Ta hand om våra hjältar – och våra patienter

Sjuksköterskebristen drabbar både vårdpersonalen och patienterna. Det är hög tid att åtgärder sätts in. Läget är extra kritiskt på grund av pandemin och dess efterverkningar. Vårdskulden tornar upp sig.

Eivor Karlsson.

Sjuksköterskebristen är inte ny – problemet var känt redan för 20 år sedan. Äldre erfaren personal går i pension. Även en del yngre välutbildade slutat. Arbetsmiljön är för dålig, lönerna likaså.

Mellan 39 000 och 45 000 nya sjuksköterskor, inklusive barnmorskor, behövs under det kommande decenniet, enligt olika bedömare.

222 sjuksköterskor lämnade universitetssjukhuset i Umeå mellan maj 2016 och mars 2018. Som många andra regioner brottas Norrlands universitetssjukhus (NUS), som har 2 900 sjuksköterskor, samtidigt med stora pensionsavgångar. Det var före coronautbrottet.

Dålig arbetsmiljö. Utbrändhet. Svaga chefer. Så svarade några av de 33 sjuksköterskor på NUS som Expressen och Västerbottens-Kuriren har intervjuat om varför de valt att byta jobb. Flertalet var specialistutbildade inom neonatal, medicin, njurmedicin, psykiatrin, cancervård med mera. Nästan alla fick nya jobb inom olika områden. Som inom polis, företagshälsovård, skolsköterska, IVO, Inspektionen för vård och omsorg, lektor vid institutionen för omvårdnad, inom hemsjukvården, privat sektor med mera.

Hur kan det gå så fel inom offentlig sektor när denna personalgrupp är så viktig? Sjukvårdspersonalen har kallats för hjältar, men det syns varken i lönekuvertet eller arbetsmiljön. De har uträttat ett heroiskt arbete i sitt nära arbete med svårt sjuka patienter under pandemin.

Enligt en granskning i Vårdförbundets tidning som Vårdfokus gjort, har antalet chefer, handläggare och administratörer ökat dramatiskt med nästan 36 procent jämfört med vårdpersonal som enbart ökat med några procent de senaste sju åren. Fram tonar en delvis dyster verklighet när det gäller kommuner och regioner som arbetsgivare inom sjukvård samt vård och omsorg.

Bristen på läkare fortsätter, enligt Socialstyrelsens årliga rapport. Men det är ingen generell brist. Nästan alla regioner vill rekrytera fler erfarna specialistläkare. Få ser däremot behov av fler läkare utan specialistkompetens.

Samtidigt är flera specialistföreningar oroliga över att vårduppdraget tränger undan forskning och utbildning, och att detta ska påverka kompetensförsörjningen. Läkartidningen 9/10 –21 Maria Ström.

Det finns ett belagt samband mellan en god primärvård som fungerar som första linjens sjukvård för medborgarna och mindre belastning på akutsjukvården. Att få kvalificerad personal till glesbygd är också en utmaning.

I höstas klubbade riksdagen igenom en primärvårdsreform – alla invånare ska få tillgång till en fast läkare. Den grundläggande förutsättningen för att erbjuda fast läkare är att det finns en specialist i allmänmedicin på plats som har ledig kapacitet på sin lista. Så är långt ifrån fallet i dag. Det skriver Marina Tuutma, andre vice ordförande, Sveriges Läkarförbund. Läkartidningen nr 17/18 –21.

Det är en trist bild som framtonar om delar av svensk primärvård. De flesta av Sveriges regioner beräknar inte alls hur många specialister i allmänmedicin som är kliniskt verksamma, vare sig till antal eller omräknat till antal heltidstjänster. De följer inte heller upp hur många av ST-läkarna som blir färdiga och stannar på arbetsplatsen, i regionen eller i yrket.

Läkarförbundet har länge efterfrågat ett utvecklat planeringsstöd med detaljerad statistik över den befintliga tillgången till läkare, bland annat specialister i allmänmedicin.

Här finns uppenbarligen en förbättringspotential. Om regionerna inte vet hur många specialister i allmänmedicin de har vet de inte heller hur många nya specialistläkare i allmänmedicin som primärvården kommer att behöva i framtiden. Läkare som gör specialiseringstjänstgöring (ST) finns det siffror för, men inte hur många ST-läkare som blir klara och stannar på vårdcentraler.

Det tar många år att utbilda nya specialister och andra inom sjukvården. Att tappa dem på grund av en dålig utbildnings- och arbetsmiljö samt orimliga uppdrag har vi inte råd med, anser Marina Tuutma, andre vice ordförande, Sveriges Läkarförbund.

Strömavhoppet av sköterskor är fortsatt oroande stor. Pandemin blev droppen för flera sjuksköterskor på IVA, ”All kraft är slut nu”. Dåligt ledarskap och risken för utebliven semester har fått 19 att sluta på Karolinska vecka 22. I början av hösten förra året slutade ett 30-tal sjuksköterskor och undersköterskor på Karolinska i Solna och ett tiotal i Huddinge. Mer om sjukvårdens problem finns att läsa i Sjukhussjukan, en bok av Tomas Eriksson, regionråd (MP) i Stockholm.

Nu ligger bollen hos regionerna. Är de beredda att ta sitt ansvar? Sammanfattningsvis handlar alla verksamheternas inriktning om ett mål: Patienerna får inte komma i kläm. De ska ges bästa vård. Där kan regering och riksdag hjälpa till. Inte minst ekonomiskt. Men det handlar också om bättre ledarskap och planering.