Lillgammal och aktuell

Det är Greta Thunbergs förtjänst att jag blir påmind om en av mina sanna idoler och hjältinnor här i världen, om än i den fiktiva. Svenska Gretas berömmelse och raketkarriär är unik. Trots sina unga år har hon fått ett snudd på obegripligt stort inflytande på miljödebatten, både här hemma och ute i världen. Hon är påläst och klok och får folk att lyssna.
Illustrationer: Quino

Lillgammal och aktuell

Det är Greta Thunbergs förtjänst att jag blir påmind om en av mina sanna idoler och hjältinnor här i världen, om än i den fiktiva. Svenska Gretas berömmelse och raketkarriär är unik. Trots sina unga år har hon fått ett snudd på obegripligt stort inflytande på miljödebatten, både här hemma och ute i världen. Hon är påläst och klok och får folk att lyssna.

Men det finns en annan flicka, ännu yngre, som djärvt satt sig upp mot den galna vuxenvärlden och  maktfullkomligheten i decennier redan. Är hon på väg att bli helt bortglömd? Det får inte ske!

Hon heter Mafalda, en liten superklok tös från Argentina, tecknad av Quino (Joaquin Salvador Lavado) mellan åren 1962 och 1973. En underbar tjej!

Mafalda kan väl kallas för lillgammal (det har ju också sagts om Greta), eftersom hon har synpunkter på allt sådant som vi kanske inte tror att barn funderar över: världsläget, samhällsutvecklingen, de eländiga krigen, relationer. Hon har synpunkter på undervisningen i skolan och på mammans bristande politiska engagemang. Dessutom avskyr hon soppa, speciellt på sommaren…

Ursprungligen är hon en seriefigur, men i takt med att hennes popularitet ökade dök hon upp i många olika skepnader: på kläder, accessoarer, småprylar, precis som det brukar bli med inne-figurer. Några kortfilmer blev det också, och Mafalda blev till och med staty i Buenos Aires (i stadsdelen San Telmo) och motiv på ett frimärke, det tyder väl ämnesvalet på.

Quino kan aldrig ha tänkt annat än att han tecknade en serie för vuxna.

Ofta avbildas den lilla något knubbiga hjältinnan sittande vid sin stora jordglob. Om den handlar många av hennes tankar om framtiden, varför politiken och politikerna inte är bättre, varför världsfreden fortfarande låter vänta på sig. Det oroar henne, precis som dagsläget i världen bekymrar Greta. Båda flickorna verkar klokare än sina samtida vuxna och strör tänkvärdheter omkring sig.

I Sverige översattes Mafalda och dök först upp i tidningen Aktuellt i politiken. Så småningom fanns stripparna med henne också i Dagens Nyheter, och hon publicerades även i bokform. I min hylla står den kompletta serien, både den på spanska och den på svenska, och så har jag några andra Mafalda-böcker också…

Mafalda och hennes kompisar finns inte länge i nya versioner, men den gamla håller bra, eftersom människan i mångt och mycket har att tampas med samma eller likartade problem. Greta och Mafalda skulle ha jobbat väldigt bra ihop, det är jag helt övertygad om. Båda tjejerna har fått utstå en del spott och spe, men det förtjänar ingen av dem, tvärtom.

Quino är vid det här laget på väg mot sin nittionde födelsedag, så att han skulle se till att Mafalda blev pånyttfödd och uppdaterad, det är nog uteslutet.

Men Mafalda finns förstås kvar med en sorts evigt liv, i min bokhylla liksom hos mängder av andra fans. Vore det inte dags att ge ut böckerna med henne igen?

Tack och lov finns den andra tänkande flickan kvar, 2000-talets Mafalda: Greta Thunberg. Hon har ju en fördel framför sin ”syster i anden”: hon är av kött och blod. Och vem vet, rätt som det är kanske hon också finns på ett frimärke, även om statyn lär låta vänta på sig…

Text och foto: Aina Bergvall

Mafalda med tecknaren Quino i Buenos Aires.
MM1926s12c

Aina Bergvall har arbetat på Sveriges Television i 45 år, bland annat som nyhetsredaktör och korrespondent i Latin-amerika. Hon har även gjort rader av samhälls-, barn- och sportprogram. Nu skriver hon böcker och driver en egen blogg, Klimakteriehäxan.

 

Share this...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter