Vilken mat är bäst för klimatet?

I december 2018 publicerades en studie i tidskriften Nature vars syfte var att utreda sambanden mellan markanvändning inom jordbruket och dess klimatpåverkan. Då odlingsbar mark tas i anspråk för jordbruk minskar dess förmåga att binda koldioxid jämfört med om den lämnas orörd och exempelvis skog tillåts växa där.

I studien tittar man också på ett antal grödor och jämför dessa med avseende på om de är ekologiskt eller konventionellt producerade. Ekologiskt jordbruk ger en mindre skörd per yta odlad mark än det konventionella, vilket leder till att dessa grödor är mindre effektiva att odla ekologiskt ur klimatsynpunkt. Svenska ekologiska ärtor ger till exempel upphov till 50 procent större klimatpåverkan än de som är konventionellt producerade.

Ekologiskt är alltså ingen fördel för klimatet. Det dröjer inte länge förrän borgerliga ledarskribenter okritiskt kastar sig över denna information och vältrar sig i den i en sorts skamlös skadeglädje. “Var inte ego, sluta upp att äta eko” lyder rubriken på en osignerad ledare i Expressen. I artikeln kritiseras regeringens satsningar på ekologiskt jordbruk och skribenten anser att detta är en ny form av klimatförnekelse.

I moderata Smålandsposten skriver Thomas Hermansson att “det nog är en obekväm sanning för den hipster som iförd sina klimatsmarta kläder mumsat på ekologiska sojaburgare och sörplat i sig tillhörande havredryck i tron att allt som låter miljövänligt per automatik bidrar till att rädda världen från den åstundande apokalypsen.”

Jag välkomnar dessa skribenters nyfunna klimatengagemang, men jag kan inte säga att jag är särskilt imponerad. För en borgerlighet som ständigt talar om individens ansvar och som motsätter sig ett övergripande systemskifte är det anmärkningsvärt med vilken iver den hånar och försöker så tvivel i människor som engagerar sig för miljön.

Det finns ett antal viktiga perspektiv som saknas i diskussionen. Först och främst är det en fråga om proportionalitet. Ur klimatsynpunkt är frågan om vad vi producerar mycket viktigare än hur det produceras. Beatrice Rindevall på Supermiljöbloggen hänvisar till mat-klimat-listan från SLU, där det framkommer att produktionen av ett kilo baljväxter ger upphov till 0,7 kilo koldioxid-ekvivalenter, medan motsvarande siffra för nötkött är 26 kilo, det vill säga nästan 40 gånger mer. Hermansson gör alltså bort sig när han skriver om sojaburgare och havredryck, då dessa är klart mer klimateffektiva än deras animaliska motsvarigheter, ekologiska eller ej.

Vidare så lyser diskussionen av den biologiska mångfalden med sin frånvaro. I studien står tydligt att man inte tagit hänsyn till biologisk mångfald eller andra ekosystemtjänster när man utarbetat mätmetoden. I Naturskyddsföreningens rapport 100 % ekologiskt? framkommer att många arter är hotade på grund av den storskaliga rationaliseringen av jordbruket. Mer specifikt beror det på det intensiva jordbruket med monokulturer och användandet av bekämpningsmedel. Enligt en studie utförd i åtta europeiska länder (Geiger, et al., 2010) var kemiska bekämpningsmedel den faktor inom det konventionella jordbruket som hade störst negativ effekt på biologisk mångfald.

Det finns även en direkt koppling mellan biologisk mångfald och ekosystemens långsiktiga motståndskraft mot yttre stress. Diskussionen om den biologiska mångfalden handlar alltså inte bara om etiska överväganden utan har också på lång sikt ett konkret ekonomiskt värde som hotas av det konventionella jordbruket.

Det må vara sant att ekologiskt jordbruk generellt tar mer mark i anspråk, men det konventionella jordbruket är ohållbart i längden och har alltför stora brister för att vi ska bevara det. Om Thomas Hermansson och andra verkligen vill göra en insats för klimatet bör de fokusera på vår överkonsumtion av animalier och lämna miljövänliga “hipsters” i fred.

Michael Abdi Onsäter