I Astrid Lindgrens fotspår – Från Pelarne till Vimmerby
En intervju om prästgården Näs, som hamnade i historieböckerna. Här växte Astrid Lindgren och hennes bror Gunnar Ericsson upp och livet på Näs gav inspiration till skrivande, berättelser som blev böcker.
Den här intervjun handlar om Boken på Näs. Boken som kan bli en studiecirkel.
Boken står för Folkbildning med stort F. I den här intervjun får Leif Ruhnström komma till tals, gift med Gunvor Runström (dotter till Gunnar).
I intervjun blir vi påminda om den så kallade ”Pomperipossa-debatten”. En välunderrättad källa har berättat för mig en gång att Olof Palme tog in Gunnar Sträng på sitt rum och sa att han inte förstod varför en så duktig och rejäl person som Astrid Lindgren skulle bli drabbad av över 100 procent i skatt. Sträng svarade bistert: ”Det här förstår du dig inte på”.
Astrid hade växt upp med och i naturen på Näs, och hennes arbete med och för miljöfrågorna kan liknas vid ett ljus som aldrig slocknade.
Tänk om Astrid fått uppleva ”Klimatsmarta Greta”. Greta går i Astrids fotspår och är liksom Astrid var: Lokal och global.
Astrid Lindgrens pappa Samuel August Ericsson från Sevedstorp och mamma Hanna Jonsson från Pelarnehult hamnade på prästgården Näs i Vimmerby. När? Varför?
– År 1895 kom de dit. Sedan gifte de sig 1905. Gunnar Ericsson föddes 1906 och Astrid 1907.
Slumpen gjorde att de kom dit. Sevedstorp var för trångt för Samuel Augusts pappa och mamma.
Samuel August fick höra talas om att prästgårdsarrendet var ledigt och övertalade sina föräldrar att de skulle söka detta. Detta kom till prästens kännedom, som vid en söndagspredikan i Pelarne i kyrkan talade med en bonde från trakten om Samuel Johan – pappa till Astrids far Samuel August – skulle vara lämplig.
Bonden var pappa till Hanna, som han gifte sig med.
Där på Näs växte Astrid och hennes bror Gunnar upp tillsammans med sina övriga två syskon Stina (f. 1911) och Ingegerd (f.1916).
Berätta om deras uppväxt och livet i Näs.
– Familjen hade en idyllisk uppväxt. Bullerbyböckerna vittnar om livet där. Familjen var lycklig och hade det hyfsat bra ekonomiskt. Det var högkonjunktur efter första världskriget med stor efterfrågan på mat. Det var goda år för bönderna, vilket var positivt för familjen Ericsson.
Astrids bror Gunnar tog över arrendet. När ägde detta rum?
– Året var 1939, då tog Gunnar över. Han var erbjuden att bli chefredaktör på Hallands Nyheter och satte då press på sin far. ”Antingen blir jag chefredaktör eller så vill jag ta över gården” sa Gunnar. Pappa valde då att låta Gunnar ta över Näs.
När Gunnar gjorde det så flyttade Gunnars familj in i bottenvåningen i stora huset och föräldrarna flyttade en trappa upp.
Både Astrid och Gunnar hade olika kopplingar till Vimmerby Tidning. Berätta hur och när.
– Astrid blev volontär när hon var 17–18 år. På den tiden var tidningen en högertidning. Gunnar var under en tid styrelseledamot i Vimmerby Tidning. I boken framgår att Gunnar var ordförande för Vimmerby Tidning fram till 1947.
”Det är ingen hemlighet att Gunnar hade en stark motståndare på hemmaplan, Ingmar Karlsson. Under ett tolv timmar långt och stormigt styrelsemöte i mars 1947 avsattes Gunnar Ericsson som ordförande. En helt ny styrelse utan Gunnar utsågs. Ingmar Karlsson blev nu ny chefredaktör, ansvarig utgivare och ekonomichef.” Citat ur Boken om Näs.
Chefredaktören Blomberg var pappan till Astrids son som fick namnet Lasse. En skandal på den tiden. Astrid flydde Vimmerby till Danmark för att sedan hamna i Stockholm. Där träffade hon så småningom Lindgren och de fick en fin bostad på Dalagatan 1941. Astrid var van vid att bo enkelt, så det blev en stor förändring för henne att bo i lägenheten på Dalagatan, som var cirka 140 kvadratmeter stor (först flyttade de in i en lägenhet Vulcanusgatan 12). Detta var sedan hennes bostad fram till hennes död. Lägenheten finns fortfarande kvar och möblerna och skrivmaskinen står där de stod när Astrid levde.
Gunnar Ericsson blev riksombudsman för SLU (Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund) som han byggde upp till en organisation med 100000 medlemmar. Under vilka år var han riksombudsman?
Åren 1936–1942. Han rekryterades av Harry Jansson. SLU hade en bred verksamhet med studiecirklar, dans och inbjöd till ”Gemenskap där alla behövs”. Det var en stor sak att bli riksombudsman för en så stor organisation, att vara en av 100000 personer som fick förtroendet att vara organisationens chefsorganisatör.
Gunnar blev riksdagsman 1949 för Bondeförbundet och ledamot av andra kammaren, ett uppdrag han hade till 1956.Han var Bondeförbundets ledamot i pensionsutredningen 1951–1955. Vilka frågor drev han i riksdagen? I boken står att han inte trivdes i riksdagen. Varför gjorde han inte det?
– Redan i januari 1949 lämnade Gunnar sin första riksdagsmotion. Den handlade om att Sverige borde ha personval med förkryssning på valsedlarna. Högermannen James Dickson steg upp i talarstolen och sa tröstande: ”Herr Gunnar Ericsson i Näs är ny i kammaren att det är ursäktligt om han tror att ett förslag skulle gå igenom bara för att det är förnuftigt …”
Lite senare samma år motionerade Gunnar om förenkling av texterna i Sveriges Rikes lag. På nytt fick Gunnar reda på att han var ny i kammaren och även den motionen avslogs.
Gunnar var en flitig motionär i riksdagen. Han fick igenom 15 av 40 motioner. Dock fick han inte igenom motionerna om:
Bro till Danmark.
Bro till Öland.
Övergång till högertrafik.
Han trivdes inte med det formella riksdagsarbetet, som blev fyrkantigt för honom.
När han var uttråkad brukade han skriva på sina Svitjod-texter.
Den första studiecirkeln i SLU (1920) hette Fria tankars hem, och det är en bra sammanfattning för vad Gunnar stod för. Han var fri som en fågel när han tänkte och skrev. Han var en Folkbildare med stort F.
Ingmar Karlsson, chefredaktör på Vimmerby Tidning, var den som satte stopp för ytterligare riksdagsår. Som tidningskungen i Vimmerby hade han stor makt, vilket han utnyttjade för att få bort sin ärkefiende Gunnar Ericsson, vilket han lyckades med.
Gunnar var en stor Finlandsvän och vän med finska presidenten Uhro Kekkonen. Berätta om detta.
– Gunnar var en stark ”nordist” och personlig vän med Kekkonen. Han lärde sig finska och var aktiv i Föreningen Norden och satt i Nordiska rådet.
Gunnar kom på 1930-talet i kontakt med agrarerna i Finland. Han lärde sig finska och skaffade sig ett allt större nätverk i Finland.
Under andra världskriget hjälpte Gunnar evakuerade Finlandsbarn i Sverige och arrangerade svensk hjälp till det finska jordbruket. När Kulturfonden för Sverige-Finland bidades 1960 var han en stark bidragare till att den kom till.
Gunnar var också med och skapade Hanaholmens kulturcentrum i Esbo.
Gunnar stod för texterna i böckerna om Svitjod, som han gjorde tillsammans med den politiske karikatyrtecknaren EWK. Under 1950-talen–1970-talen gav Ericsson ut årliga politiska satirsamlingar med Ewert Karlsson (EWK) som illustratör.
I satirerna förlade han aktuella svenska händelser till Vikingatidens Svitjod. Gunnar använde vanligen pseudonymen ”Gunnar på Lid-arrende”, anspelande på den isländska sagofiguren ”Gunnar på Lidarände”.
Gunnar skrev även kåserier i SLU-bladet. Hans kåserier skrevs i fornnordisk stil.
Han skrev sedan till Svitjod-böckerna om sina kollegor i riksdagen. De fick psedonymer som Tage Slingerskank (Tage Erlander), Olof Ettersöt (Olof Palme), Lennart Ordsprut (Lennart Hyland) och Ingemar Bankenos (Ingo, världsmästare i boxning).
