En järnvägspolitik för hela landet

Ytterligare ett tågbolag börjar nu trafikera sträckan Stockholm–Göteborg. Det är det tyska företaget Flixbus som kommer att köra sträckan med sina nya Flixtrain. Det svenska företaget Hector kommer att stå för den operativa delen, det vill säga lok, vagnar och personal. Förutom SJ började MTR köra sträckan Stockholm–Göteborg 2015. MTR är ett statligt kinesiskt företag ägt till 76 procent av Hongkong.

Roger Bydler.

Det blir nu alltså tre tågföretag som trafikerar sträckan Stockholm–Göteborg. Flixtrain kommer att köra två till tre avgångar i vardera riktningen per dag, plats kommer att finnas för några cyklar, men framför allt kommer priserna att vara betydligt lägre än vad som gäller för både SJ och MTR. En enkelresa kostar från 129 kronor, medan lägsta priset i dag för en enkelresa med SJ på sträckan kostar som lägst 195 kronor. Båda företagen tillämpar dynamisk prissättning. Som en av de första resenärerna uttryckte det, ”det är lite utav tågens motsvarighet till Ryan Air”.

Det kan ju tyckas bra att det kommer billigare alternativ på en av de mest trafikerade tåglinjerna. Men det kan ifrågasättas om detta kan ses som en isolerad del av tågtrafiken i Sverige. Det är två tåglinjer som är i särklass mest lönsamma i landet. Förutom just Stockholm–Göteborg är det Stockholm–Malmö. Det är därför naturligt att MTR och Flixtrain väljer att gå in på just sträckan Stockholm–Göteborg. Flixtrain har även planer på att gå in på sträckan Stockholm–Malmö. Detta innebär att SJ:s intäkter minskar på dessa sträckor. Ytterligare tåglägen ska läggas in för den nya operatören, samtidigt som SJ kan tvingas att sänka priserna.

Länstrafiken avreglerades redan i början av 1990-talet, och nya operatörer tog över trafikeringen som tidigare sköttes av SJ. Ett av de senaste exemplen är Stockholmsregionen, där MTR blev operatör. När sedan SJ: s monopol upphörde helt 2009 blev det fritt fram för andra företag att trafikera det svenska järnvägsnätet. Naturligtvis väljer då dessa företag att gå in på de mest lönsamma tåglinjerna eller upphandlade sträckor där intäkterna är säkrade.

Allt talar för att det finns en stark opinion för att det ska finnas en väl fungerande tågtrafik i hela landet. En utvecklad tågtrafik är även viktig för att Sverige ska klara de klimatmål riksdagen har beslutat. SJ har varit och är fortfarande det tågföretag som står för merparten av den långväga persontrafiken på räls. Eftersom SJ har ett avkastningskrav från staten och för övrigt inte kan gå med förlust en längre tid så håller vi på att få en situation där enda möjligheten för SJ att överleva som företag är att lägga ner linjer som inte är lönsamma. Företag som MTR och Flixtrain har ägare som klarar ekonomiska förluster i avvaktan på framtida intäktsökningar. Att försämra konkurrenters ekonomi genom till exempel prispress är för övrigt inget ovanligt beteende.

Vilken är då regeringens politik för att tågtrafiken i hela landet inte bara ska fungera utan även utvecklas? Tyvärr har vi inte sett någon tydlig sådan politik. Vad vi kan se är det marknaden som ska lösa tågtrafiken. Eftersom personer som bor i delar av landet som drabbas av nedläggningar eller försämrad tågtrafik knappast kommer att acceptera detta, är det troliga utfallet att dessa linjer får drivas med bidrag från staten. Vi får alltså en situation där företag som går in på den svenska tågmarknaden väljer de mest lönsamma linjerna, medan vi skattebetalare via staten får bekosta de linjer som behöver ekonomiskt stöd.

Vi behöver en långsiktig politik för persontrafiken på järnväg som är en del i en politik för ett hållbart mobilitets- och transportsystem i hela landet. I avvaktan på att en sådan politik tas fram bör ett antal åtgärder genomföras. En nationell tågförsörjningsplan som omfattar alla tåglinjer mellan landets olika delar behöver tas fram. Inga tåglinjer bör läggas ner i avvaktan på tågförsörjningsplanen. Banavgifterna bör tills vidare tas bort – bör även gälla för godstrafiken på järnväg. Ge SJ ett samhällsuppdrag att verka för ett ökat tågresande med hög punktlighet och hög kvalitet mellan alla delar av Sverige och till huvudorterna i våra grannländer. Lägg ansvaret för en bärkraftig och attraktiv nattågstrafik på SJ. I samhällsuppdraget ska också ligga ett ansvar för ett ökat tågresande genom samverkan med regionala kollektivtrafikmyndigheter. Så länge problemen i tågtrafiken består bör inte SJ ge någon utdelning till staten. Eventuella överskott ska i stället användas för investeringar och bättre service.

Valet borde vara lätt mellan att tågtrafiken blir allt sämre, tåglinjer läggs ner och servicen försämras och en politik som visar en vilja att inte bara bibehålla utan även utveckla landets tågtrafik. Det valet kan inte skjutas på framtiden längre.