Det behövs klimatanpassningsåtgärder

Sommarens extremväder runt om i världen har lett till intensiva bränder, översvämningar och erosion med katastrofala följder, samtidigt som vissa områden drabbats av svår och långvarig torka. Åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser måste sättas in nu och inte relateras till klimatmål decennier fram i tiden. Sverige liksom de flesta av världens länder är sent ute med insatser som kan vända på utsläppskurvan. Allt talar för att världens länder efter den tillfälliga nedgång i utsläppen, som skedde under coronapandemin, kommer att återgå till samma konsumtionsmönster som tidigare. Följden blir ökade utsläpp av växthusgaser och stigande global uppvärmning. Den utvecklingen måste stoppas. Det bekräftas av måndagens rapport från FN:s klimatpanel.

De allvarliga konsekvenserna av den globala uppvärmningen visar att samhället måste klimatanpassas, samtidigt som alla tänkbara åtgärder sätts in för att drastiskt minska utsläppen. Resurser och insatser behövs för att minska påverkan från extremväder, bränder och konsekvenser för människor och djur. När klimatrelaterade katastrofer inträffar krävs beredskap för att hantera dessa.

Hur är då beredskapen i Sverige? Ja, sådär visar den undersökning som Svensk Försäkring och IVL Svenska Miljöinstitutet redovisade i juni. Endast 17 procent av kommunerna som har svarat på enkäten har tagit fram en handlingsplan för klimatanpassning. Under senare år har ett ökat antal skogsbränder, översvämningar och långvariga perioder med höga temperaturer inträffat. Trots det är det bara sex av tio kommuner som har analyserat hur tidigare extrema väderhändelser har påverkat kommunen. Hälften av kommunerna har kartlagt olika klimatanpassningsåtgärder. Knappt fyra av 10 kommuner svarar att de har tagit fram, eller håller på att ta fram, en handlingsplan för genomförandet av anpassningsåtgärder.

Regeringen presenterade 2018 en nationell strategi för klimatanpassning. Bland annat skrivs där att kommunerna i översiktsplanen ska redovisa riskerna för skador på den byggda miljön som kan bli följden av klimatrelaterade översvämningar, ras, skred och erosion. Enligt enkäten är det ungefär sex av tio kommuner som har gjort detta.

Vad beror då bristen på beredskap för klimatrelaterade extremväder på? Sannolikt är fortfarande inte insikten om extremvädrens tänkbara konsekvenser för bebyggelse, infrastruktur och människor tillräckligt stor i kommunerna. I de flesta kommuner saknas expertis om klimatanpassning. Endast omkring fyra av tio kommuner har avsatt personella och finansiella resurser för klimatanpassningsarbetet. Mindre kommuner saknar resurser att skaffa den expertis som krävs, liksom att avsätta finansiella resurser. Eftersom extremväder kan få mycket stora ekonomiska konsekvenser krävs beredskap för dessa. De stora översvämningar som Arvika drabbades av år 2000 orsakade skador för totalt 300 miljoner kronor.

Kommunerna har det direkta ansvaret för att förebygga klimatrelaterade skador och vidta åtgärder när sådana inträffar. Men även statens roll är naturligtvis viktig för samhällets klimatanpassning. Omfattningen av skadorna kan bli så stora, som i fallet i Arvika, att en kommun saknar möjligheter både ekonomiskt och resursmässigt att klara dem. Mycket mindre att förebygga dem.

Statsbidrag kan erhållas via Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, och Arvika har fått 60 procent av kostnaderna täckta den vägen. Som mest har MSB kunnat dela ut 129 miljoner kronor på ett år. 2020 var anslaget till MSB 75 miljoner kronor, och inför 2021 minskade det till strax under 25 miljoner. Pengarna är redan intecknade från tidigare beslut om bidrag. Här behöver alltså ytterligare medel avsättas från statens sida. Planering för och genomförande av klimatanpassningsåtgärder behöver göras i betydligt större utsträckning än vad som hittills har skett. Infrastrukturen måste planeras och säkras för översvämningar och andra störningar, fastigheter behöver anpassas för att bättre motstå risker och insatser göras för att minska konsekvenserna av havsytehöjningen.

Extrema temperaturer utgör en direkt hälsorisk för framför allt äldre människor. Även här i Sverige behöver därför äldreboenden och andra boenden för äldre åtgärdas för att få ett boendeklimat anpassat till allt högre temperaturer. Fastighetsägare riskerar att få betydligt högre försäkringspremier och fastigheter belägna i utsatta lägen kan till och med vägras att bli försäkrade.

Klimatanpassningsarbetet går för långsamt. Staten måste ta initiativ till att planering och insatser sker och att ekonomiska medel avsätts. Eftersom det är främst i kommunerna åtgärderna ska genomföras, krävs här ett gemensamt agerande från stat och kommuner.