Grön omställning vår tids fredsrörelse

“Klimatförändringarna är det största hotet mot framtida generationer” slog Barack Obama fast under sitt tal till nationen vintern 2015. Det var en annan tid i USA. Två år senare strök den nytillträdda Trump-administrationen klimathotet från den nationella säkerhetsplanen.

Grön omställning vår tids fredsrörelse

Klimatförändringarna är det största hotet mot framtida generationer” slog Barack Obama fast under sitt tal till nationen vintern 2015. Det var en annan tid i USA. Två år senare strök den nytillträdda Trump-administrationen klimathotet från den nationella säkerhetsplanen. Ekonomiska intressen och geopolitisk dominans var viktigare. Men forskare och analytiker är överens: Klimatförändringarna är det största hotet mot den globala säkerheten, och många har redan i dag fått erfara den industriella fossildrivna ekonomins mörka baksida.

Mycket av diskussionen kring klimatförändringar och säkerhet tenderar att kretsa kring migration. Klimatflyktingar är ett nyord som seglat upp i den politiska diskursen och det med rätta. Hundratals miljoner människor lever i dag kustnära och hotas av stigande havsnivåer. Megastäder som Shanghai och New York hotas av enorma ekonomiska kostnader som följd. Stigande havstemperaturer ger kraft åt våldsamma tropiska orkaner som drabbar fattiga länder hårdast. Extremhetta och ökenspridning gör ytterligare områden obeboeliga.

Enligt statistik från UNHCR befann sig 19 miljoner människor på flykt på grund av naturkatastrofer år 2017. Den siffran kommer att öka. Storskalig migration leder till konflikt. Syrien drabbades under en lång tid av återkommande perioder av torka som drev desperata syrier in i storstäderna där det varken fanns jobb eller resurser. Fattigdom och svält gav bränsle åt de folkliga demonstrationer som mynnade ut i ett av vår tids värsta inbördeskrig. Människor flyr, men vem ska husera dem. Vem ska ta ansvar?

Klimatkatastrofen förgör samhällen och göder konflikt, men en kanske ännu viktigare drivkraft bakom världens krig är själva källan till klimatförändringarna: den fossila ekonomin. Om man tittar på en kurva över den globala ekonomin i BNP så följer den sedan den industriella revolutionen ganska exakt utsläppen av växthusgaser. Av världens tio största företag är fem direkt inblandade i produktion av olja och fossilgas. Bland de resterande fem finns två bilföretag samt ett elbolag. Enligt Bloomberg New Finance är fossilindustrin värd ofantliga 4700 miljarder dollar.

Att fossila bränslen är så tätt sammankopplade med utveckling och ekonomi innebär ett stort geopolitiskt problem. Det stabila flödet av olja och gas måste säkerställas för att undvika ekonomiska kriser. Den ojämna resursfördelningen sätter de fossilrika länderna i en speciell situation. Å ena sidan erbjuder det länderna en biljett till välstånd och blomstrande handel; å andra sidan har det gjort dem till föremål för neokolonialism, exploatering och krig.

De oljeproducerande ländernas makt demonstrerades tydligt under oljekrisen 1973, då Mellanösterns oljeproducenter ströp exporten till de länder som stöttade Israel i Yom Kippur-kriget. Oljekrisen tog hårt på den globala ekonomin, och stora resurser fick läggas på energieffektiviseringar och alternativa energikällor.

Vid andra tillfällen har det visat sig vara farligt att besitta en resurs som olja. Amerikanska underrättelsetjänsten avsatte den demokratiskt valda premiärministern i Iran genom en statskupp 1953 sedan han utlyst planer på att förstatliga oljan och tillsatte sedan den USA-vänlige monarken Reza Pahlavi, vilket lade grunden för en blodig revolution med en teokratisk diktatur som följd. Irak är ett annat tydligt exempel på denna resursernas förbannelse.

Olja och gas är fasta koncentrerade resurser som kräver stora kapitalintensiva processer för att utvinna och förädla. På så sätt är det en tacksam resurs för stora företag och ett ypperligt föremål för militär erövring. Det är en resurs som går att kontrollera. Den gröna omställningen innebär en frigörelse från dessa resurser – alltså en demokratisering av el och energi. Nationer behöver inte längre luta sig mot oljeproducerande diktaturers nycker utan kan bli mer självförsörjande. Superstater får mindre incitament att blanda sig i suveräna staters politiska angelägenheter med nykoloniala marionettledare och militär ockupation. I utvecklingsländer kan lokala energisystem upprättas utan stora satsningar på centraliserade elnät och infrastruktur. Oljeföretagens oproportionerliga makt begränsas och klimatförändringarna hejdas. Det svarta guldet blir värdelöst.

Greta Thunberg blev nyligen nominerad till Nobels fredspris. Bakom henne står miljontals ungdomar världen över och kräver förändring. Den gröna omställningen är på alla sätt vår tids viktigaste fredsrörelse, det är dags att på allvar göra slut med den fossila ekonomin.

Michael Abdi Onsäter

Share this...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter