Valet till Europaparlamentet måste bli ett klimatval

FN:s klimatpanel visade i sin rapport inför klimatmötet i Polen i december i fjol att det är de politiker som vi väljer nu som ska ta de beslut och vidta de åtgärder som krävs för att vi ska ha en chans att kunna klara att hålla oss under 1,5 graders uppvärmning. Det är alltså förtvivlat bråttom. De kommande 10 åren behöver vi minska utsläppen av växthusgaser med minst hälften globalt för att klara klimatmålen. För oss i Europa innebär det att vi bör minska utsläppen betydligt mera om utvecklingsländerna ska ha en chans till en rimlig utveckling.

Betydande delar av klimatpolitiken bestäms på EU-nivå, allt från handelssystemet med utsläppsrätter, internationella handelsavtal, industri- och jordbrukspolitik till regelverk för fordon och trafiksystem, investeringar i infrastruktur, internationella överenskommelser med påverkan på klimatåtgärder och konkurrenslagstiftning. Dessutom påverkar den ekonomiska och finansiella politiken inom EU ländernas satsningar inom klimatområdet. Den miljö- och klimatpolitik som kommer att föras den kommande mandatperioden har alltså stor betydelse för att de ingående länderna ska kunna klara klimatmålen.

EU-kommissionen har tagit fram ett förslag till klimatstrategi som kommer att bli underlag för EU-parlamentarikernas utformning av klimatpolitiken de kommande decennierna. Tyvärr är ambitionsnivån alldeles för låg i förslaget. Där sägs att EU ska ha som mål att nå netto-noll utsläpp 2050, alltså då utsläppen av växthusgaser balanseras av upptagen i mark, skog och vatten. Målet med netto-noll utsläpp behöver tidigareläggas minst tio år, vilket naturligtvis även innebär skärpta krav på åtgärder och styrmedel och att dessa beslutas och börja verka snarast möjligt.

Den kommande mandatperioden behöver därför inte bara beslut tas som leder till minskade utsläpp, åtgärder behöver även börja verka under mandatperioden så att utsläppskurvan bryts neråt. Och vi talar då om utsläppsminskningar på minst 10 procent per år. Mot bakgrund av att utsläppen fortfarande ökar, är det lätt att inse hur bråttom det är.

Kol är fortfarande en vanlig energikälla i flera länder. Här behövs insatser för att skapa alternativ sysselsättning för dem som bor i berörda områden samtidigt som kolgruvor och kolkraftverk läggs ner och förnybar energi byggs ut. Stora infrastrukturinvesteringar krävs inom framför allt järnvägssektorn för att få ett sammanhållet järnvägsnät inom EU. Styrmedel krävs för att nya mobilitetsmönster ska utvecklas och där fordon drivs av förnybara drivmedel. Internationella överenskommelser inom flyget måste ändras så att flyget kan beskattas på samma sätt som andra trafikslag. Handeln med utsläppsrätter måste skärpas ytterligare så att den harmonierar med de tidsperspektiv som krävs. Ja, listan är lång på vad som krävs och det finns ingen alternativ handlingsväg.

Vi står nu vid ett vägskäl. Om vi ska klara klimatmålen enligt Parisavtalet eller om ska vi fortsätta på den trend vi nu är inne på – en trend som pekar på en global uppvärmning på mellan 3 och 4 grader. Det skulle i så fall innebära att vi hamnar i en situation som vi helt enkelt inte kan förutsäga konsekvenserna av.

Roger Bydler

Styrelseledamot

Klimatriksdagen