EnergiKlimatMiljöNyheter

Staten vill gjuta olja på vågor, men riskerar att antända dem

Smala sund. Det, förutom oljan och saudiska intressen, är vad som förenar Preemraffinaderiet i Lysekil i Bohuslän med transportlederna i Persiska viken och i något mindre utsträckning Adenviken på varsin sida om Saudiarabien på den Arabiska halvön. Kritiska – och strategiska – punkter genom vilka oljan i såväl dess raffinerade som råa form måst transporteras igenom på tankfartyg.
Preems raffinaderi i Lysekil, som företaget nu vill bygga ut.
Foto:Preem

Staten vill gjuta olja på vågor, men riskerar att antända dem

Smala sund. Det, förutom oljan och saudiska intressen, är vad som förenar Preemraffinaderiet i Lysekil i Bohuslän med transportlederna i Persiska viken och i något mindre utsträckning Adenviken på varsin sida om Saudiarabien på den Arabiska halvön. Kritiska – och strategiska – punkter genom vilka oljan i såväl dess raffinerade som råa form måst transporteras igenom på tankfartyg.

Mark- och miljööverdomstolen meddelar i dag (den 17 juni, efter ännu en veckas handläggnings- och betänketid) att den ämnar pröva petroleumdinosaurien Preems kontroversiella planer på en expansion av verksamheten på den bohuslänska kusten. Inte en dag för tidigt. Expansionen innebär minst en fördubbling av växthusgasutsläppen, som redan nu går åt fel håll i Sverige. Domen kommer inte bara bli en vattendelare vad gäller svensk miljöpolitik; den kommer även bli en geopolitisk akt, en förtäckt krigshandling.

Bakgrunden är minst sagt sinister: Sverige har ratificerat Parisavtalet som säger att alla undertecknarländer ska göra allt i sin makt för att förhindra en temperaturökning på mer än 1,5 grader. Rapporter från Naturvårdsverket och Naturskyddsföreningen visar emellertid att Sverige redan innan Mark- och miljödomstolen i Vänersborg i november i fjol gav Preem grönt ljus till utbyggnaden var på väg åt helt fel håll. Utsläppen ökar. Omställningen går för långsamt. För få tar sitt ansvar.

IPBE:s rapport visar i sin tur med all pregnans att människorasen – den enda nu levande art med kapacitet att både förhindra, förändra och förstöra livsbetingelserna på jorden – står inför den sjätte massutrotningen i planetens förhållandevis korta historia. Inte nog med det. Koldioxidhalten i atmosfären har aldrig varit högre på tre miljoner år.

Detta faktum – trots vad clownlika klimatförnekare i vita hus, sultanpalats, fossilstyrelser och modernistiska regeringsbyggnader hävdar – är intimt sammankopplat till oljan. Den branta kurvan började stiga med industrialiseringen i slutet av 1700-talet. Industrin, maskinerna i fabrikerna, behövde bränsle till sin massproduktion. Kol till ångkraft ersattes ett halvsekel senare av olja.

Det är nu britterna börjar annektera oljestrategiska knutpunkter och upprätta ”protektorat” kring dessa: Aden, Jemen, Oman. 1859-69 grävdes Suezkanalen för att förkorta distansen för oljefrakterna till Medelhavet. Den jemenitiska ön Perim delar sundet Bab el-Mandeb, som förbinder Röda havet med Indiska oceanen. Den östra delen är runt tre och en halv mil bred; den västra något över tre mil. Bab el-Mandeb betyder träffande nog ”Tårarnas port”.

Den industriella oljeförbränningen innebar också att utsläppskurvan numera liknar ett stup mera än en skidbacke. Efter de redan förödande världskrigen har människan släppt ut mer växthusgas än dessförinnan. Sammanlagt. Från 355 miljondelar (ppm) – det vill säga drägliga förhållanden – och den första klimatkonventionen i Rio de Janeiro 1992 till dagens 415 ppm lagom till årets klimatkonferens, COP25, som återigen skulle hållits i Rio men som landet dragit sig ur på initiativ av den nyvalde presidenten, klimatförnekaren Jair Bolsonaro.

Androiden Agent Smith säger i science fiction-klassikern Matrix (1999) att ”Varje däggdjur på denna planet utvecklar instinktivt en naturlig balans med sin omgivande miljö, ni människor gör det inte. Ni flyttar till ett område, och multiplicerar, och multiplicerar, tills varje naturresurs förbrukats. Det enda sättet ni kan överleva är att sprida er till ett annat område. Det finns en annan organism på denna planet som följer samma mönster. Vet du vad det är? Ett virus.” Det börjar, faktiskt, bli allt svårare att bestrida.

Att olja göder hänsynslösa profitintressen och korruption, slaveri och biologisk ödeläggelse råder det ingen tvekan om. Sedan industrialismen är det den råvara som enskilt startat flest konflikter och krig. Fastän det finns otaliga exempel i Amerika – som oljeledningen Keystone XL och legio projekt i Amazonas som lär bli allt fler med Trump och Bolsonaro i presidentämbetet – återfinns de flesta i Mellersta östern.

Lika lite som Kuwait- eller det påföljande Irakkriget skedde av ideologiska eller religiösa skäl sker dagens proxykrig i Jemen det. Proxy betyder ställföreträdande och betecknar en geopolitisk bricka som de finansiella och politiska maktländerna kastar in i spelet och satsar. Högt. Jemens läge vid Adenviken gör landet till en ytterst strategisk ”spelare” inom geopolitiken.

Som i de flesta spel och sporter finns det två planhalvor. På den ena står USA och EU bakom Saudiarabien; på den andra Ryssland och Kina bakom Iran. De senaste veckornas allt spändare läge kring Hormuzsundet, med missil- och/eller torpedattacker mot oljetankers, gäller förstås territoriella intressen men allra mest makten över ”det svarta guldet”, oljan. Sundet är förvisso bredare, runt tio mil, än det på andra sidan men det åtskiljer både huvudmotståndarna, ärkefienderna Saudiarabien och Iran, och huvudriktningarna inom islam: shia och sunni. Ett tredje världskrig kommer sannolikt att kicka igång i antingen Adenviken eller, än troligare, i Persiska viken.

Till saken hör att Preemraff i Lysekil ägs av den saudiske miljardären Mohammed al-Amoudi som så sent som i början av året satt fängslad för att ha undanhållit intäkter från det saudiska kungahuset. Förmodligen släpptes han fri med vidlyftiga löften om att ”återbetala” den summa han ska ha tillskansat sig – med ränta. Att han nu vill satsa 15 miljarder på utbyggnaden för att ”rena” ytterligare 2,5 miljoner ton tjockolja till diesel och bensin betyder på samma gång en fördubbling av utsläppen: från 1,7 till 3,4 miljoner ton/år.

Om Mark- och miljööverdomstolens dom blir att bevilja Preem expansionen i Lysekil och fördubblingen av utsläppen är det en ytterst naiv och farlig handling. Förutom att svika det svenska folket och bryta mot Parisavtalet kan staten, därigenom, i stället för att gjuta olja på vågorna i Persiska viken riskera att antända dem.

Rikard Rehnbergh

carlos.javier.luna

Social Media Auto Publish Powered By : XYZScripts.com