Det som skrevs i böckerna handlade om 900-talet – inte 1900-talet.
Gunnar samlade material hemma och skrev texter som han skickade till EWK, som tecknade. EWK kom ner till Näs och de tog fram manus till böckerna.
Berätta om Gunnars relation med sin syster Astrid.
– De hade en kärleksfull relation. De lyssnade på varandra. Det var ett år mellan dem. De hade många likheter: Samma fantasi och en sällsynt förmåga att vara kreativa och tänka fritt med en förmåga att formulera sig såväl i tal som skrift.
”Gunnar kunde stirra in i en kudde och fantisera”.
Brevväxling mellan Astrid och Gunnar under ungdomsåren var omfattande. De skrev tidvis minst ett brev var i veckan.
Figuren Lasse i Astrids böcker om Barnen i Bullerbyn är i mångt och mycket ett barndomsporträtt av Gunnar.
Vi är många som minns hennes agerande i mitten på 1970-talet i den så kallade Pomperipossadebatten. Vad hände då?
– Astrid blev drabbad av 102 procent i skatt, det vill säga hon fick betala mer i skatt än vad hon tjänade. Hon protesterade mot detta och skrev ett brev till statsminister Olof Palme.
Den sagan utlöste väldiga reaktioner. Samma dag som den publicerades var det allmänpolitisk debatt i riksdagen. Finansminister Gunnar Sträng gjorde misstaget att raljera över Astrids saga, vilket han fick äta upp.
Gunnar Sträng sa: ”Astrid kan berätta sagor, men hon kan inte räkna”. Astrid kontrade med att: ”Finansministern Sträng nog kunde berätta sagor, men att han inte kunde räkna”.
Några dagar senare var Olof Palme i tv för att djupt plågad säga att skattereglerna var fel och skulle rättas till.
Om Astrid att levt i dag, vad tror du hon hade tyckt om Greta?
– Jag tror att hon hade tyckt väldigt bra om Greta. Greta går i Astrids fotspår och är liksom Astrid var: Lokal och global.
Åter till Näs. Vad händer där i sommar?
– Vi återöppnar Boa på Näs, den gamla snickarboa. Även matboa öppnar upp.
Hur många räknar ni med kommer att besöka Näs under 2022?
– Till Astrid Lindgrens värld brukar det komma en halv miljon. 50000 – tio procent – kommer till oss. Av dessa besökare är det inte alla som kliver in i Boa (den gamla snickarboa).
Berätta om dina tankar om Näs och framtiden?
– Det är vår förhoppning att släktgården ska få en fortsättning och så ser det att bli. Astrid Lindgrens Näs ska också ha en uppgift som turistanläggning och vi vill att den ska hålla upp turismen hela året. Till Astrid Lindgrens värld kommer man på sommaren. Vi vill också att Näs ska vara en mötesplats för Vimmerbyborna där man möts för att få smaka på ett kulturens smörgåsbord. Vår önskan är att Näs ska vara en del av stadens kulturliv, där människor växer tillsammans.
Vilket är ditt bästa personliga minne från Näs?
– När jag kom dit första gången. Året var 1972. Jag var nervös inför detta möte och blev mottagen på ett varmt sätt av Gunnar och hans fru.
Astrid kom dagen efter min ankomst och hon tog hand om mig på ett kärleksfullt sätt, med värme och gjorde allt för att jag skulle trivas.
Vilken bok av Gunnar respektive Astrid tar du med dig till en öde ö?
– Gunnars bok: Någon av Svitjod, samlingsutgåvan som gavs ut 1974 (året då han dog).
Astrids bok: Rasmus på luffen.
Kan Boken om Näs bli en studiecirkel?
– Ja. Studiecirkeln står vi för, och Boken om Näs kan göra att människor närmar sig Vimmerby och Astrid och Gunnar.
Vem ger du Dagens ros?
– Anna Aspenskog som är ansvarig för turistguidningarna på Näs.
Fakta: Leif Ruhnström
Född 1944. Hemort Huskvarna men tillbringar mycket tid vid släktgården Näs i Vimmerby.
Varit verksam som pedagog vid högskolan i Jönköping. Har i 20 år ägnat sig åt akvarellmålning. Motiv oftast från naturen kring Näs, men också från litteratur och musik. Har 2007 utfört illustrationerna till Astrid Lindgrens Junker Nils av Eka.
