Vi måste halvera energianvändningen

Han sade så här i Aktuellt: ”Den utveckling vi har sett de senaste åren har varit väldigt uppmuntrande. Den klimatkris som många uppfattar, den oro man har för att vi kommer att kunna möta det, det kan man faktiskt visa nu att det är ekonomiskt rimligt att ersätta så mycket fossila bränslen globalt med förnybar el, tack vare att kostnaderna har blivit låga.”

Kåberger resonerar som om vi kan fortsätta med nuvarande volymer av industriproduktion. Globalt är det helt omöjligt. Och eftersom Sverige är helt beroende av omvärlden är det i praktiken inte möjligt här heller.

Tomas Kåberger vet förhoppningsvis bättre än det han säger, bland annat från sin forskning och sin tid som GD på Energimyndigheten. Han vill förmodligen inte säga som det är, eftersom han dels har plats i Vattenfalls styrelse, dels i Klimatpolitiska rådet och är ordförande i en Japansk stiftelse för förnybar energi. Det gäller att tala lugnande till folket, eftersom vi inte vet hur vi ska ta oss ur vårt dilemma, utan att minska vår totala produktion och konsumtion kraftigt.

Hans inställning är samhällsfarlig eftersom vi invaggas i tron att forskare och ingenjörer kommer att lösa klimatproblemet. Så kommer det inte att bli. För att nå klimat- och även andra miljö- och hållbarhetsmål skulle vi minst behöva halvera den globala energiomsättningen till cirka 2040 och ännu mer till 2050. Att samtidigt göra gigantiska investeringar i energi-och transportsystemen låter sig knappast göras. Vi kommer att ha ont om energi, naturresurser, tid och förmodligen också kapital. Ju längre vi väntar med att minska vår totala produktion, konsumtion och vårt resande desto mer dramatiska förändringar tvingas vi göra när vi väl inser att vi måste.

Solkraft och vindkraft är mycket energi-, material-, kapital- och arbetskraftsintensiva. Energi- och materialintensiteten gör att tillverkningen, totalt sett, genererar väldigt stora CO 2 utsläpp. Därför går det inte att storsatsa på dessa energislag samtidigt som vi ska minska CO 2 -utsläppen kraftigt.

Hans inställning är också samhällsfarlig eftersom investeringar i business as usual hindrar investeringar som leder till reella minskningar av klimatpåverkande utsläpp såsom omställning av jord- och skogsbruk, omställning och minskning av varuproduktion, omställning och energi- effektivisering i transport- och byggsektorerna och inte minst en omfattande utbildningssatsning i hållbarhetsfrågor som riktar sig till hela svenska folket.

Att solceller är så billiga (relativt sett) just nu, beror mycket på att de tillverkas med relativt billig el, främst fossilbaserad, och billig arbetskraft i Kina. Om vi skulle tillverka solcellerna inom EU skulle priset bli ett helt annat. Samma resonemang gäller delvis även för vindkraftverk (vi kunde ju höra i Aktuellt-inslaget att ståltornen kom från Kina). Även om sol- och vindkraft blivit mycket billigare så är trenden inte att fossil elproduktion läggs ner för att förnybara källor byggs ut. Faktum är att användningen av fossil energi har ökat fortare än användningen av sol- och vindenergi de senaste 10 åren, i absoluta tal.

Bifogar en bild som visar hur mycket fossila bränslen vi använder i världen i dag och historiskt.

Fler och fler inser det orimliga i att vi på kort tid skulle kunna

”ställa om” energi- och transportsystemen till förnybart.

Vi skulle önska att journalister kunde och vågade ställa kritiska frågor när olika ”experter” uttalar sig om så viktiga frågor som till exempel energiförsörjningen och klimatfrågan. Frågor av typen:

– Är tekniken verkligen utsläppsfri? Hur mycket utsläpp av koldioxid och andra klimatgaser sker det vid brytningen av alla material som behövs plus vid uppförandet av nya fabriker och själva tillverkningen av produkten?

– Hur stor är den totala miljöpåverkan i alla tillverkningsled, liksom drift, underhåll och demontering?

– Hur stort är nettoenergiutbytet ERoEI (=Energy Return on Energy Invested)? Går det att göra omställningen samtidigt som en kraftig minskning av klimatpåverkande utsläpp?

– Tidsaspekten – hinner vi göra förändringarna tillräckligt snabbt?

Kritiska frågor från journalister är avgörande för att vi ska få i gång ett vettigt samtal om samhällsmål och vägarna för att nå dit. I detta fall vad klimatmålen kräver av oss i form av snabba förändringar av produktion, konsumtion, resande och samhällsorganisation.

René Mortensen, civilingenjör samhällsbyggnads-teknik, energi- och hållbarhetsexpert

Hillevi Helmfrid, agronom och expert inom hållbar utveckling 

Stellan Tengroth, civilingenjör och författare 

Oscar Kjellberg, agronom och ekonom 

Anna Jiremark, civilingenjör och miljökonsult 

Bengt Randers, ordförande ASPO Sverige

Sanya Falkenstrand folkbildare och omställningscoach 

Daniel Hägerby civilingenjör, energi- och klimatrådgivare