Elefanten i rummet

Låt oss tala om elefanten i rummet: Vi behöver inte bara byta ut fossilt mot förnybart i vår energiförsörjning utan vi behöver också byta civilisation. Ingenting mindre än så. Politiker inriktade på nästa val och börsbolagsdirektörer på nästa kvartalsrapport talar sällan om detta. Desto viktigare att vi andra börjar göra det och åstadkommer en sådan förskjutning av samhällsdebatten att våra makthavare till slut upphör med sitt strutsbeteende.

Klimatfrågan prioriteras högre än hos oss av väljarna i flertalet andra EU-länder, men en vindkantring verkar till slut vara på väg också i vårt offentliga samtal. Landets ledande morgontidning ger gediget utrymme åt Greta Thunberg och den rörelse hon satt i gång, journalister och författare skriver klimatböcker och försiktiga akademiker blir plötsligt något mindre försiktiga. Och en ny Klimatallians har sjösatts.

Staffan Laestadius är en viktig röst i sammanhanget. Med sin bakgrund som KTH-professor i industriell utveckling går han svårligen att avfärda som stjärnögd idealist fjärran från verkligheten. Därför så värdefullt när han skriver i DN (21/10): ”Avlägsna utsläppsmål är i praktiken ett sätt för makthavare att slippa ta itu med en omställning som man inte vill kännas vid. /…/ vi ska inte enbart byta bränsle i våra fossilbaserade artefakter. Framför allt ska vi byta livsform, systemlösningar och samhällsorganisation. Och en sådan omfattande och i grunden kulturell kursomläggning står inte på agendan i Glasgow. /…/ Ekonomisk tillväxt innefattar ökad omsättning av material och energi, även om intensiteten i den omsättningen kan minska. Att långsiktigt kombinera en snabb reduktion av alla fossilbaserade aktiviteter med ökad genomsnittlig aktivitetsnivå, det som de förhoppningsfulla kallar grön tillväxt, är helt enkelt inte uppnåeligt.”

BNP-tillväxt utan ökad förbrukning av energi och naturresurser, grön tillväxt, framstår som ett sagoväsen i klass med Loch Ness-odjuret, många har hört talas om det men ingen har med säkerhet sett det. Om ekonomisk tillväxt i framtiden skulle gå att helt frikoppla från ökad resursförbrukning så har vi ett nytt läge, men till dess gör vi klokast i att agera utifrån den hittills kända verkligheten.

Varför är då debatten om tillväxt så laddad? Förmodligen därför att övergången från en ekonomi med ständigt växande resursförbrukning till en cirkulär balansekonomi mynnar ut i ett annat ekonomiskt system. Några kommer måhända att kalla detta nya ekonomiska system för postkapitalistiskt, medan andra kanske föredrar någon annan beteckning och ytterligare andra konstruerar möjligen ett helt nytt ord.

Inflytelserika särintressen som kortsiktigt tjänar på upprätthållandet av status quo påstår gökursmässigt att alla försök till grundläggande systemförändring oundvikligen leder rakt ut i den totalitära natten. Ännu tre decennier efter murens fall och Sovjetunionens upplösning fungerar den osaligen hädangångna öststatssocialismen som en sorts Halloweenspöke i samhällsdebatten, som effektivt skrämmer bort alla funderingar på en annan tingens ordning. Och detta trots att statssocialismen i öst i flera avseenden snarare var en sorts dopad variant av kapitalismen än något i grunden annorlunda, kännetecknad av ohygglig miljöförstöring och avgrundsdjupa skillnader mellan maktägande och maktlösa skikt av befolkningen.

Ett annat standardargument mot grundläggande förändringar av dagens dysfunktionella ekonomiska system går ut på att ambitionen är hedervärd men tyvärr orealistisk. Det givna motargumentet här är att peka på alla alternativekonomiska experiment som redan pågår runtom i världen, somliga påtagligt framgångsrika.

Mondragon-kooperativet är i dag ett av Spaniens tio största företag och visar att det går att bedriva framgångsrikt företagande med jämlikhet och arbetsplatsdemokrati som ledstjärnor. I norra Italien har små- och medelstora företag byggt upp samverkansstrukturer i form av kreditgarantiföreningar och gemensamma inköps- och marknadsföringscentraler och på så vis kunnat utmana de multinationella megakoncernerna. En uppmärksammad studie från Institutet för ekologisk ekonomi (IÖW) i Berlin visar att mindre företag inte alls är lika tillväxtfixerade som börsjättarna.

Kommunpolitiker runtom i världen vill att företag med höga hållbarhetspoäng gynnas vid offentlig upphandling. Internet har blivit ett kraftfullt instrument i den förverkligade utopin om att handla lokalt men tänka globalt. Låt oss inte glömma att det är mörkast före gryningen.