Mycket snack men ingen verkstad
Stockholm +50, som hölls 2–3 juni, hade Sverige och Kenya som värdar. Mötet hade FN-status. Som en konsekvens av detta deltog politiska ledare från många länder runt om i världen. FN:s generalsekreterare António Guterres var en av dem. I sitt tal vid invigningen av mötet poängterade han att det globala välståndet är i fara, ”till stor del eftersom vi inte har hållit våra löften om miljön. Samtidigt som vi har blivit mer välmående, har vårt ekologiska fotavtryck blivit ohållbart stort”.
António Guterres pekade på att vi står inför tre planetära kriser; en klimatkris, som varje år kräver allt fler människoliv, en alarmerande förlust av biologisk mångfald på grund av ett allt svagare ekosystem och för det tredje miljöförstöring och nedskräpning. ”Vi måste byta kurs nu och avsluta vårt meningslösa och suicidala krig mot naturen”.
Vi vet vad som behöver göras och att vi till stor del också har verktygen för det som krävs, poängterade Guterres, ”men vi saknar ledarskap och förmåga till samarbete”. Han uppmanade samtliga ledare att kliva fram och ta ansvar.
Bakgrunden till Stockholm +50 är att det nu är 50 år sedan FN:s första miljökonferens ägde rum, Stockholmskonferensen 1972. Det var den 5–16 juni 1972 som FN, på svenskt initiativ, höll sin första miljökonferens i Stockholm under parollen ”Only One Earth”. Klimatförändringen fanns med bland de frågor som lyftes fram, men det var miljöförstöringen i stort som var konferensens tema.Stockholmskonferensen 1972 ledde till flera konkreta resultat. Stockholmsdeklarationen, som skrevs under den 16 juni, slog fast 26 principer om miljö och utveckling. Konferensen resulterade i upprättandet av FN:s miljöorgan UNEP i Nairobi, Unescos konvention om skydd för världsarvet och även FN:s miljökonferens i Rio 1992.
Olof Palme höll ett tal på konferensen, som till stora delar nog även skulle ha kunnat hållas på årets möte, där en av hans rekommendationer var, ”en allmän rekommendation (är) att minska onödigt utnyttjande av fossila bränslen, främst olja och naturgas. Det skulle främst gälla de högindustrialiserade delarna av världen, där en påtaglig nedskärning av lyxproduktion är önskvärd från flera synpunkter”.
Han avslutade sitt tal ”Om vi sköter vår egen miljö på ett förnuftigt sätt bidrar vi inte blott till vårt eget folks välfärd. Vi ger också prov på internationell solidaritet. Detta enkla faktum ger en ny dimension till begreppet nationell suveränitet och till det gemensamma arbetet för fred. När det gäller människans livsmiljö finns det ingen individuell framtid, varken för människor eller nationer. Framtiden är gemensam. I gemenskap måste vi dela den. Tillsammans måste vi skapa den”.
Tyvärr måste det konstateras att den insikt och de ambitioner som Palme gav uttryck för 1972, för 50 år sedan, inte har omsatts i vare sig de åtgärder eller gemensamma åtaganden som krävs för omställningen till en hållbar värld. Guterres framförde det i sitt inledningstal. Han påminde om att redan 2030 måste utsläppen av växthusgaser ha minskat med 45 procent om vi ska ha en chans att klara nettonollutsläpp till 2050.
Kritiska röster inför mötet förde fram att det var dåligt förberett och att inga skarpa ställningstaganden togs upp för att beslutas under mötet. Resultatet från mötet är i mötespresidentens avslutande dokument sammanfattat i 10 rekommendationer. Ingen av rekommendationerna tar upp några konkreta åtgärder hur klimatkrisen ska lösas. Den enda rekommendationen som innehåller något som direkt ska uppnås är att länderna uppmanas mobilisera de 100 miljarder dollar årligen, något som länderna egentligen redan åtagit sig, för att finansiera klimatåtgärder i utvecklingsländer. Detta skulle ha skett redan från 2020 enligt de åtaganden som har gjorts på de senaste mötena i FN:s klimatkonventions COP-möten.
Greta Thunberg var inbjuden att tala på mötet, men tackade nej eftersom ungdomsrörelser från olika håll i världen inte blev inbjudna att direkt medverka på mötet. På den sista dagen av mötet höll Fridays for Future en stor demonstration i Stockholm där även Greta Thunberg deltog. ”Vi strejkar eftersom vi har fått nog av tomma ord. Efter 50 år av konferenser vill vi se förändring”.
