En falsk klimatdebatt

Men det talar vi inte om. Inte i Sverige i alla fall. MP har talat om det, men har slutat i takt med att det känns besvärligt. V har talat om det, men vågar väl inte för liberala medier skulle omedelbart börja beskylla dom för att vara gamla kommunister. Vänstergröna sossar har lagt ner, humanekologiska centerpartister har avpolitiserats. Ingen vågar peka på att den kejsare som verkar radikal i klimatfrågan är naken när det gäller själva motorn i det konsumtionshjul som driver på klimatförändringarna.

Debatten om klimatet blir till stora delar falsk. Den heliga gralen i tillväxtsamhället – globaliserad och ökad handel – vidrör man inte. För den är en överideologi. Precis som arbetslinjen. Överideologier inom vars gränser riksdagspartier som anser sig vara liberaler, konservativa, socialister och gröna för sin debatt.

Så ursäkta att jag stör. Ni, kära topp-politiker, är något av hycklare. Oavsett den färg ni är målade i.

Så ursäkta att jag stör. Så här är det nämligen:

För det första: Ökande klimatutsläpp.

Frihandel förespråkas med motivet att masstillverkning och specialisering ökar den globala handeln. Är ökad handel ett självändamål i ett läge där varor korsar världens hav i ett totalt hysteriskt flöde?

Transporter är till nästan hundra procent baserade på fossila bränslen. Det kan aldrig vara ett mål – åtminstone för gröna – att skicka fler kex kors och tvärs över haven i stället för att byta recept. Att fisken som fångas nära oss för att fraktas till Kina för att rensas innan den fraktas tillbaka till våra butiker tycks vara helt okej i frihandelsfundamentalisternas värld. Att räkor forslas till Nordafrika för att rensas innan de kommer tillbaka till oss ses som rationellt ur ett marknadsperspektiv. Men det kan rimligen inte vara i fas med en trovärdig klimatpolitik.

För det andra: Frånvaro av sociala, ekologiska och etiska regler.

Frihandel innebär handel utan ens grundläggande sociala och ekologiska regelverk. Utan sådana stärks säkert den ekonomiska tillväxten, men till ett socialt och ekologiskt oacceptabelt pris. Jag kan inte – av principiella skäl – acceptera de argument för frihandel som innebär att vi ska missbruka andra människor med motivet att det kan medföra att ”de i framtiden får det bättre”. Hela resonemanget bygger på en sorts maskerad rasism eller kolonial föreställning.

För det tredje: Slår ut de som vill mest.

Jag anser att det i allra högsta grad är rimligt att ett land som inför till exempel förbud mot stråförkortningsmedel av miljöskäl också ska ha rätt att stoppa import av spannmål som har framställts med hjälp av stråförkortningsmedel. Jag anser att ett land som har djurskyddslagar som medför att till exempel ägg blir dyrare ska kunna förbjuda import av ägg från burhöns utan att detta kallas protektionism.

Ett land som vill gå före, ställa högre krav, ställer sina nationella företag, inte minst inom jordbruket, i en allt svårare konkurrenssituation. Den som gör rätt, riskerar därmed bli strypt av Adam Smiths osynliga hand.

För det fjärde: Ökad sårbarhet.

Men, det handlar inte bara om miljö och etik. Frihandel driver mot att vi får sårbara samhällen som saknar grundläggande försörjningsförmåga. Sedan skickar politiker, som medvetet ökat sårbarheten, ut broschyrer till folket om vad man ska göra i en kris.

Varje land, eller flera länder i en mindre region, bör i stället ha som målsättning att skapa robusta samhällen med låg sårbarhet. Det är naivt att tro att den globala marknaden medför någon sorts garanti för till exempel livsmedelsförsörjning. En politisk grundbult är, enligt mig i alla fall, att bygga självtillit. Det är bara med självtillit man kan möta omvärlden utan rädsla.

För det femte: Jobben.

Att motivera frihandel med att det blir fler arbetstillfällen tillhör en gången tid. Vitsen med frihandeln är ju just att låta stordriftens och centraliseringens fördelar slå igenom. Med hjälp av rationalisering, robotisering, datoriseringar. Fler varor produceras med allt färre människor. Inget ont i det – men den som hävdar att frihandel skapar fler arbete i nutida samhälle ljuger. Om man inte menar att varuomsättningen samtidigt ska öka. Vilket knappast är något som ligger i linje med vare sig klimatmål eller andra miljömål. Men säg då det: Vi prioriterar ner klimatmålen för vi tror på globaliseringen som överideologi.

För det sjätte: Tillväxten kräver större omsättning, inte högra kvalitet.

Ofta sägs att ekonomisk tillväxt är ett mått på effektivisering – men detta är en myt. En modern mobiltelefon, för att ta ett till exempel, är billigare än sådana som gjordes innan tillverkningen effektiviserades. Den som tillverkades då gav större BNP-tillskott än den moderna. Inget ont i effektivisering, men det ska ändå vara viss ordning på argumenten.

Vill man upprätthålla ekonomisk tillväxt så måste man motverka de lägre priser – som blir följden av frihandel utan sociala och ekologiska regelverk – genom ökande varuomsättning. Något som knappast är i grönt intresse.

För det sjunde: Kapitalägare blir vinnare.

Frihandel, i en tid när vågen av digitalisering sköljer över såväl varu- som tjänsteproduktion, innebär att en än större del av bolagens omsättning tillkommer utan direkt arbete av människor. Vilket medför att en allt mindre del av värdet på omsättningen kommer arbetande människor tillgodo medan en allt större del av värdet tenderar att komma kapitalägare till godo. Klyftorna kommer att öka.

Så, låt oss vara klara med en sak: De som hävdar att klimat, miljö, djurskydd, mångfald, jämlikhet och etik är grund för deras politik talar inte sanning. Allt det är nämligen underställt det man anser vara den heliga gralen. Det gäller uppenbarligen, om man hör den svenska politiska debatten, alla ledande politiker, oavsett i vilken färg de klätt sig. Förlåt att jag stör.

Birger Schlaug