Vi kan inte äta vapen!

Covid 19-pandemin har väckt ett folkligt intresse för civila beredskapen. Särskilt frågan om hur vi ska kunna skaffa oss mat i en kristid har uppmärksammats. I 130 kommuner satte folk potatis våren 2020 som gensvar på en uppmaning att ta folkförsörjningen av livsmedel och beredskap på allvar. Reformaten bildades som en ideell förening sommaren 2020 för att ställa om matsystemet så att det gynnar både människors och planetens hälsa. För liten för vem då?-uppropet driver kampanj för att stödja småskalig matproduktion. Makten över Maten-nätverket lyfter i vår fram FN:s deklaration till stöd för småbrukare och bönder som viktig i hela världen och även i Sverige. Miljörörelse, omställningsrörelse, fredsrörelse och småbrukare bildade också Nätverket Folk och Fred för att ifrågasätta den ensidiga satsningen på militär upprustning och verka för både fred på Jorden och fred med Jorden.

En av de verksamheter som Folk och Fred satsat på är att stödja namninsamlingen Utan bönder ingen civil beredskap. Namninsamlingen tillkom på initiativ av Naturbrukskonferenser där småbrukare och miljö- och solidaritetsrörelsen samlats. Den kräver att småbrukarorganisationer ska vara med i planeringen av civila beredskapen och att Sverige höjer sin självförsörjningsgrad. Namninsamlingen kommer lämnas över till ansvarig minister i regeringen i samband med böndernas internationella kampdag 17 april (som firas till minnet av massakern på jordlösa i Eldorado do Carajas i Brasilien 1996).

Totalförsvaret, där den civila beredskapen ingår, har diskuterats i den politiska debatten på senare år. Stora nya resurser som sägs minska Sveriges sårbarhet har redan satsats och många miljarder mer är utlovade redan. Ändå tog covid-19-pandemin Sverige med överraskning. Det visade sig att robotmissiler inte försvarar oss mot virus. Lika lite är ett högt tonläge något skydd. Att bakom varje diplomatiskt uttalande, nyhetsartikel eller handel se en föreslagen krigshandling för att destabilisera vårt samhälle är inte heller någon lösning. Den kris som drabbat hälsa och ekonomi visade sig vara en kris som inte styrdes av avsiktliga fientliga handlingar mot vårt samhälle och inte heller ett krig.

Hur kommer det sig då att vi blev så överraskade? Satsning på högteknologiskt försvar och steg bort från alliansfriheten med närmande till Nato har varit det dominerande i debatten. Men hela totalförsvarets struktur med dess civila beredskap har också utretts nyligen. Myndigheten för Säkerhet och Beredskap, MSB, gav för några år sedan uppdrag åt forskare att utreda mat och beredskap i en rapport. Den presenterades 2018 med avslutande ord som förtjänar att citeras i sin helhet:

”Totalförsvaret bör i första hand syfta till att skapa mer motståndskraftiga produktionssystem med större grad av självförsörjning redan i fred, snarare än att skapa kortsiktiga lösningar för att upprätthålla det befintliga produktionssystemet under en kris. Totalförsvar och hållbart jordbruk är dock två politikområden som sällan diskuteras samtidigt och som tillhör två olika professioner. Detta medför en risk för att satsningarna på att stärka totalförsvaret kommer att fokusera på kortsiktiga lösningar för att upprätthålla produktionen så som den ser ut i dag, det vill säga genom lagring, snarare än att stödja en långsiktig omställning för mer motståndskraftiga lösningar. Den omställning av livsmedelsproduktionen som föreslås här kan förefalla dramatisk, men å andra sidan är detta lösningar som tagits fram för att lösa jordbrukets stora globala utmaningar: Klimatförändringens och förlusten av biologisk mångfalds ovillkorliga krav på omställning till produktionsmetoder med mindre miljöavtryck. Beredskapsperspektivet kan alltså bli ytterligare en bakomliggande drivkraft till att genomföra en omställning som är nödvändig av miljö- och hållbarhetsmässiga skäl – och inte alls omöjlig med tanke på den stora kompetens, uppfinningsrikedom och anpassningsförmåga som finns såväl inom forskningen som driver fram tekniska innovationer som i lantbrukarkåren.”

