300000 svenskars dricksvatten hotat

Solen strålade och vinden virvlade när Aktion Rädda Vättern (ARV) höll manifestationen Slut fred med Vättern onsdagen den 12:e maj vid ryttarstatyn på Gustaf Adolfs torg i Stockholm, vid Operan.

Personer från städer nära Vättern i gula västar med Vätterns form i blått läste dikter, höll tal och spelade hyllningssånger till Vättern.

En kvinna berättade att aktionen gällde risken att dricksvattnet för 300 000 personer kunde försämras, att det kunde påverka spädbarn redan i fostervattnet och att deras immunförsvar kunde försämras så att vaccinationer inte fungerar lika bra för dem.

Vättern är ju en närmast ikonisk svensk sjö, som generationer svenskar lärt sig om redan i skolan. Relativt smal, lång, djup och även stor, med klart vackert vatten, nästan som ett hav inom landet, ett ”innanhav”.

 

Tyvärr hade Vättern-delegationen inte fått de tio minuter med miljöministern som de utlovats. I stället skulle de få träffa miljöministerns stabschef. Ministern själv hade fått plötsligt förhinder. De var förstående, men sa att de längtade efter att få se miljöministern Annika Strandhäll (S) i ögonen och få framföra sitt ärende. ARV skulle även få 20 minuter med annan personal i regeringen inblandad i besluten runt frågan. Under mötet skulle de lämna över en namninsamling med 40 000 namn.

Varför behöver man ”sluta fred med Vättern” enligt ARV? Vad pågår?

Frågan är uppdelad i flera separata ärenden, som behandlas separat. Ärendena har länge legat uppe i mark- och miljödomstolen, som kommit till samma slutsats som ARV. Talespersonen Elisabeth Lennartsson berättade, när hon kom ut från regeringsmötet, att föreningen därför tagit med sig många argument från mark- och miljödomstolen och att regeringens representanter tyckte det var intressant information.

För det första så använder Försvaret området runt Vättern ända sedan andra världskriget till att öva på. Detta är något som ARV menar är otidsenligt. I ARV:s broschyr läser man: ”Stridsvagnar, JAS-flygplan och helikoptrar skjuter granater, projektiler och raketer i vattnet. Tusentals ton koppar, bly och andra giftiga metaller ligger på botten”.

ARV framhåller att det finns andra områden som Försvaret kan skjuta på, så man inte förstör en nationell rekreationell naturskatt och det värdefulla dricksvattnet för så många människor. ”Och behöver man öva vid vatten kan man ju bygga dammar i stället”, menar de.

Försvaret har tidigare haft tillstånd att skjuta 1000 skott om året. Tillståndet kom till på 1990-talet under den gamla lagstiftningen Miljöskyddslagen, innan miljöbalken började gälla 1998, något som med nuvarande lagstiftning inte skulle ha gått igenom.

45 ton metallskrot får man skjuta ut i Vättern per år. ARV vill att Försvaret plockar upp det, men svaret de fått är att Vättern är ett ”aktivt skjutfält”. Inte förrän man avslutar sin verksamhet där kommer någon upptagning att ske.

 

Det finns även ”blindgångare” (skott som inte exploderat) liggandes på botten. De är livsfarliga och kan smälla av om någon skulle ta i dem, berättar Elisabeth.

Trots detta vill Försvaret inte minska sin aktivitet vid sjön utan i stället öka antalet skott per år till 69 000 skott. Man vill även femdubbla flygverksamheten i området. Utökat antal skott fanns på förslag redan för över tio år sedan. Motståndet från lokalbefolkningen har dock gjort att ärendet har dragits i långbänk.

Det bullrar också när Försvaret skjuter vid sjön nära badbryggor. ARV, som fått ökat antal medlemmar, har på senare år haft råd att göra egna bullermätningar. Där konstaterades att skjutningarna redan överskrider tillåtna värden. När de kontaktade Försvaret med resultatet fick de som svar att Försvaret visste att de inte överskred gränsvärdena genom egna mätningar. När de ville att Försvaret skulle redovisa sina mätningar svarade Försvaret att de inte kunde göra det ”för det var hemligt”.

– Så de är inte alltid så lätta att ha att göra med, menade en av de engagerade.

Sedan är det även så att Karlsborgs flygplats, en militär övningflygplats som ligger i närheten, har fullt av miljögifter i marken efter brandskum, så kallade PFAS-gifter. Enligt Naturskyddsföreningen har två miljoner svenskar redan för mycket PFAS-gifter i dricksvattnet.

Som gränsvärde för PFAS i dricksvatten har Sverige tidigare haft 90 ng/l. Livsmedelsverket föreslår nu att sänka det till fyra ng/l. I Danmark blev det nyligen sänkt till två ng/l.

– Ytterligare andra gränser gäller för sjövatten, en miljökvalitetsnorm där Vättern redan ligger på mer än det dubbla värdet. Med tanke på den långa omsättningstiden på vattnet i sjön, vilken ligger på 60 år, så är det akut att få bort alla PFAS-källor för att förhindra att halten stiger ytterligare, menar Elisabet.

PFAS-gifter läcker redan ut i Vättern från militärflygplatsen, vilket i sig är en hälsofara, men Försvaret vill även aktivt dränera ut dem i Vättern. Gifterna skulle ansamlas i fiskar och vattenlevande arter och överföras till människor om man inte stoppar planerna.

Jag frågar Elisabeth om hon tror att militärens önskan om ökad aktivitet vid Vättern har något med Natoanslutningen att göra. Hon menar att så inte är fallet. Senare läser jag dock på ARV:s hemsida att Nato har önskemål om att få öva där.

 

Vättern hotas även av gruv- och gasborrning som olika företag vill göra, som skulle vara en stor fara för miljön och vattnet. Regeringen arbetar själv med ett förslag som innebär förbud mot utvinning av olja och gas i Sverige.

– Utnämn Vättern och dess dricksvatten till riksintresse! pläderar ARV. De menar att Vättern på grund av sin stora betydelse när det gäller dricksvattnet borde ses som en del av totalförsvaret, och att dess skydd borde överordnas skjutövningarna.

När undertecknad vaknar den historiska tisdagmorgonen den 17:e maj 2022 frågar jag mig om jag skulle vara beredd att dö för Sveriges nuvarande utrikespolitik. Högst tveksamt.

Men skulle jag kunna dö för Vätterns klara vatten? Ja kanske.