Allt var inte bättre förr
Disigt, kyligt, våren har tagit ledigt. Fjärden ligger grå. Lommen klagar, tycks det. Trädgården vilar efter den senaste värmen. Vad göra denna morgon? Jo, småskvallra och pladdra. Har fått frågor om jag inte kan småskvallra lite från åren som politiker. Kan jag väl.
Börjar med bilden. Året är 1988. Har just kommit in i riksdagen. På dörren hade i valrörelsen någon hängt en bild på min treårige son, ritat en måltavla kring hans ansikte och satt fast en kanyl i ögat. Allt var inte bättre förr.
Så till lite mer harmlöst skvaller: Miljöpartikongresser på 1980-talet. Slipsar är sällsynta. Nästan obefintliga. Men en man hade slips. Han gick under ett årtionde under beteckningen ”han med slipsen”.
Bönor och groddar härskade på MP-kongresserna. Ovana magar kunde få taket att lyfta. Sista kvällen innan hemresa var det kö till närmaste korvkiosk. Till slut stod jag också där. Tragiskt men sant.
Riksdagens talman Ingemund Bengtsson var orolig inför MP:s inträde i parlamentet 1988. Hur skulle miljöpartisterna klä sig? Koftor och jeans? Hur skulle det gå? Talman Bengtsson levererade regler för klädstil: Män ska ha kostym eller kavaj med slag, för kvinnor räckte det att ha rent under. Sade han.
Carl Bildt satt snett framför mig i plenisalen. En varm försommardag tog han av sig kavajen innan han satte sig. Skjortan var snyggt struken på framsidan, men baksidan hade inte sett skymten av något strykjärn. Rationellt. På det manliga sättet. Göran Persson hade förmåga att fylla hela plenisalen när han kom in. Han intog salen. Och ledamöterna satt som välartade elever när han talade. Vid ett tillfälle gav han Mats Odell beröm från talarstolen. Jag såg hur Mats rätade på ryggen och hur handen for upp till slipsknuten för att kolla att slipsen satt perfekt.
En sen kväll var det lätt uppsluppen debatt om huruvida nationaldagen skulle bli en röd dag. I talarstolen går bland annat Kenneth Kvist från Vänstern upp och pläderar överraskande nog för att nationaldagen bör bli helgdag. Vilket får Peter Eriksson (MP) att utbrista: ”Är det så att Vänstern är på väg att bli ett nationalistiskt parti liksom kommunisterna i Östeuropa?” Kvist såg inte glad ut och gick ilsket upp i talarstolen och frågade varför Peter och MP ville fira tungomålstalandet eftersom vi ville ha kvar Annandag pingst som röd dag.
Tysk tv skulle intervjua mig och hade frågat en vaktmästare var jag satt i plenisalen för att kunna möta mig med kamera och mikrofon så fort omröstningen var slut. Bredvid mig satt Lars Stjernkvist (S) med sitt vildvuxna hår och lika vildvuxna mustasch. När talmannen slagit klubban i bordet för sista gången blev det som vanligt rusning mot dörrarna. Och tv-teamet kastar sig över Lars Stjernkvist. Han såg ju ut som en riktig miljöpartist.
Per Gahrton, som var språkrör inför valet 1985, avgick dagarna efter valet som hade gått dåligt. Han förordade mig som sin efterträdare. Många år senare berättade han att han föreslagit mig därför att han inte ville att någon som var bättre än han själv skulle ta över. Tror inte att han skämtade. Han är förlåten. Och hade väl rätt.
MP hette bara Miljöpartiet de första åren. Utan tillägget De gröna. På en kongress var vi några stycken som motionerat om namntillägget. Per Gahrton gick upp i talarstolen och pläderade emot. Det var bara förlorarpartier som bytte namn, dundrade han. Sedermera erkände den kloke Per att han, som partigrundare, ville ha ”De gröna” fritt att använda om MP skulle flumma ut helt och han skulle behöva bilda ett nytt parti.
Men ni får inte veta vilken riksdagsman som kallades Vildhavren, inte vilken som var så bakfull att han inte kunde äntra flyget efter ett möte i Nordiska Rådet eller vem i hela världen som stalkade mig.
Några solstrålar har letat sig igenom diset, en fläck på fjärden glittrar till, lommen meddelar något till omvärlden, kaffet doftar. Det sistnämnda känner inte Lena för hon har i dessa yttersta dagar åkt på corona trots tre sprutor.
Själv har jag tillräckligt många årsringar för att få den fjärde. Och känner doft och smak, vilket är värt några nålstick. God morgon.
