Mänskliga rättigheter satta på undantag
De rika länderna köper sig i allt större utsträckning fria från att låta flyktingar få uppehållstillstånd oavsett om de har asylskäl eller inte. Det senaste fallet är Englands överenskommelse med Rwanda. Asylsökande flyktingar ska flygas 6500 kilometer från Storbritannien till Rwanda. I överenskommelsen mellan länderna ingår att Storbritannien betalar uppehälle för flyktingarna de tre första månaderna med mellan 20000 och 30000 pund per migrant. Dessutom har Storbritannien lovat Rwanda en initial ersättning på 120 miljoner pund som en del av en ekonomisk överförings- och integrationsfond.
Vad är då tänkt att hända med migranterna i Rwanda? De kan söka asyl i Rwanda, men uppfyller de inte asylskälen så är tanken att de ska skickas tillbaka till sina ursprungsländer. Länder som de alltså har flytt ifrån. Det kan vara vilka länder som helst, men ofta de länder som flest flyr ifrån i dag. Rwanda lider fortfarande av konsekvenserna av folkmordet som ägde rum där 1994 med nästan en miljon dödade människor och över två miljoner som flydde till grannländerna. Dessutom pågår en konflikt sedan flera år tillbaka mellan Rwanda och Kongo-Kinshasa, som riskerar att utvecklas till ett storskaligt krig.
Den första planerade flygningen med migranter till Rwanda stoppades. Detta efter att Europadomstolen för mänskliga rättigheter beslutat att en irakier, som var bland dem som skulle flygas till Rwanda, riskerade utsättas för skada om han återfördes till sitt hemland. Regeringen i Storbritannien har dock inga planer på att stoppa överföringarna av migranter utan planerar att snart göra ett nytt försök. EU har på liknande sätt köpt sig fri från att låta migranter komma till länder inom unionen. Ett avtal mellan EU och Turkiet 2016, som innebär att flyktingar som kommer från Turkiet till de grekiska öarna ska skickas tillbaka till Turkiet. Turkiet ska även agera för att flyktingar inte ska försöka ta sig över Medelhavet. I samband med att avtalet slöts förband sig EU att ge 3 miljarder euro till Turkiet för att ta hand om flyktingar i landet. Ytterligare belopp i samma storleksordning har sedan dess getts till landet. I de läger som flyktingarna är hänvisade till i Turkiet var antalet, enligt Läkare Utan Gränser, över tre miljoner hösten 2021. Av dessa var 2,8 miljoner flyktingar från grannlandet Syrien.
Ett liknande samarbete överenskoms mellan EU och Libyen 2017. Syftet med samarbetet är att stoppa flyktingar och migranter i sina försök att korsa Medelhavet. Under de fem åren som samarbetet pågått har enligt Amnesty International 82000 människor stoppats till havs och återförts till Libyen. Libyen är en land där inbördeskrig pågår och det finns ingen regering för hela landet. Enligt Amnesty är förhållandena olidliga för flyktingar som återförs till Libyen. De riskerar att bli godtyckligt frihetsberövade och utsättas för tortyr, grymma och omänskliga förhållanden i fängsligt förvar, våldtäkt och sexuellt våld, hot, tvångsarbete och olagligt dödande. Den nuvarande överenskommelsen går ut i februari 2023, men kommer att automatiskt förlängas i ytterligare tre år såvida inte myndigheterna avslutar den innan november 2022.
Även i andra delar av världen agerar de rika länderna för att flyktingar ska förhindras att söka uppehållstillstånd eller ens komma in i landet. Australien placerar flyktingar i läger på önationerna Nauru och Papua New Guineas Manus Island. Läger med usla förhållanden som leder till självmord, självskadebeteenden och allmänt lidande.
USA, under Trumps tid, gjorde en överenskommelse med Guatemala som gjorde det möjligt att deportera asylsökanden dit. Guatemala är ett land som är allt annat än säkert och varifrån många flyktingar kommer. Under Trump-eran antogs även Migrant Protection Protocols (MPP) som huvudsakligen innebär att migranter tvingas att riskera sina liv när de får vänta i Mexiko i avvaktan på att deras asylansökningar ska behandlas i USA. MPP gäller även med Biden som president.
De rika länderna vidtar allt hårdare åtgärder för att hindra flyktingar och migranter att ens komma till länderna för att söka asyl, mycket mindre att få stanna i dessa länder. Detta trots att det i stor utsträckning är de rika länderna som har orsakat de förhållanden som människor flyr från. Kolonialism och nu i allt större utsträckning klimatkrisen har lett till att levnadsförhållandena blivit allt sämre i många delar av världen. Klimatkrisen har i många fall lett till väderkatastrofer som helt enkelt har tvingat människor att lämna sina hem.
Fortsätter denna utveckling kommer motsättningarna att öka mellan de rika och fattiga delarna av världen. Motsättningar som kan komma att leda till oroligheter och i värsta fall krig, för att inte tala om det lidande som människor kommer att utsättas för. Kommande internationella möten måste leda till en allmän insikt om de risker som dagens politik för med sig och att en solidarisk agenda överenskoms för att i samverkan möta de allt större flykting- och migrantströmmar som förutses komma.
