Samiskt kulturcentrum i Tärnaby
Ett nytt samiskt kultur- och resurscentrum har nu öppnat i Tärnaby, Storumans kommun: Aejlies hyser bland annat museum, studior, arbetsplatser, konferensrum samt ateljéer för samisk konst och slöjd.
Beslutet om Aejlies togs i Storumans kommunfullmäktige 2018 och skulle egentligen ha slagit upp portarna i våras men coronaviruset satte tidsplanen på paus.
– Det saknas en samisk samlingsplats här sedan samegården lades ner, så den är jätteviktig att skapa. Vi vill säkerställa att det finns en samisk plats för både kulturskapande och diskussion. Att vi ska kunna ha samtal och kunna bestämma över narrativet från samiskt håll, säger Oskar Östergren Njajta, som varit med sedan starten, till Sameradion.
Projektet har gått på knappt två miljoner kronor och syftar till att nå ”en hållbar utveckling av den samiska KKN-sektorn”, det vill säga kulturella och kreativa näringar. Fastän verksamheten har en lokal och regional utgångspunkt är visionen att nå ut nationellt såväl som internationellt och på så sätt bli en god investering för kommunen.
Nils Aslak Valkeapää och Britta Marakatt-Labba, Anders Sunna och Sofia Jannok är några exempel på ord- och bildkonstnärer som rönt internationell uppmärksamhet och erkännande på senare år. En annan är Tomas Colbengtson – vars glaskonst Miljömagasinet skrivit om tidigare (se MM 14/2019 & 23/2019) och vars transparenta konstverk nu inviger Aejlies.
– En generation innan min generation ansågs det så fult att vara same att en samisk farmor blev arg så fort hon fick frågan om hon var same. Vi har blivit så genomkoloniserade att vi knappt själva vet vad vår kultur är. Så därför behövs de här platserna, konstaterar Colbengtson i Sveriges radio.
Liksom ett stort antal skidåkare av yttersta världsklass har också Colbengtson en bakgrund i Tärnaby. Att Aejlies hamnade i just Tärnaby beror på att en övervägande del av befolkningen är samer och ses som ett samiskt område. Alltsedan koloniseringen av Sápmi har den samiska kulturen och traditionen förtryckts i området.
– Då kan vi starta om på nytt. Det som vi började förlora redan på 1600-talet när de började bränna de samiska trummorna. Vi är ju fortfarande där, men vi måste ju börja någonstans för att återta vårt ägande av vår egen identitet. Sverige kanske tycker att det kanske är onödigt: ”det finns ju Nordiska museet i Stockholm”. Men vi måste äga det på egna premisser, avslutar Colbengtson intervjun i P1 Kultur.