Högerpopulismen går på ett bakslag
Högerpopulismen går på ett bakslag
”Eftertankens kranka blekhet” börjar alltmer prägla den brittiska processen kring Brexit. Kampanjen för att genomdriva Brexit drevs främst av politiker långt till höger och de formulerade aldrig vad det egentligen skulle innebära utan talade enbart om nackdelarna med att vara med i EU.
Brexit blev därför en politikens ”Rorschachtest” där väljarna hade alla möjliga olika föreställningar om vad en Brexit egentligen innebar, ofta sinsemellan helt oförenliga uppfattningar.
Ju längre förhandlingarna har pågått desto tydligare har det blivit för den brittiska allmänheten att de negativa eff ekterna av en Brexit skulle bli större än vad många hade föreställt sig. En klar majoritet av britterna vill nu att Storbritannien ska vara kvar i EU och det fi nns också en majoritet för att utlysa en ny folkomröstning.
Få av de av Tory-regeringens ministrar som inför folkomröstningen 2016 drev på för Brexit har velat kännas vid något ansvar för den uppkomna situationen, utan har i stället valt att lämna sina poster. På det viset har de kunnat kritisera sin premiärminister ! eresa May utan att behöva ta ansvar för den oreda som de varit med om att driva fram.
Rafael Behr sammanfattar det slagkraftigt i rubriken i en kolumn i brittiska ! e Guardian: ”Brexit-förstörarna slinker iväg från den härskna röra de har skapat” (”! e Brexit wreckers are slinking away from the rancid mess they’ve made.”).
De ledande Brexit-förespråkarna har förutom att beskylla sin egen premiärminister för undfallenhet mot EU också skyllt på EU som omedgörliga i förhandlingarna.
Men övriga 27 länders position har naturligtvis varit att dels värna EU som organisation, dels agera utifrån sina länders medborgares intressen. Därför har EU inte gått med på att ge Storbritannien några fördelar som inte skulle kunna ges till något annat land som skulle vilja lämna i framtiden. Det har funnits ett stort stöd hos allmänheten i övriga EU-länder för att hålla en fast kurs och till exempel inte låta Storbritannien välja ut bara några av de ”fyra friheterna”.
Man kan se Brexit-debaclet som ett logiskt resultat av högerpopulismens sätt att fungera. Utvecklingen passar bra in på det som den italienske journalisten Ferdinando Giugliano kallar populismens fyra faser: (1) lova mycket, (2) ta makten, (3) leverera lite, (4) kasta in handduken. Det gäller i hög grad de ministrar som drev ett EU-utträde inför folkomröstningen och sedan, när det blev för svårt och komplicerat, valde att fl y fältet under Brexitförhandlingarna och efter att de avslutats.
Om vi har tur så kanske detta exempel – oavsett om Storbritannien stannar i EU eller ej – kan leda till att högerpopulismen har gått på ett bakslag som får återverkningar i många länder.