Inget av detta tycks ha fastnat. Hösten 2020 upptäckte regeringen med anledning av coronaviruset att behovet fanns av att utreda livsmedelsförsörjningen i händelse av kris och krig. Namninsamlingen Utan bönder ingen civil beredskap betonar småbrukarorganisationernas roll i ledningen av civila beredskapen. I tidigare civil beredskap blev särskilda lantbrukare utsedda som samordnare i händelse av kris. MSB-rapporten lyfter lantbrukarkåren som viktig. Dessa synsätt som betonar den yrkeskår som förser oss med mat för den civila beredskapen tycks vara frånvarande i dag. I direktiven till utredningen om livsmedelsförsörjningen är det myndigheterna som står i centrum tillsammans med den svepande kategorin ”aktörer inom de olika leden i livsmedelskedjan”. I den färdiga utredningen ingår inte jordbrukare bland de aktörer som tas upp.

Det finns en berättigad oro hos många som inte bara ser till mängden mat utan också till att vi har jordbrukare runtom i våra bygder som kan vara navet i händelse av kris. Bönder behövs som tar vara på lokala förutsättningar för att med odling och djurhållning på ett hållbart sätt skaffa mat åt alla på åker, äng och i skog med maskinpark och praktiskt handlag. Risken för det som MSB-rapporten pekar på är stor. Kortsiktiga lösningar kommer i förgrunden till nytta för storskaliga företag. Det står i vägen för långsiktiga lösningar som minskar sårbarheten både för Sverige och världen.

Folk och Försvars presentation av totalförsvarsutredningen visar på ett synsätt i motsatt riktning mot den som namninsamlingen, Potatisuppropet, Reformaten, Naturbrukskonferenserna, Makten över Maten och Nätverket Folk och Fred står för. Hos alla dessa initiativ finns en förlitan på att folk tillsammans tar ansvar för samhället som medmänniskor och medborgare, det som också ofta kallas att vara med i en folkrörelse. De som Folk och Försvar valt att kommentera utredningen hade en annan syn. Kommunrepresentanten talade om invånare i kommunen som ”kundgrupp”. Genomgående var det näringslivet som ansågs vara den aktör som myndigheter skulle lyssna på. När begreppet folkrörelse kom på tal så gavs exemplet ett företag som krigsplacerat sina anställda.

Det finns försök också från partipolitiskt håll att lyfta krisberedskap och en vidare syn på begreppet säkerhet. 20 socialdemokrater och liberaler lyfte i en artikel i GP 13 januari frågan om medborgartjänst, vilken Mats Wingborg utrett för Arena Idé. Tanken är att vi behöver vidga synen på försvaret till att innefatta mer av civilt försvar i händelse av kris. Betoning av vårt gemensamma ansvar för samhället genom en värnplikt som kan leda till placering i krisfunktioner lyfts fram. Det kan synas som en rimlig tanke. När idén diskuterades på ett webbinarium nyligen blev det tydligt varför och var frågan om en vidgad syn på säkerhetspolitiken möter motstånd. Margot Wallström berättade att när hon som utrikesminister tagit uppsaken på Folk och Försvar fanns inget intresse, där var det bara Nato som diskuterades. När inte ens en utrikesminister kan få intresse för hur vi skapar folkligt engagemang för att göra Sverige mindre sårbart i ett så för försvarsdebatten viktigt forum som Folk och Försvar, då finns stora hinder att övervinna.

De hindren kan övervinnas. Frågan om hur samhället kan bli mindre sårbart angår alla. Problemet är ytterst något enkelt. Det gäller att skapa en sammanhållning i händelse av både krig och kris mot de reella hot som finns i dag varhelst de kommer ifrån. När experter, storföretag och politiker vill skapa fiendebilder och målar upp militära hot kan det skapa kortvarig uppmärksamhet. Men det stärker inte vår beredskap inför de reella hot mänskligheten står inför. För det krävs ett folkligt lokalt, nationellt och internationellt demokratiskt engagemang som inte minst måste bygga på insikten att vi inte kan äta vapen. Det engagemanget håller vi på att bygga. Alla är välkomna i det arbetet.

Birgitta Hedström
ordförande i Odlarföreningen Små frön

Ellie Cijvat
sammankallande i Jordens Vänners Bonde- och urfolksutskott

Hanna Dahlström
kanslichef, FIAN

Joel Holmdahl
styrelseledamot, NOrdBruk

Ingalill Bjartén
medlem i Nätverket mot Aurora20

Thomas Gunnarsson
sekreterare, Familjejordbrukarna

Tord Björk
medlem i Nätverket Folk och fred