Pandemin – är äldre mindre värda?

Många trodde, eller åtminstone hoppades, att de ansvariga skulle lära sig av coronapandemins första våg. Men inte ens coronakommissionens bistra kritik tycks ha fått genomslag på alla områden.

De som drabbats allra hårdast av pandemin är de äldre som bor på särskilda boenden. Men även de som bor hemma med hemtjänst har drabbats hårt på grund av det persongalleri som ständigt passerar i deras bostäder. Det drabbar också de äldres personal. De som arbetat inom äldreomsorgen har både hyllats och pekats ut som ett av problemen i den här pandemin.

Men att Sverige misslyckades med att skydda de äldre är inte personalens fel – utan de villkor som personalen jobbar under. Bristen på skyddsutrustning, många timanställda, andra med tidsbegränsade anställningar och svagt ledarskap.

Dessutom har personalen på äldreboenden ibland ställts inför svåra etiska frågor och benägenheter. Varannan person som dött med covid-19 på Sveriges äldreboenden fick ingen läkarundersökning under sin sista månad i livet.

Dessa  problem, som fanns redan innan pandemin, pekas ut som den främsta orsaken till att så många äldre avlidit inom äldreomsorgen. Landets verksamheter kunde inte hantera  pandemin när den kom. 

Coronakommissionen  har också påpekat att  bristerna inom äldreomsorgen varit kända sedan länge – och la ansvaret på både sittande och tidigare regeringar för att inte ha löst problemen. Men det finns flera ansvariga instanser, främst kommunerna. Många arbetsgivare har inte gjort sin hemläxa.

Kommissionens rapport slog också fast att de åtgärder som sattes in för att minska risken för spridning inom äldreomsorgen kom för sent och var otillräckliga. 

Den bristande tillgången till skyddsutrustning påpekades också av kommissionen. Trots att problemen uppdagades i början av februari 2020 var det först i slutet av april som Socialstyrelsen hade en klarare bild av läget i kommunerna. Då hade smittan för länge sedan tagit sig in på de särskilda boendena, konstaterade kommisionen.

Kommissionen tog också fram en rad åtgärder som behöver vidtas. Det handlar bland annat om förändringar i bemanning, som till exempel färre antal timanställda och högre medicinsk kompetens, större tillgång till sjuksköterskor, behovet av läkare på boenden och mer medicinsk utrustning på plats. 

Kommunal uppmanade 6630 skyddsombud inom äldreomsorgen mellan den 20 och 24 januari att svara på en webbaserad enkät om skyddsutrustning. 2600 svarade. En svarsfrekvens på 40,6 procent. Men nu är det väl bättre? Ja, det är bättre – men fortfarande inte bra. 

Kommunals ordförande Tobias Baudin var gäst i Ekots Lördagsintervju 30 januari. Han sa att av de 2600 som svarat på enkäten uppgav skyddsombuden att under januari månad har det på 15 procent av arbetsplatserna inom äldreomsorgen förekommit tillfällen då man fortfarande jobbat utan rätt skyddsutrustning. 

På 12 procent av arbetsplatserna där det finns skyddsombud  säger man att arbetsgivaren har försökt förhindra att man använder rätt skyddsutrustning. Men det är ansvarig chef som måste säkerställa att medarbetarna har en bra och säker arbetsmiljö.

De områden där Kommunal nästan inte ser några förbättringar alls är bland  timanställda och visstidsanställda. 30 procent har en tidsbegränsad visstidsanställning inom äldreomsorgen. Det är dubbelt så vanligt som inom övriga arbetsmarknaden. 

4 av 10 saknar undersköterskeutbildning. En faktor som potentiellt höjer risken när det gäller hygienen på äldreboenden. Det kan ha spelat in, sa Tobias Baudin. Just undersköterskor och även biträden måste ha rätt utbildning. 

Personal inom äldreomsorgens olika verksamhetsområden kommer snart att bli en bristvara. Och hur lockar vi unga till vården med både chefer på olika nivåer som överrockar, att behöva efterfråga rätt utrustning, en nedlåtande syn på personalens arbete och låg status? Detta samtidigt som rekryteringsbehovet är stort. Fram till 2026 behövs 136>000 nya undersköterskor och vårdbiträden. 

Arbetsgivaren, men också politikerna, har inte gjort sin hemläxa. Det är hög tid nu. Snabb förbättring behövs. Enligt en DN-artikel 3 februari 2021 har dödligheten av andelen äldre på särskilda boenden som fått  smittan varit något högre än våren 2020. Med rätt utrustning och rutiner hade siffran kunnat varit betydligt lägre. Allmänheten och inte minst anhöriga måste också engagera sig mer i äldreomsorgen och tydligt kräva en förbättring. 

Allt detta visar att ambitionsnivån snabbt måste höjas. Det som hänt – och inte hänt – bekräftar också att äldre fortfarande förefaller vara minde värda.