Peter Eller – Stockholms dolde beskyddare mot kommersiella kärnkraftverk

När den civila kärnkraftstekniken kom till Tekniska Högskolan i Stockholm sågs den som ett löfte. Ett löfte om nästan oändliga mängder el- och värmeenergi ur ”mycket små mängder uran”. Därför byggde man snabbt en försöksreaktor, R1, mitt i Stockholm, under KTH, vid Östra station (1954). Men Sveriges behov av mer elenergi, från annat än vattenfall, var nästan obefintligt. Vid denna tid frodades ett gigantiskt statligt ämbetsverk, Vattenfall, som förfogade över arméer av ingenjörer, arbetare och maskiner samt en tillrättalagd lagstiftning som gav verket nästan oinskränkt makt över vattendrag och vattenfall tillhörande enskilda bönder eller bonde- och samekollektiv.

 

Fortfarande 1968 kunde Vattenfall leverera mycket mer ny elkraft än vad som behövdes. Detta gjorde Sverige till ett elslösarsamhälle, där man till och med kunde använda el till direktuppvärmning. Det kan jämföras med att använda sprit eller smör bara till uppvärmning.

Det var på värme- och vapenplutoniumsidan kärnkraftsindustrin såg sin chans. Och var var uppvärmningsbehovet störst? Naturligtvis i Stockholm under miljonprogrammets 1960-tal. Stockholmarna inte bara ökade i antal, familjerna skulle också få större lägenheter genom att flytta från 1:or och 2:or till 3:or. Därför byggdes Sveriges första kommersiella kärnreaktor, R3 (1963) strax bortom en av dåtidens yttersta förorter, Farsta. Dess officiella syfte var att värma Farstas nya, rymliga bostäder. Tillverkning av vapenplutonium det inofficiella.

 

Nu undrar läsaren kanske vart reaktor 2 tog vägen? Jo, den byggdes 1960 i Studsvik för forskning och isotopproduktion. I början handlade denna forskning mest om att utveckla kärnkraftstekniken. För detta syfte aktiverade man redan 1959 en ”nolleffektsreaktor”, R0, på samma ställe. Observera att alla årtal ovan syftar på de år de färdiga reaktorerna aktiverats. R4 färdigställdes 1968 i Marviken utan att någonsin aktiveras. Orsaken var bland annat att den var konstruerad för tillverkning av vapenplutonium och att Sverige detta år förband sig att inte producera några kärnvapen. R4 producerade således inte en enda kilowattimme värme eller el.

Om behovet att utnyttja kärnkraftsverkens värme fått styra skulle nog Sveriges största stadsnära kärnreaktor ha byggts utanför Stockholm. Men Stockholm har alltid utgjort en kärnkraftsfri zon. Detta till skillnad från Sveriges andra stad Göteborg och tredje stad Malmö. Det betyder att livet i Stockholm, ur radioaktiv synpunkt, är betydligt säkrare i dag än i Göteborg. Det innebär också att Stockholms fastighetsvärden är betydligt mer säkra än Göteborgs. Detta beror på att Göteborg vid ett rejält haveri i Ringhals sannolikt måste utrymmas för en längre tid beroende på att den härskande vindriktning från Ringhals går mot Göteborgsområdet.

 

Vems förtjänst är det då att Stockholm sluppit denna latenta katastrofrisk? Svaret är att söka i Haninge kommun nära Dalarö, strax sydöst om Stockholm. För det var där kärnkraftsindustrin ville bygga Stockholms läns andra kommersiella kärnkraftsanläggning, den första i full skala med 4 stora reaktorer. Här fanns minst 6 kommuner att värma samtidigt som Östersjön erbjöd kylvatten för en säkrare stordrift. Peter Eller insåg tidigt farorna med denna lokalisering. Den som söker på nätet efter ”atom-/kärnkraftverk i Haninge” hittar förbluffande lite med tanke på vilket jättelikt projekt detta var och vilka stora och aktiva folkrörelser detta mobiliserade. Under: ”http://haninge.medlem.mp.se/mp-haninges-historia” finns en kort historik för 1976. Björn Gillberg har skrivit lite om 1974 – antiatomkraftens år. SOU 1974:56 Närförläggning av kärnkraftverk, kan ge lite perspektiv.

Om du inte var med på den tiden så tror jag att tv-serien Chernobyl, HBO-Nordic 2019, ger realistiska, rekonstruerade bilder från ett reaktorhaveri som vi inte vill vara med om. Lägg märke till det tysta, tickande-knastrande ljudspåret som följer en stor del av filmen. Det klargör vad det handlar om: En oändlig mängd joniserande strålar som omvandlas till högtalarljud. De kan också jonisera dig och en oändlig rad av kommande generationer. Källan, kluvet uran, finns kvar oberoende av om den är instängd eller spridd. Termodynamiken står för fortsatt spridning.