Allmogegården i Tolarp – i omställningens framkant
I Skärstad mellan Gränna och Jönköping i den natursköna Östra Vätternbranten ligger Allmogegården. Området präglas av blomrika hagmarker, slåtterängar, små stenrika åkrar, stenmurar, odlingsrösen, gärdsgårdar och blandskog. Här driver Maria och Bengt Sjöberg en gård på 49 hektar med ekologiskt jordbruk, skogsbruk, djurhållning och kursverksamhet.
Allmogegården består av många hus och upplevs därför som en liten by. Här finns bostadshus och uthus av olika slag, anpassade till gårdens verksamheter.
Med målet att återställa gården till det skick den var i i början av 1950-talet pågick under många år ett omfattande och tungt, men kärleksfullt restaureringsarbete. Gården var totalt igenvuxen då Bengt köpte den 1986.
2017 kände Maria och Bengt sig redo för att starta en utbildning för småbrukare – Småbrukarlinjen – tillsammans med Mullsjö folkhögskola. Det är en kurs som låter eleverna under ett helt år följa arbetet på en självförsörjande gård som brukas ekologiskt med traditionellt och kulturellt förankrade metoder.
En lördagseftermiddag i slutet av september anländer vi, några stycken från Framtiden i våra händer, till Allmogegården för att göra ett besök och få veta lite om hur man arbetar på gården och hur Småbrukarkursen är upplagd och fungerar.
Maria och Bengt tar emot oss på gårdsplanen. Vi får veta att eftersom det är lördag ligger det mesta av verksamheten nere förutom det rent basala som att föda djur och människor, men vi välkomnas ändå varmt och blir bjudna att sitta ner runt ett kaffebord.
Maria berättar:
– Syftet med kursen är att göra eleverna kapabla att starta ett eget självförsörjande hushåll med fördjupade kunskaper om hållbarhet. Kanske också arbeta för en robustare livsstil och en hållbar utveckling även i större sammanhang.
Bengt fortsätter:
– Här på gården har vi hästar, kor, får, grisar, kaniner och höns. Vi använder hästarna så mycket som möjligt både för att så, harva och plöja, och inte minst till att forsla stockar från skogen som ska bli olika typer av virke och ved. Vi har ett eget sågverk också eftersom vi arbetar med snickeriarbeten och diverse hantverk.
Vi funderar lite över kursdeltagarna: I vilken ålder befinner de sig? Är de könsmässigt jämt fördelade?
– De är mellan 25 och 35 år, berättar Maria.
– Den typiska kursdeltagaren har kommit ut i arbetslivet och arbetat några år och sedan kommit till insikt om att de vill ha en annan livsstil.
Maria fortsätter:
– Förvånande nog är det övervägande kvinnor som söker till kursen, som om det vore typiskt kvinnligt att leva av självhushåll.
Kanske är kvinnor mer öppna för att våga ta steget och hoppa av det utstakade spåret?
– Eleverna lär sig väldigt fort att samarbeta, och det måste de göra, säger Bengt.
– De är i allmänhet indelade i grupper på tre som tillsammans i princip sköter allt, men innan de blir indelade på det sättet måste alla lära sig att arbeta med häst och traktor, att sköta djuren, att laga mat och då inte minst att elda i vedspis eftersom all matlagning sker på det sättet.
– Vi är självförsörjande på det mesta här på gården, bland annat på kött och mjölk, därför finns det också ett hushållsmejeri och ett blivande hemslakteri, berättar Maria vidare.
Det ingår i kursen att framställa mejeriprodukter för gårdens behov såsom smör, yoghurt och mjölk samt att på hösten bistå vid styckning av lamm, ungdjur och tuppar.
Senare, när vi går husesyn på gården, visar Bengt oss mejeriet, kliniskt rent, men i vila eftersom det är lördag. Vi passerar också det blivande hemslakteriet. Lite nyfikna på vilken typ av mat som eleverna äter undrar vi om den är vegetarisk:
– Nej, vi äter mycket kött här på gården, säger Maria.
– Det kommer härifrån och bereds också här.
I köket ligger veden prydligt travad i olika hyllor beroende på storlek. Det brinner i en av spisarna. En elev håller på att laga en god kaka till lördagskvällen.
Väl ute igen tar Maria och Bengt oss runt till de olika markerna, där mycket redan är skördat, även slåtterängarna som lieslogs i augusti. Stubbar vittnar om det mödosamma arbete som lades ned här på att först hugga ner grova ekar och sedan alla de granar som Bengt tvingades plantera i slutet av 1980-talet enligt Skogsdirektivet 5:3 som sade att all produktiv mark, såsom igenvuxen betesmark, skulle beskogas med gran.
Längs vår väg ser vi många exempel på odlingsrösen, det vill säga där tidigare generationers bönder har släpat samman stenar till ett röse för att därefter kunna odla jorden, ofta kunde det vara spannmål eller potatis.
På de sju ha åkermark som nu brukas på gården odlas potatis, vallväxter, morötter, sockerbetor och små mängder spannmål. Rena grönsaksodlingar finns på olika mindre lotter. Varje elev har också sin egen lott, där man kan odla det man vill, ofta blommor eller mer ovanliga grönsaker.
En del av gårdens djur är på grönbete på annat håll vid tillfället för vårt besök. Det rör sig om fem hästar, varav två ardenner och en nordsvensk, fyra kor med ungdjur och kalvar, 15 tackor med lamm. Grisen och de 70 hönsen är hemma på gården.
Under vår vandring i steniga marker, ofta ingärdade av nyreparerade gärdsgårdar, träffar vi på två ponnyhästar som kärvänligt nafsar varandra i manen medan de kommer emot oss.
Vi börjar närma oss slutet på vår promenad och stannar till vid en imponerande jordkällare, som snart ska fyllas med vinterns förråd av potatis. Nu när det är höst och det mesta är skördat, vilken typ av arbete väntar då?
– Vad gäller utomhusarbete blir det mest skogsbruk som timmerkörning, vedkörning och trädfällning plus lite underhållsarbete, säger Bengt.
– Jag kan lägga till lite om inomhusarbetet, fyller Maria på.
– Så här års förädlar vi mycket frukt och bär genom att göra sylt och saft, men vi gör också syrade grönsaker.
Innan vi ger oss av vill vi gärna veta hur det går för eleverna sedan de avslutat kursen,
– Av de totalt 35 elever som fullbordat utbildningen har 31 fortsatt med självhushållning på något sätt och 20 av dem har köpt eller arrenderat mark, säger Bengt stolt.
– Vi lägger ner mycket arbete på att stödja dem i deras ansträngningar att hitta en lämplig plats att arbeta vidare på sedan de slutat här.
– Och vi står fortfarande i kontakt med de flesta av dem, lägger Maria till.
Fulla av beundran inför Marias och Bengts insatser för att sprida aktiva användbara kunskaper om en mer hållbar livsstil tackar vi för oss och är överens om att Allmogegårdens Småbrukarkurs på ett föredömligt sätt bidrar till den omställning som nu pågår i vårt land.
För mer information om Allmogegården och om kursen Småbrukarlinjen se www.allmogegarden.se eller mullsjofolkhogskola.nu
