Inte guld, men gröna skogar

Det har historiskt alltid funnits, och kommer förmodligen alltid att finnas, människor, sammanslutningar och organisationer som har förmågan att se helheten och som kämpar för en mer rättvis värld.

Vi minns exempelvis kampen för allmän och lika rösträtt, medborgarrättsrörelsen i USA och Sydafrika, en rörelse som kämpade för att ge alla människor oavsett bakgrund rätten till lika värde och samma rättigheter och som förde kampen för kvinnors lika rätt och rätten att bestämma över sin egen kropp.

Vi minns fredsrörelsen som visat på det vansinniga i att vi människor tillverkar vapen som på ett ögonblick kan radera ut allt det som vi ser och erkänner som liv. Vi minns också den tidiga miljökampen med tänkare som H.D. Thoreau, Rachel Carson och Elin Wägner.

Nu ser vi hur unga människor, som exempelvis Greta Thunberg, inte längre finner sig i att vuxenvärlden sviker dem. De agerar på egen hand – och uppmanar oss alla att göra detsamma. De som för denna kamp, för det är kamp det handlar om, befinner sig i ett globalt underläge. Världsutvecklingen skenar i en negativ riktning i de flesta länder och i en tidigare oanad hastighet.

Kampen handlar framför allt om att ändra vårt sätt att behandla planeten vi bor på.

Klimatförändringarna eskalerar i samma takt som koldioxiden fyller våra hav och vår atmosfär. Det här riskerar att tippa flera av Jordens ekosystem över den tröskel från vilken det inte finns någon väg tillbaka. Parat med en nationalistisk, rasistisk och populistisk agenda ifrågasätts och raseras tidigare landvinningar, som vi tagit för självklara i alla världens hörn.

Finns det då inte några exempel på länder där utvecklingen går i en annan och positiv riktning? Jo, det finns positiva tendenser i länder som Island, Portugal och Etiopien. Men dessvärre är det lite som att leta efter en nål i en höstack. Det finns dock ett land på vårt klot som sedan länge gått en annan väg och som borde utgöra ett exempel och föredöme för Jordens övriga länder.

Costa Rica är med sina fem miljoner invånare ett litet land. Det ligger i Centralamerika med en storlek av en tiondel av Sveriges yta. Redan 1949 efter ett inbördeskrig avskaffade landet sin militärmakt och en ny konstitution, som stärkte demokratin, antogs. Det här har resulterat i att alla val därefter har utförts i demokratisk anda och även respekterats av förlorarna, detta i en region som under 1900-talet präglats av diktaturer, inbördeskrig och militärkupper.

Costa Rica har i dag ett av de minsta ekologiska fotavtrycken per capita av utvecklade länder. Om alla levde som costaricaner skulle vi ”bara” behöva 1,4 jordklot. Svenskars sätt att leva kräver, som jämförelse, 4,2 jordklot.

Costa Rica har liksom många andra platser i världen ett stort problem med plastförpackningar som förorenar hav, floder och natur. Landet har redan förbjudit engångsplastpåsar och från 2021 införs förbud för bland annat plastflaskor, knivar, gafflar och muggar i plast. Costa Rica planerar att engagera hela samhället i arbetet med att eliminera engångsförpackningar, och även investera i att ta fram alternativ, som att tillverka förpackningar av bananer. Ambitionen är att bli världens första land som förbjuder samtliga produkter av engångsplast.

Carlos Alvarado valdes till president 2018 och deklarerade att Costa Rica ska bli ett av världens första fossilfria länder. Kanske det allra första? Redan i dag är nästan all elproduktion förnybar (99 procent) och består framförallt av vattenkraft, följt av geotermisk energi.

År 2017 lyckades landet att under 300 dagar i följd producera el enbart från förnyelsebara källor. Att bygga ut vattenkraft är ofta kontroversiellt, sker många gånger i konflikt med lokalbefolkningen och skadar ekosystem och biologisk mångfald.

Solenergiproduktion står i dag för endast 1 procent av elproduktionen i Costa Rica, vilket innebär att det här finns en stor outnyttjad potential.

Den stora utmaningen för landet i ambitionen att bli oberoende av fossila bränslen är naturligtvis transportsektorn. Ändå har man deklarerat att ambitionen är att vara oberoende av fossila drivmedel för transporter redan 2021, eller i varje fall under 2020-talet. Hur det ska ske är dock inte förtydligat.

Costa Rica vill även ta över värdskapet för 2019 års klimatkonferens COP 25. Det sker parallellt med att Brasiliens president Bolsonaro både deklarerat sin ambition att hugga ner regnskogen i Amazonas och kasta Paris-avtalet i papperskorgen.

Costa Rica har lång historisk erfarenhet av naturvård. En tredjedel av landets yta är skyddad som nationalpark eller liknande. Det är siffror som vi i Sverige med endast 13 procent skyddad natur (2017) bara kan drömma om och som inget annat land i världen är i närheten av. Costa Ricas regnskogar, som sträcker sig från det fuktiga klimatet vid Karibien över det vulkaniska höglandet i landets centrala delar till det mer torra klimatet vid Stilla Havskusten, beräknas innehålla sex procent av Jordens arter.

Costa Rica har valt att återplantera och nyskapa regnskog och har utvecklat en stor och växande sektor med ekoturism. I dag är turismen den största, och snabbast växande sektorn i Costa Ricas ekonomi. Mer än 10 procent av landets intäkter och 15 procent av arbetstillfällena kopplas till ekoturism.

Konstitutionen från 1949 innehöll också skrivningar om religionsfrihet, ett förhållande som respekterats, även om den katolska kyrkan har en dominerande ställning i landet. Katolicismen är statsreligion, men sedan 2004 får den katolska kyrkan inte längre något direkt ekonomiskt statsstöd. Aborter är endast tillåtna om det gäller att rädda kvinnans liv, liksom i många andra länder i Central- och Sydamerika. Däremot har Högsta Domstolen i år beslutat att samkönade äktenskap ska tillåtas och har gett parlamentet 18 månader på sig att lagstifta om detta.

Självklart är Costa Rica ett land med problem och utmaningar. Historiskt finns en lång tradition av diskriminering och förföljelse av ursprungsbefolkningen, vilket i dag främst syns i konflikter runt utbyggd vattenkraft och rätten till jakt och markanvändning i skyddade naturområden. Liksom övriga Latinamerika präglas Costa Rica av ökade ekonomiska klyftor. Den ekonomiska utvecklingen har till största del kommit stadsbefolkningen till del, och ungefär 20 procent av befolkningen, företrädesvis på landsbygden, lever i dag under fattigdomsgränsen, två dollar per dag. Det finns problem med korruption, droghandel, gängkriminalitet och narkotikasmuggling Trots det rankas landet högt gällande livskvalitet och levnadsstandard. Exempelvis Happy Planet Index (HPI), rankade landet 2009 som ”världens lyckligaste land”. Costa Rica införde redan 1849 både skolplikt och en avgiftsfri skola och 98 procent av befolkningen är läs- och skrivkunnig. Medellivslängden är 80 år, vilket är högre än i USA. När det gäller ekologisk odling och övrig ekologisk matproduktion är Costa Rica inte framträdande utan jordbruket präglas fortfarande av stora plantager inriktade på kolonialgrödor som kaffe, annanas och bananer, odlade med industriella metoder.

Omställningen till ett lågenergisamhälle, i balans med naturen, måste vara socialt och ekonomiskt hållbar, där bördor och åtaganden måste fördelas jämlikt. Vi kan inte låta en rik elit fortsätta som ett frälse där ingenting påverkar deras beteende. Costa Rica ger mig dock hopp inför framtiden, liksom jag hoppas att det kan ge många av dagens unga en bild av vad framtidens civilisation kan innebära.

Det finns ett uttryck som myntades i Costa Rica på 1970- talet, då ett prisfall på just kaffe ledde till ekonomisk kris, vilket gav kraft till den våg av hållbar utveckling som Costa Rica i dag kan skörda både lagrar och ekonomi utifrån. Uttrycket är ”Pura Vida”, som direkt översatt betyder ”rentliv” men som snarare menas ”toppen” eller ”bara bra”, vilket speglar inte bara den avslappnade inställningen hos befolkningen i landet utan även nationens inställning till livet.

Det är inte utan att jag kommer att tänka på det ”gamla” miljöpartistiska ordstävet: ”Vi lovar inte guld, men gröna skogar.”