Visselblåsarna och deras fiender
Offentligt sägs ofta att i Sverige är visselblåsning viktig, att visselblåsare har gott skydd, och att den som agerar olagligt mot visselblåsare straffas. Beskrivningen stämmer ofta illa med verkligheten, även om det finns goda exempel, som att ”Lex Sarah” infördes efter Sarah Wägnert Sjökvists larm om vanvård.
I min rapport Visselblåsarna – och deras fiender ger jag dock många exempel på motsatsen. Bland dem väljer jag att först visa ett högaktuellt fall från Ekobrottsmyndigheten, följt av tre till.
Stefan Lundgren var från 2013 och tills nyligen chefsåklagare, tillika fackligt förtroendevald och skyddsombud. Han omplacerades för att ha sagt att utbredd tystnadskultur och försämrad arbetsmiljö rådde i myndigheten. En biträdande enhetschef där försökte också få Stiftelsen Tryggare Sverige att inte ge honom sitt Brottsförebyggande pris 2021, en utmärkelse avsedd att stimulera brottsförebyggande arbete i Sverige och som i år särskilt uppmärksammar initiativ för att förebygga ekonomisk brottslighet. Försöket lyckades dock ej, så Stefan Lundberg fick priset.
Detta sammantaget gjorde till sist situationen ohållbar; han gick med på att säga upp sig och godta avgångsvederlag. Han arbetar nu vid polisen. Varken Ekobrottsmyndighetens GD eller övriga berörda i ledningen har ännu, såvitt jag vet, blivit föremål för åtgärder.
Ett fall några år tidigare, men väl hågkommet av många, var Anders Ahlmark, tjänsteman på Sjöfartsverket. Han avslöjade att fel i verkets sjökort orsakat fartyget Tsesis grundstötning. Staten tappade då ett stort mål om oljespill som rederiet orättfärdigt krävts på ersättning för. Han omplacerades som straff, därav Fången på fyren.
Så sent som 16 april 2015 ingick exemplet i Sveriges Radios Känsligt läge. Avsnittet hette Efter att du blåst i visselpipan. Sjöfartsverkets GD och övriga berörda i ledningen blev – såvitt jag minns – aldrig föremål för åtgärder. Anders Ahlmark avled i slutet av mars 2021. Kort före dess hade vi en muntlig kontakt, och han gillade att ingå i min PM.
Justitiekanslern (JK) tänks vara tryck- och yttrandefrihetens bålverk. Som sådan har myndigheten behörighet bland annat ifråga om otillåten efterforskning av medias källor. På hemsidan konstaterar JK vidare sig vara ensam åklagare på tryck- och yttrandefrihetsområdet. Det innebär att endast kanslern får besluta att inleda förundersökning och väcka åtal för tryck- och yttrandefrihetsbrott med flera straffbelagda överträdelser av tryckfrihetsförordning och yttrandefrihetsgrundlag. Under IB-affären – som få lär ha glömt – utnyttjade JK sin unika roll till att åtala FiB/Kulturfronts ansvariga utgivare för ”beljugande av myndighet” – en skandal i skandalen, utförligt redovisad i Att undertrycka det fria ordet. Om repressiva åtgärder på tryck- och yttrandefrihetens område från 2006. Det nu sagda ingår – inklusive länkar – i min rapport. Att JK inte lyckades i sitt uppsåt gör inte hans åtal mindre uppseendeväckande – eller, i mina ögon, klandervärt.
Exemplen hittills har gällt myndigheters lagstridiga – eller eljest klandervärda – agerande. Nu går jag vidare med en privat aktör.
Stine Christophersen och Sandra Kunzt, vårdbiträde respektive undersköterska inom Attendo, slog larm om brister i skyddsåtgärder på boenden under pandemin. ”Illojalt” respektive ”förtal”, sa koncernen. Stine varnades, Sandra blev polisanmäld.
I Stines fall försökte man även – lagstridigt – få fram om hon var Expressens källa till en kritisk artikel. JK:s registrator skriver 210811: ”Jag hittar inget ärende hos oss utifrån dessa uppgifter” (”dessa uppgifter” redovisas här).
Då media tagit upp agerandet beklagade sig koncernens vd. Varningen återtogs, och polisen avskrev givetvis sitt ärende då förtal av juridisk person ej omfattas av svensk lag. Att man från Attendo över huvud taget tog sig för att gå till storms mot de anställda är dock illa nog.
Fakta: Visselblåsare
Visselblåsare, av engelskans whistleblower, är en person som slår larm om oegentligheter, ofta på sin egen arbetsplats, främst till massmedia eller kontrollorgan vid upptäckt av oegentligheter. Visselblåsare har exempelvis avslöjat korruption, vapensmuggling, staters avlyssning och åsiktsregistrering av den egna befolkningen, militärers brott mot civila, miljöbrott och brister i omvårdnad och patientsäkerhet.
Visselblåsare har många gånger drabbats av kännbara konsekvenser genom att åtalas för exempelvis spionage, förtal eller – om beskyllningen var riktad mot den egna arbetsgivaren – att bli avskedad eller omplacerad.
