Krig mot naturen
Klartecken från regeringen om en gruva i Gállok/Kallak, Jokkmokks kommun, visar att kortsiktiga bedömningar fortfarande styr politiken. Det är arbetstillfällen som gäller. Samernas villkor och rättigheter, liksom natur och klimatkris, tas ingen hänsyn till.
Här är det fråga om en gruva med järnmalm som beräknas ta slut om 14 år. Ett minst sagt kort tidsperspektiv, med tanke på de stora ingrepp i naturen och konsekvenserna för rennäringen som en gruva här kommer att leda till. Dessutom finns indikationer på att järnhalten är låg i en internationell jämförelse. Det finns också andra frågetecken som att hitta en lämplig plats för avfallet, och det finns i dag ingen fungerande transportväg.
Kritiken mot gruvprojektet har varit mycket stark. Unesco har fört fram frågor om hur världsarvet Laponia kommer att påverkas. Grunden för områdets världsarvsstatus är rennäringen tillsammans med de unika naturvärdena. Miljöorganisationer, samiska organisationer, FN- experter och även ärkebiskopen har varit starkt kritiska. Läns- styrelsen har avstyrkt gruvprojektet med tanke på de negativa effekterna för rennäringen och de stora investeringar i infrastruktur som kommer att krävas för att produktionen överhuvud taget ska komma i gång.
Förutom upprustning av vägar och järnväg kommer kommunala investeringar i bostäder och skolor. Med erfarenheter från liknande satsningar är det minst sagt ett högriskprojekt. Gruvprojektet i Pajala slutade med konkurs och en kommun som dyrt fick betala för vad som troddes bli en framgångssaga.
Med början omkring 1950 stiger alla tillväxtkurvor brant uppåt och ökar sedan exponentiellt. Det gäller för Jordens befolkning, för energiförbrukningen, vattenförbrukningen, pappersproduktionen, transporterna och inom många andra områden. Inte minst naturresureserna förbrukas i en helt ohållbar takt. Stålproduktionen i världen har tiodubblats sedan 1950. Sedan 2000 har den mer än fördubblats. Perioden efter andra världskriget har därför fått benämningen Den stora accelerationen. Miljöskadorna accelererar i samma takt. Utsläppen av växthusgaser, havsförsurningen, luftföroreningar, avskogningen och överfisket i haven är exempel. Jordens resurser förbrukas och Jordens planetära gränser överskrids.
Hur kan då en regering, som säger sig värna natur och om- ställningen till ett hållbart sam- hälle, ge klartecken till en gruva i Gállok/Kallak? En gruva som allvarligt skulle påverka såväl naturen som möjligheterna att fortsatt bedriva rennäringen i området. Gruvor orsakar även stora koldioxidutsläpp, framför allt genom de tunga malmtransporterna. Den här gruvan är inget undantag, inte minst med tanke på de långa transportvägarna.
I stället för en omställning där järn och andra metaller återvinns fortsätter utvinningen av natur- resurser. Arbetstillfällen ställs mot bevarande av natur, klimatomställning och i det här fallet även samernas rätt att bedriva en näring som i tusentals år varit i harmoni med naturen.
Och inte nog med det. Samerna anses inte ens få vara talespersoner för naturen och dess betydelse för djur och människor. Då blir de misstänkliggjorda. Ordföranden för gruvbolaget, Sven Otto Littorin, som ansökt om rätt att bryta järnmalmen, skriver i sin reaktion på en artikel i Aftonbladet att journalisten var partisk. Hon hade ju sameblod i sin ådror.
Greta Tunberg sade: ”Sverige låtsas vara en ledare för miljö och mänskliga rättigheter, men här hemma kränks ursprungsbefolkningens rättigheter och Sverige fortsätter att bedriva ett krig mot naturen. Världen kommer att minnas detta”.
