Kan finanssektorn rädda våra hav?

Den här helgen har jag har plöjt igenom serien Exit som utspelar sig i Oslos finansvärld och som finns att se på SVT. Serien bygger på intervjuer med människor från finansvärlden och ger en sällsynt inblick i hur världens rikaste människor lever och deras värderingar.

Serien är inget för den lättstötte, de rika finansmännen skyr inga medel för att maxa ”njutningen” som går ut på att supa, inta kopiösa mängder droger och utnyttja kvinnorna i sin närhet samt sådana de betalar, i en till synes oändlig loop. ”Jag gillar att ha det gøj!” skriker huvudpersonerna innan de våldtar, lemlästar och skjuter iväg 100 000 NOK på kokain. Caligula ligger i lä i den här samlingen. Huvudpersonerna visar med all tydlighet den cyniska sanningen om finansvärlden, vem bryr sig om hållbarhet där?

Döm om min overklighetskänsla när jag tillsammans med tre stora banker stod i Oslo förra veckan och lanserade en av första gröna obligationerna där certifierad vildfångad fisk ingår. Det kändes stort och högtidligt.

Banken som lanserat fonden är en norsk regional bank, en av Norges största, som nu tagit steget fullt ut att på ett seriöst sätt anta utmaningen med hållbarhetsmål 14 om haven och fisket. Finanssektorn är allestädes närvarande, den kan döma och belöna, ändå är den mycket osynlig när vanliga människor ska ranka var omställning behöver ske fortast.

Många ”gröna” projekt som stora banker i dag investerar i är de facto inte alls särskilt gröna. Det beror på att detta helt är upp till bankerna själva att definiera. Men snart finns lagstiftning på plats som tydligare kommer att styra vad som de facto ska få kallas ”grönt”. Något av det sista jag gjorde som politiker var att rösta igenom EU-parlamentets position i denna fråga. Tyvärr nämns inte hav, vatten eller fiske över huvud taget i den nya lagstiftningen. Fiskebranschen är som vanligt ett svart hål som ofta undgår kontroll och granskning.

Klimatfrågans allvar bör driva alla enskilda till handling, men störst ansvar har stora företag och finanssektorn. Den måste och ska förändras, det är vi som måste granska att det som beskrivs som grönt faktiskt är hållbart. Jag ser fram emot att se fler riktiga gröna investeringar i klimat, miljö, hav och jämställdhet.

Linnéa Engström är författare och havskämpe och har en bakgrund som grön EU-parlamentariker åren 2014-2019.

Hon har skrivit den första boken och det första politiska betänkandet i EU om klimaträttvisa och feminism. För närvarande arbetar hon som programdirektör på Marine Stewardship Council.

Share this...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter