Fiaskona i Afghanistan

Efter många år av assistans från omvärlden var Afghanistan plötsligt övergivet och i praktiken överlämnat till talibanerna, Plötsligt, var ordet. Åtminstone för de flesta, inklusive makthavarna i USA och andra västländer. Så även i Sverige.

Nu härskar och härjar talibanerna oinskränkt i det fattiga och utsatta landet. En humanitär katastrof. Och ett politiskt haveri.

Hittills har talibanerna någorlunda – men bara någorlunda – hållit sig i skinnet i huvudstaden Kabul, där andra fortfarande observerar vad som sker. Vad som händer ute i landet vet vi inte mycket om. Men det har kommit uppgifter om att lokala talibanherrar har börjat tillämpa sharialagen i dess grova former.

Sharialagen är grym. Men tolkningen av lagen varierar i olika länder och även bland muslimer. Lagen innebär möjligheter för domstolar och andra att utsätta personer till allt från piskning till stympning och död genom exempelvis stening.

I Sverige förfäras vi av den sortens barbari. Men det förekom även i Sverige för inte så länge sedan. 1792 piskades, stympades och avrättades Jacob Johan Anckarström offentligt för att ha mördat Gustav III på en maskeradbal samma år.

Den sortens rättskipning fick sitt definitiva slut när det 1975 slogs fast i grundlagen att dödsstraff var förbjudet. Det skedde drygt 50 år efter den sista formella dödsdomen i civilsamhället. Nu är det däremot kriminella som avrättar varandra i Sverige.

Nu åter till det som hände/händer i Afghanistan. Många ställer sig frågan hur talibanerna så snabbt kunde ta makten. Ett svar är att de kom till ett dukat bord i ett fattigt och korrumperat land där det politiska och militära modet var minst sagt begränsat.

Fattigdom kan leda till våld – en del fattiga försöker ta det de inte har. Så var det och är det i Afghanistan. Sharialagen verkar inte avskräcka. Centralregeringen i Kabul var en papperstiger och lokala klanledare och krigsherrar kunde styra som de ville i ett splittrat land.

Splittringen underlättade talibanernas övertagande. Det hjälpte inte att USA under många år stöttat regeringen genom att utbilda och bygga upp den militära styrkan.

En politisk grund var att USA:s dåvarande president Donald Trump 2020 undertecknade ett avtal som gjorde det lättare för talibanerna. Trump var fokuserad på att USA så snart som möjligt skulle lämna Afghanistan.

Uttåget kom efter ett beslut av Trumps efterträdare Joe Bidens och hade ett tydligt stöd av det amerikanska folket. Men ingen tycktes ha klart för sig hur politiskt och militärt svagt Afghanistan var. Talibanerna visste däremot och började sin frammarsch redan innan USA: s reträtt. Det handlade om märkliga felbedömningar av USA:s underrättelsetjänst om militärledning. Större delen av världen trodde att USA med sin långa erfarenhet av Afghanistan hade rätt. Men talibanernas ostörda och snabba inmarsch i Kabul innebar att alla – även Sverige – överraskades. Det gjorde att den våldsdrabbade evakueringen blev ett fiasko för många, främst för USA och Joe Biden.

USA:s reträtt kan få intressanta politiska följder internationellt. Landets roll som ledande världspolis verkar gå mot sitt slut och är redan begränsad. Det är notervärt att både Ryssland och Kina har kvar sina ambassader. Två väntande, iakttagande maktspelare. Till detta kommer Pakistan – med taliban- och IS-kopplingar. En annan lurande jätte är talibankritiska Iran, men landets ekonomi är i botten efter USA:s och andras sanktioner.

Ryssland är brännskadat efter sina många år i Afghanistan och vi vet inte om den ryska regimen vill agera i Afghanistan. Återstår då Kina, som liksom alla länder befarar att Afghanistan blir ett näste för terrorister. Men Kina har gott om andra problem, exempelvis med uigurerna i Xinijang och med utbrytarlandet Taiwan.

Hittills har talibanerna varit lite lugnare än väntat i Afghanistan. Det beror bland annat på problemen med terrorn från IS-gruppen Khorasan som vill expandera och tycker att talibanerna är mesiga. Det är inte ologiskt om USA och talibanerna utbyter information om var terroristerna finns.

Frågan är hur talibanerna ska kunna skydda befolkningen och sig själva mot bomb- och raketattacker när USA har lämnat. För det afghanska folket handlar det om rädsla, ibland om skräck. Expressens Magda Gad, som med sin gedigna rapportering än en gång bör vara en stark kandidat till Stora Journalistpriset, har beskrivit läget så här:

– Jag ser Afghanistan försvinna framför mina fötter. Det finns över huvud taget inget hopp för människorna. De känner att deras liv inte har någon betydelse.

Det värsta kan befaras när strålkastarna släcks och omvärldens insyn minskar. Förutom det talibanska förtrycket lär det bli fler terrorattacker av IS och liknande organisationer.

Så det lär inte bli lättare för det afghanska folket. Sorgligt nog.

Social Media Auto Publish Powered By : XYZScripts.com