Ådalshändelserna för ungdomar

Blod i gruset 
Mats Jonsson 
Alfabeta bokförlag

 

Att serietecknaren Mats Jonsson kan berätta har länge varit välbekant, och på sista tiden har pratbubblorna ökat såväl till omfånget som innehållet. Därför är den kanske inte någon fullkomlig överraskning, hans ungdomsroman Blod i gruset, som nu givits ut på Alfabetas förlag. 

 

Likväl är det hans första större verk i enbart textform. Att han väljer ungdomsromangenren ser jag som en välgärning, såsom förälder i ständig kamp för att förmå tolvåringen att läsa bokstäver tryckta på papper i stället för dessa evinnerliga skärmar. 

Den handlar om Mats som går i femman och har i uppgift att intervjua en gammal människa för ett skolprojekt. Efter att ha konstaterat att hans egen släkts seniorer alla bär på rätt trista minnen bestämmer han sig för att intervjua sin granne och bästa vän, den 75-åriga Ing-Mari. I samband med den första intervjun börjar Ing-Maris make, den senildemente Lasse, att drabbas av panikattacker och skrika om ”blod i gruset”. 

 

Det är upptakten till ett slags detektivberättelse, där ynglingen parallellt med sitt projekt försöker ta reda på bakgrunden till granngubbens trauma. Kan det ha något att göra med händelserna i Ådalen 1931, då militären öppnade eld mot ett demonstrationståg och dödade fem personer?

 

Det är en spännande bok både för små och stora, har jag kunnat konstatera, och den bjuder på flera överraskande vändningar på vägen. Språket är rakt och direkt utan att för den skull kännas påtvingat tillrättalagt för att de yngre läsarna ska kunna stänga av hjärnan en stund. Dialogen flyter på just så bra som man kan vänta av en författare som skildrat mänskligt samspel under två decennier. 

 

Även den jonssonska humorn, med dess lätt ironiska betraktande av omvärldens besynnerliga beteende finns där, liksom mustiga och tidstypiska detaljer från det 1980-tal då romanen utspelar sig (att tänka sig att jag hade glömt att gamla människor brukade svara med sitt telefonnummer när man ringde till dem!). Boken har också ett stort hjärta. Varm är skildringen av lokalmiljön, där alla känner alla och ett slags ömsesidig välvilja genomsyrar samhället. 

 

Och som ett slags röd tråd löper genom boken frågan om lojalitet och vänskapens gränser, vem som har rätt att glömma och när det är dags att förlåta. 

Att den här boken inte Augustprisnominerats kan tyvärr endast förklaras av förlagets storlek. Rekommenderas varmt.

 Martin Jernberg