektorn, som regeringens beslut leder till, måste också åtgärdas.

 

Året har börjat med värmerekord i Alperna och på många andra ställen i Europa. Temperaturer på mer än 15 grader över det normala har uppmätts. Klimatförändringens konsekvenser blir allt tydligare även i vår del av världen. Vilken klimatpolitik Sveriges regering kommer att driva får vi veta först i höst. Det vi hittills har sett från regeringens sida ger mer farhågor än förhoppningar. Alla opininonsskapande krafter kommer därför behövas för att de åtgärder som klimatomställningen kräver ska beslutas och genomföras.