Eleven som golvade Alf Svensson

Varje dag är jag på promenad i Husqvarna och den brukar sluta på Esplanaden, där jag träffar stammisarna på parkbänken. Jag träffar också Husqvarnas egen Alf. Alf Henriksson heter han.

Han är alltid tyst, men finns där i centrum av Esplanadparken. Hundratals med människor går förbi honom varje dag. Ibland får han en kram. Och det händer att folk står och pratar med honom.

Det är inte så konstigt att Alf är tyst, eftersom han är en staty.

Husqvarna hade också en annan Alf, som numera bor i polkagrisarnas stad. Om honom pratas det mycket i Esplanadparken. Många av stammisarna hade Alf som lärare under det glada 1960-talet.

Vi har många som älskar Husqvarna på plats i Esplanadparken, ofta har de öknamn som exempelvis Brännlund, Kopparbrandt och Åke Mjau.

En dag när jag är på plats i parken så kommer det några ungdomar som är ute för att frälsa de sittande i parken. Jag hör ett samtal mellan ungdomarna och Åke Mjau. De frågar Åke Mjau om han tror på Jesus. Han blir inte svaret skyldig: ”Jag vet inte om jag gör det, men jag har alltid röstat på KD”. Ungdomarna blev lika tysta som Alf Henriksson är. Sedan fortsätter Åke Mjau att berätta: ”Alf gav mig en örfil för jag var inte ordningsam i skolan. Det ledde till att jag golvade Alf och helt plötsligt satt på honom”.

”Konstigt nog sedan den händelsen har jag alltid tyckt om Alf och därför röstat på KD och kryssat för Alf”, fortsatte Åke Mjau.

 

Häromdagen gick jag in i Pingstkyrkan i Husqvarna för att lyssna på Alf Svensson tillsammans med fotografen Per-Axel Svensson, även kallad ”PeaX”. Förutom att han är en duktig fotograf kan han också skryta om att han varit elev hos Alf. PeaX lovprisar Alf, även om han själv inte lade ner så mycket tid på skolarbetet.

Alf Svensson är populär hos Pingstkyrkan. När han talar så är det tyst i kyrksalen och man skulle kunna höra om en knappnål ramlade ner på golvet.

Alf talade om solidaritet i praktiken med koppling till kriget i Ukraina. Alla är vi människor, sa Alf.

Det påminde mig om när Nelson Mandela en gång sa:

”En människa är en människa tack vare andra människor.”

Alf berättade också om ett möte mellan Mandela och honom i Sydafrika, ett möte som blev ett minne för livet för den gode Alf.

Jag kan också passa på och berätta att Alf har en hemlig kärlek. Hon heter Vättern. När det gäller Vättern så står Alf för både utsikt och insikt. Han har promenadavstånd till sin hemliga kärlek. Han har i olika sammanhang talat sig varm för Vättern och miljön, inte minst i Filmen Vättern under ytan som ett par hundratusen människor sett.

 

När jag för några år sedan intervjuade honom i Filadelfia i Vireda så sa han: ”Det måste till en noggrann miljöprövning innan man kan fatta beslut om en gruva i Norra Kärr”. På en rak fråga sa han också nej till uranbrytning i Sverige. En sak som Ebba säger ja till.

Alf sa också nej tack till att kineserna ska få köpa gruvan i Norra Kärr. En sak som inte Ebba har sagt ett enda ord om.

Visst var det bättre förr. Åtminstone i Kristdemokraterna.

När jag för några år sedan skrev en debattartikel i Jönköpings-Posten under rubriken ”Vad tycker Jesus om KD”, så blev jag avstängd en månad från närradion i Pingstkyrkan, Jönköping. Detta gjorde att jag slutade med att sända mina radioprogram. Jag vill inte bli styrd, utan vara fri som en fågel inom folkbildningen.

 

För mig är religionsfrihet och yttrandefrihet två grundpelare i svensk demokrati. En del likställer religionsfrihet med religionsfritt, men då har man hamnat fel i sina slutsatser.

Alf Svensson har gått i livets skola, den bästa skolan som finns. Han har två egenskaper som är få förunnat: Att både kunna skriva och tala. På det viset liknar han Olof Palme.

Bonden som blev statsminister, Thorbjörn Fälldin, tyckte mycket bra om Alf. Detta berättade före detta partisekreteraren Allan Pettersson en gång för mig. Numera vistas Allan på samma plats som Thorbjörn. Dit kommer Alf och även jag en dag. Det är bara en som vet när.

Kanske vi fyra kan då bilda en studiecirkel med namnet ”Fria tankars hem”. Samma namn som den första studiecirkeln (1920) inom SLU (Svenska Landsbygdens Studieförbund). Alf kan bli ledare och dialog ska råda, något annat vore enfald.

Livet går inte i repris. Precis.