Bortglömda korrespondenter

Recension: Svenska anarkister och syndikalister i spanska inbördeskriget – Korrespondenter och frivilliga 1936–1939
Per Lindblom
Federativs förlag

 

Det går som bekant inget vidare med bekämpningen av vare sig krig eller fascism i den tid vi nu lever i. Kanske kan det vara någon tröst att det såg lika illa ut på 1930-talet, men att det senare ändå kom en vändning som ledde till att fascismens idé var politiskt död i ett drygt halvsekel. Vårt behov av tröst är ju som bekant oändligt.

 

Den spanska republikens nederlag under anstormningen från Francos falangister är en historisk händelse som än i dag är omskriven och kontroversiell. Kanske allra mest i Spanien, där man nu på allvar börjat göra upp med arvet efter nästan 40 år av fascistisk diktatur, men även i övriga världen. Hur många dödades på respektive sidor? Och varför förlorade republiken? Svaren på dessa frågor har börjat sippra ut i offentligheten, efter att så länge ha legat nedbäddade i massgravar och statsarkiv.

Syndikalistkännaren Per Lindblom gav i höstas ut Svenska anarkister och syndikalister i spanska inbördeskriget, en tjock och faktaspäckad bok som nog är det slutgiltiga verket om de svenska Spanienfrivilligas historia. Den utgår i första hand från SAC-korrespondenters rikligt citerade ögonvittnesskildringar och reportage, men innehåller också detaljerade tillika vederhäftiga redogörelser för det historiska sammanhanget. Liksom en del källkritik. Nästan dag för dag kan man följa krigets förlopp, från den närmast idylliska tillvaron i det revolutionära Barcelona till det bittra slutet, då tiotusentals flyende milismän och -kvinnor internerades i läger på andra sidan gränsen till Frankrike. Såväl tillvaron vid fronten som – vilket är extra intressant – inblickar i hur man bedrev sin verksamhet på kollektiviserade jordbruk och fabriker beskrevs.

Det senare resulterade dessvärre inte i någon vapenproduktion. Oddsen för en republikansk seger var dåliga på grund av att de länder som nonchalerade vapenimportförbudet alla stod på Francos sida (Sovjet levererade en tid gevär till i första hand spanska kommunister, men upphörde med det sedan den spanska guldreserven tagit slut). Det finns många svenska vittnesmål om att fraktionernas inbördes konflikter så småningom resulterade i att stalinisterna tog den övergripande makten på republiksidan.

Slutkapitlet om de frivilligas senare öden och äventyr tillför också en del nytt, åtminstone för mig. Många av dem hade tillhört syndikalistiska och anarkistiska grupper i främst Tyskland, varifrån de flytt naziregimen och sedan dragit till Spanien efter en kortare flyktingtillvaro i Sverige. När republikens sak var förlorad återvände ett stort antal av dessa hit för att leva resten av sina dagar här. Ett tydligare internationalistiskt föredöme står knappast att finna.

En oundgänglig bok för alla som intresserar sig för den betydelse det spanska inbördeskriget haft för vårt land, och fortsätter att ha.