Staten löser inte allt

En del politiker och debattörer anser att staten bör ta ansvaret för vissa kommunala och regionala verksamheter. Hela eller delar. Att låta staten ta över problemtyngda kommunala/regionala verksamheter verkar ha blivit standardlösningen på alla svårigheter. Men blir verksamheterna bättre av centralisering?

Eivor Karlsson.

Frågan är i så fall vilka olika delar som då ska ligga på staten och vilka som ska ligga på kommuner/regioner. Den verksamhet som lämpar sig bäst för statligt övertagande är LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Huvudmannaskapet är i dag delat mellan staten och kommunerna. Små kommuner har svårt att bära den kostnaden. Ansvarsfördelningen mellan huvudmännen fungerar inte heller bra i dag.

Sedan hösten 2015 har antalet assistansberättigade med statligt stöd minskat med över 1 200 personer. Det är samma problem, besparingar, som när Försäkringskassan utförsäkrar sjuka personer. Fusk måste motverkas, kraftfullt och effektivt, men LSS-användarna har rätt till en ersättning som det går att leva på. Inte bara överleva.

Sjukvården är ett av de områden som vissa politiker vill förstatliga. I dag ansvarar 21 olika regioner för sjukvården. Pandemin har synliggjort problemen. Men det bör inte tas som intäkt för att förstatliga. Hur sjukvården är organiserad har stor betydelse. Ledarskap och arbetsmiljö är viktiga delar av vårdorganisationen. Men om samma organisationsform överförs till staten – hur mycket är då vunnet?

Under den påpgående pandemin ser vi personalbrist, ojämlikhet, brist på skyddsutrustning och intensivvårdsplatser. Detta har varje region till stor del fått hantera separat. Men till problematiken hör också att personalen känner att de inte har kontroll över arbetssituationen och inte får tillräckligt med resurser för att kunna utföra en adekvat omvårdnad. Det gäller också äldreomsorgen.

Det krävs onekligen politisk handlingskraft mot vissa myndigheter. Som exempelvis Arbetsmiljöverket och dess olika turer när det gällde skyddsutrustning, då inte ens Kommunal blev kallad till ett möte. Det är varken god personalpolitik eller omvårdnad. Arbetsgivaren Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) ska inte påverka Arbetsmiljöverket, en central myndighet för arbetsmiljö- och arbetstidsfrågor. Sådana problem inom både sjukvård och äldreomsorg, liksom den växande byråkratin, bör hanteras nu och inte försvinna in i en ny statlig organisation.

Bör skolan förstatligas? Frågan är väl snarast om skolan skulle klara av jättestora organisatoriska rockader. Ibland får man intrycket att om vi byter huvudman så löser vi alla problem. Så är det inte. Skolan kommer förmodligen aldrig att helt bli statens ansvar. Kommunerna kommer alltid att ha en viktig roll. Det är bättre att åtgärda de faktiska problem som behöver lösas och vad man kan göra för att stärka likvärdigheten. Staten kan däremot stötta huvudmännen i kommunerna. Om skolan skulle förstatligas påverkar det också friskolorna. I en pågående utredning ska framgå hur friskolorna kan inrymmas i ett eventuellt statligt huvudmannaskap.

Många äldre vill bo kvar i sitt hem så länge som möjligt. Men inte alla. Biståndsbedömningarna har blivit allt hårdare. Det finns berättelser om äldre som beskriver sitt hem som ett fängelse. Ett hem som de tidigare har älskat. KD vill införa en äldreboendegaranti där varje person över 85 år har en lagstadgad rätt att få en plats på ett äldreboende – när och om de så vill. Den frågan har varit aktuell i tidigare valrörelser men inte fått gehör. Kommunerna anser sig förmodligen inte ha råd med fler äldreplatser och/eller har brist på boenden. Många fina äldreboenden som kunde ha renoverats har i stället försvunnit när kommunerna skulle spara. Ett effektivt sätt att minska antalet äldreplatser.

Det behövs krafttag för att förbättra villkoren för personalen inom äldreomsorgen och stärka möjligheten att rekrytera mer personal och att minska antalet personer som kommer hem till varje äldre person. Många saknar utbildning och har svaga språkkunskaper. Undersköterskor inom äldreomsorgen har sedan många år varit sjukskrivna i större omfattning än andra yrkesgrupper. Stress, ständig underbemanning, svagt inflytande och oron för att inte räcka till inom vården kan vara orsaken. Skulle det bli bättre om staten tog över?

Äldreomsorgen styrs i hög utsträckning av politiken: Det är det offentliga som sätter upp spelreglerna för äldreomsorgen, anslår pengar till äldreboenden och hemtjänst. Och så kommer det att förbli – oavsett huvudmannaskap.

Det är mot bakgrund av hur situationen ser ut i dag som vi bör ställa frågan: Bör staten ta över hela eller delar av verksamheten på kommunal och regional nivå? Det finns vissa samordningseffekter, men samtidigt minskar den enskildes möjlighet att påverka på lokal nivå. Frågorna är enkla att ställa men svåra att med säkerhet besvara.