Nej, det är inte dyrt att köra bil

Bensinupproret 2.0 har snart samlat en halv miljon människor som vill protestera mot rekordhöga priser på bensin och diesel. Men faktum är att det inte har blivit dyrare att köra bil, sett till körsträcka och ökade löner.Medellöneindexerat bensinpris 1992-2017. Källa: @9ustafsson, Naturvårdsverket, SPBI och SCB.

Nej, det är inte dyrt att köra bil

Bensinupproret 2.0 har snart samlat en halv miljon människor som vill protestera mot rekordhöga priser på bensin och diesel. Men faktum är att det inte har blivit dyrare att köra bil, sett till körsträcka och ökade löner.

Det mullrar på den svenska
landsbygden. På kort tid har priset på fossila drivmedel ökat kraftigt och
ligger nu på långt över 16 kronor litern. Nu är det många som har fått nog. En
av dessa är Boråsbon Janne Berglund, som för en dryg månad sedan startade
Facebook-gruppen Bensinupproret 2.0. Han gjorde det som många
internetentrepenörer och pr-folk drömmer om; han skapade något viralt. Gruppen
har i skrivande stund 482000 medlemmar och är Sveriges i särklass största
Facebook-grupp. Det kan inte beskrivas som något annat än en folkrörelse.
Syftet är att påverka politiker att minska skatten på bensin och diesel.
Gruppen är i mångt och mycket inspirerad av Frankrikes gula västar och man
planerar massdemonstrationer över hela landet.

Bensinupproret
har väckt stor uppmärksamhet i media
och bland politiker. SD-ledaren Jimmie Åkesson hyllar initiativet på sociala
medier och moderaternas skattepolitiska talesperson Niklas Wykman riktar en
känga mot Centerpartiet som han menar sviker den svenska landsbygden. När
finansminister Magdalena Andersson (S) konfronteras av SVT säger hon att det
höga priset beror på den svaga kronan samt utvecklingen i Libyen och Venezuela
och inte de svenska bensinskatterna. Nytillträdda språkröret Per Bolund (MP)
delar den uppfattningen och säger till SVT:s Agenda att det bästa sättet att
undvika den här typen av prischocker är att göra sig oberoende av oljan.

Hur ligger det då till? Det stämmer
att den senaste tidens prisändringar beror på omvärldsfaktorer, men samtidigt
utgör skatten drygt 60 priset av priset på bensin och diesel. 2017 fick
regeringen igenom en automatisk indexering som innebär att skatten på fossila
drivmedel höjs med konsumentprisindex plus 2 procentenheter varje år. Detta
togs bort i M/KD-budgeten som nu gäller men väntas återkomma redan nästa år.
“Höga skatter och rekorddyrt bränsle”, ropar upprorsmakarna, men är det
verkligen hela sanningen? Motorerna är långt mer bränslesnåla i dag och lönerna
har stigit kontinuerligt. Trots de rekordhöga bensinpriserna är det “billigare
än någonsin” att köra bil, enligt SvD Näringsliv. I slutet av 1990-talet
spenderade medelsvensken drygt 4 procent av sin årslön på att köra bil jämfört
med 2,3 procent 2016.

En
klimatengagerad twittrare
vid namn Anders Gustafsson har skapat ett diagram som tydligt visar detta
samband. Siffrorna är baserade på snittpriset för bensin, genomsnittlig
bränsleförbrukning i bilflottan samt medellönen i Sverige över tid.Det finns
dock en betydande svaghet i dessa siffror: avsaknaden av klass- och
glesbygdsperspektiv. För det är inte alla som har hängt med i den strålande
löneutvecklingen; Sverige är det industriland där inkomstklyftorna har ökat
mest de senaste 30 åren enligt OECD.

Det som är intressant nu är att ett
parti som Moderaterna, som konsekvent motsätter sig allt vad utjämnings- och
fördelningspolitik heter,  hoppar på
tåget för att vinna populistiska poäng hos missnöjda väljare. Nyliberala
Tankesmedjan Timbro skriver att bensinupproret “speglar ett förakt mot
landsbygden”. Det är en närmast skrattretande uppvisning i opportunism som
syftar till att vidare underblåsa nidbilden av Miljöpartiet som ett elitistiskt
storstadsparti.

Bilden av bensinskatten som regressiv och klassfientlig är
missvisande. En studie från Handelshögskolan i Göteborg visar att effekten av
bensinskatter faktiskt är störst för hög- och medelinkomsttagare i fattiga
länder och neutral i ett land som Sverige.

Men problemet kvarstår. En
tredjedel av svenska folket bor på en landsbygd med stora avstånd och
undermålig kollektivtrafik. Hur ska man då utforma en miljöpolitik som kan få
brett stöd även i denna grupp? Ett stort problem i dag är politikens
otydlighet. Människor känner av effekten av ökade miljöskatter men ser inte vad
pengarna går till. När media skriver om bidragsfuskande politiker och annat
slöseri med offentliga medel och när glesbygden avfolkas och avvecklas, så
växer missnöjet. “Varför ska vi betala för Stockholmselitens lyxbeteenden?”.
Tilltron till miljöpolitiken avtar, vilket skadar rörelsen i grunden. Då är det
bättre att öronmärka bensinskatterna till sådant som faktiskt underlättar
omställningen: kollektivtrafik, bonus-malus, järnväg och laddinfrastruktur. Ett
reformerat reseavdrag baserat på avstånd är ett annat sätt att ta hänsyn till
de som verkligen är beroende av sin bil. Trängselskatter i storstäderna och
differentierad fordonsskatt är ytterligare sätt att minska klyftorna.

Det är inte bara i glesbygden som människor kör bil. I
storstäderna finns en väl utbyggd kollektivtrafik och en allt bättre
infrastruktur för el- och hybridbilar, men ändå väljer många bilen. Samtidigt
skenar biljettpriserna i kollektivtrafiken. I Göteborg har priset för en
spårvagnsbiljett ökat i mycket högre grad än priset på bensin och diesel (se
bild). I storstäderna är låginkomsttagare ofta beroende av kollektivtrafiken
för att ta sig fram, men nu tar alliansstyret bort en subvention vilket kommer
leda till ännu högre biljettpriser i staden. Det är inte en politik för varken
omställning eller minskade klyftor.

Det är viktigt att ta människors
oro på allvar, och se till att omställningen inte slår mot de som redan har det
svårt. Samtidigt är läget akut, koldioxidhalten i atmosfären nådde i veckan 415
ppm och utsläppen vägrar minska. Att snart en halv miljon svenskar då väljer
att engagera sig för ett drivmedel som är beroende av oljediktaturers nycker,
som driver på klimatförändringar och som förpestar vår närmiljö är beklämmande.
Tänk om lika många kunde engagera sig för klimatet.

Höjda
miljöskatter är ett måste
om vi ska lyckas ställa om vår fordonsflotta. Redan i dag är det billigare i
längden för den som kör mycket bil att byta till en laddhybrid eller elbil,
förutsatt att man klarar av den höga initialkostnaden. Stadigt ökande
miljöskatter får dessutom framför allt en effekt på stora aktörer inom
näringslivet. För att de ska vilja byta ut sina fordon eller hitta sätt att
minska sina transporter krävs det ekonomiska incitament som driver dem i den
riktningen. Samtidigt ska de som saknar företagens ekonomiska muskler bli
kompenserade och hjälpta längs vägen.

Klimatförändringar och
luftföroreningar kostar resurser och människoliv. Det är egentligen inte mer än
rätt att den som förorenar också är med och betalar.

Michael Abdi Onsäter

Michael Abdi Onsäter
miljövetare.