Drömmen om ett hus och 5G

Rättelse: I nr 46 av MM försvann tyvärr en del av texten, som vi nu lägger upp här.

Johan och Gabriella.

Gabriella och Johan har en längtan ut på landet. Vi får kontakt när de kommer till Hälsingland för att leta hus. Eller stuga. Eller kanske ett torp. Eller en gård, eller en gammal skola. Det ska vara trä. Det ska vara allmoge. Det ska inte vara för dyrt, det ska vara fridfullt och vackert. Det ska vara en bra bit från Stockholm för att få den lantliga känslan och närheten till riktig natur.

Nu med coronan är det värre att vara i en stad. Bara det att åka i lokaltrafiken, trängas på bussar och i tunnelbanan. Och nio-till-fem-livet. Man vill ut från stan helt enkelt.

När det är restriktioner är livet i en stadslägenhet betydligt mer begränsat.

Det kan börja med en stuga. Och kanske forma sig till ett nytt liv?

Till att börja med ett lantställe, sedan får vi se…

De åker iväg en helg då och då för att se på ”objekt” som de hittat på nätet. Tidigare en gång fick de två katterna följa med på tåget. De åkte till den trakt, Gnarp i norra Hälsingland där Gabriella tillbringade sin barndoms somrar, tittade på hus, men det blev inget köp den gången. Det finaste de tittade på, en gammal skola, var det alltför mycket jobb på för de pengarna. Även om vattenspegeln på sjön glittrade lockande mellan trädstammarna. Gabriella hann träffa sin barndomsvän och dennes föräldrar och det blev ett kärt återseende som kom att betyda mycket för henne. Och den långa resan ut på landsbygden berikades med större mening än bara ett husletande.

Tillbaka i Stockholm några dagar senare tillkallar de en taxi vid Centralen och när den kommer är den av modell X L och bagage och katter, ja allt får plats gott och väl. Som en skänk från ovan.

– Det var lite konstigt, säger Gabriella, för chauffören, när vi åkte, började prata om 5G. Han bodde vid Globen. Hade bjudit hem vänner till en sammankomst. Och att de plötsligt blivit sjuka. Någon hade svimmat, flera hade fått svår huvudvärk, andra hade mått illa och blött näsblod. Han var chockad. Han var övertygad om att det var 5G. De fick väldiga symtom. Han pratade om att det fanns 5G-master på Globen. Det hade han fått kännedom om. Han hade varit ute och tittat efter dessa master, men inte sett dem. Han visste ju inte exakt var de satt, om det kanske bara var sändare och exakt hur de ser ut. Han hade reda på en hel del som han la fram för oss där under taxifärden. Vi hade väldigt intressanta diskussioner. Jag är personligen inte insatt i det här med 5G. Men en sådan händelse som den här med taxichauffören kan ju få en att börja tänka efter på ett annat sätt.

Gabriella jobbar inom LSS omsorgen och Johan på en myndighet.

– Det är ganska tyst om 5G. Inget folk pratar om. I alla fall i Stockholm. Det är ju heller inga enkla saker detta med frekvenser, master, sändare och mobilstrålning. Svårt att ta till sig, kanske därför folk värjer sig, förklarar sig Johan.

Men ni har era funderingar?

– Ja, speciellt när man stöter på folk som har råkat ut för det, som till exempel den här taxichauffören. Vi har även några vänner med hälsoproblem orsakad av strålningen.

Man förstår att det inte är bra, säger Johan. Men inte hur skadligt. Det vet vi inte. Vi kan bara anta att det är skadligt.

Gabriella som är fackligt förtroendevald inom Kommunal har ett mycket stort intresse för arbetsmiljön.

– Man köper ju in lågstrålande skärmar till datorerna, vet jag. Inom den dagliga verksamhet där jag arbetar sitter vi inte framför skärmar hela dagarna, högst ett par timmar i veckan. Och det känns ju bra i alla fall. Men på den fackliga sektionen jobbar man dagligen framför dator och då är det viktigt att man inte får för mycket strålning och att skydda sig. Till exempel välja lågstrålande skärm. Vi har medlemmar som ringer till oss på den fackliga sektionen som berättar att de är elöverkänsliga. Det hände senast häromdagen. Det var en elöverkänslig medlem som sökte oss för att få stöd med arbetsmiljöanpassning. För min del behöver jag mer kunskap och utbildning i området gällande elöverkänslighet och strålning. Det är vad jag känner för min egen del. Jag vill kunna hjälpa dem som ringer in.i ämnet.

– De, det vill säga IT-jättarna, vill nog inte att vi ska veta för mycket heller. Därför är det så tyst om detta, tror Johan.

Att leta hus har blivit en ny angelägen fritidssysselsättning. Inte bara för Gabriella och Johan, utan även andra. Huspriserna stiger. Landsbygden får några nya invånare. Folk kan jobba hemifrån i större utsträckning nu, vilket innebär en ökning av strålningen generellt. Den andra sidan av myntet är de som tvingas ut från städerna, de som inte kan sova längre, de som börjar få kännedom om strålningens skadeverkningar och är beredda att försöka satsa på ett annat liv.