Europeisk plast dumpas i Asien

Europa har utvecklat en världsledande infrastruktur för avfallshantering. Men 46 procent av den plast som sorteras ut exporteras från sitt ursprungsland och en stor del av den hamnar i länder med sämre avfallshantering – och till slut ofta i haven.

Foto: photoheuristic.info (is.gd/Rfvb3c) / CC BY (is.gd/2eaEG2) Upp till 31 procent av den plast som går till återvinning blir inte återvunnen, enligt en ny studie.
(Foto: photoheuristic.info / CC BY )

Forskare vid NUI Galway och universitetet i Limerick har, i en studie publicerad i Environment International, för första gången kvantifierat mängden plast från de europeiska länderna (EU plus Storbritannien, Schweiz och Norge) som bidrar till nedskräpning av haven genom återvinningsexport.

Stora delar av den plast som sorteras ut transporteras långt bort, främst till länder med dålig avfallshantering i Sydostasien. När plasten anländer kastas en stor andel ut från återvinningen och hamnar i överansträngda lokala avfallshanteringssystem som har funnits stå för en stor mängd avfall som hamnar i haven.

Studien, baserad på data från 2017, uppskattar att mellan en och sju procent, eller 32115 till 180558 ton av Europas exporterade polyten – en av de mest använda plasterna i Europa – hamnar i havet. Enligt resultaten har länder som Storbritannien, Slovenien och Italien exporterat stora mängder utanför Europa som sedan har hamnat i haven.

– Resultaten indikerar en viktig och tidigare odokumenterad väg för plastavfall som hamnar i haven och som kommer att få betydliga sociala och miljöeffekter på marina ekosystem och kustsamhällen, sade George Bishop, huvudförfattare till studien.

Forskarna använde sig av data från internationell handel och avfallshanteringen i destinationsländer och modellerade slutdestinationen för polyten som exporterats för återvinning, inklusive lyckad återvinning, förbränning, dumpning på soptippar, och havsskräp.

– Eftersom en så stor del av avfallet som ska återvinnas exporteras, och med en så dålig spårbarhet längs vägen, visar studien att den faktiska återvinningsprocenten kan skilja sig rejält från de siffror som rapporteras av samhällen och länder där avfallet uppstår. Faktum är att vi i vår studie fann att upp till 31 procent av den exporterade plasten inte återvinns alls, säger David Styles, medförfattare.

– För att vi ska kunna övergå till en mer cirkulär ekonomi på ett lyckat vis måste europeiska samhällen och avfallshanterande företag hållas ansvariga för hur det går med deras ”återvunna” avfall. Vår studie understryker bristen på tillgänglig data för plastavfallet och behovet av att överväga en utvidgning av spårbarheten, eller inhemsk hantering av återvinningsaktiviteter som en del av ett nytt regelverk kring handeln med plastavfall, säger Piet Lens, som ansvarar för projektet Innovative Energy Technologies for Bioenergy, Biofuels and a Sustainable Irish Bioeconomy: IETSBIO3 som studien ingår i.

Trots problemen med återvinningen vill forskarna dock understryka att inlämning av plast till återvinning är den mest miljövänliga metoden att ta hand om plastavfall, och att man inte ska låta sig avskräckas från att använda den även om mycket återstår för att stoppa ”läckaget” från dessa system.