Dubbla roller sliter och försvagar
Dubbla roller sliter och försvagar
Enligt tesen ”Så har vi alltid gjort” har de styrande riksdagspartierna valt att lägga jobbet som partiordförande och minister på samma person. De som inte sitter i regering låter sina partiordföranden också vara främsta talespersoner i rikspolitiken.
Dessa dubbla roller är inte problemfria. Det läggs arbetsuppgifter på en och samma person i en omfattning som inte förekommer på något annat ställe i samhället. Om något liknande inträffade i näringslivet skulle facket skrika i högan sky om rovdrift och/eller osund maktkoncentration.
Men inte nog med det. Den som har dessa båda uppgifter har begränsade möjligheter till ett ordnat familjeliv och privatliv i övrigt. Att leva ett vanligt liv går inte och det är synd, för att det är just genom att leva ett vanligt liv som vi får veta hur vanligt folk har det. Och det är ju våra politikers uppgift att göra det bättre för folk.
En förutsättning för att klara denna arbetsbelastning fysiskt och psykiskt är god hälsa. Det är egentligen märkligt att bara en partiledare på senare år blivit sjukskriven efter att ha ”gått in i väggen”.
För mycket jobb leder ofta till stress och stress sänker i sin tur kvalitén på det utförda arbetet. Det kan bli svårt att samarbeta och det kan lätt bli så att felsägningar eller otydligheter ställer till det. I politiken på alla nivåer finns det gott om förflugna ord som skribenter på sociala medier påminner om med illa dold glädje. Det är inte så mycket som blir glömt i dessa dagar.
Arbetsbelastningen inte bara sänker kvalitén – den gör det också svårt för partiledare att hinna tänka framåt och tänka nytt. Samtidigt är det nog så att partimedlemmarna önskar att deras valda ledare skulle vara visionärer. Men glöm det. Tidsbristen och det dagliga arbetet äter upp visionsutrymmet.
Räddningen för partierna är då att visioner och nytänkande kommer genom debattartiklar, kongressmotioner och liknande.
Avslutningsvis några ord som främst gäller det parti som ligger undertecknad närmast om hjärtat: Miljöpartiet.
Miljöpartiet skiljer sig från andra partier genom att två personer delar på jobbet högst upp: språkrören. Gott så. Men dessa språkrör har under den gångna mandatperioden samtidigt varit ministrar. Och det har begränsat möjligheten att tala om vad Miljöpartiet verkligen vill i frågor där regeringen fattat beslut som inte varit speciellt gröna.
Miljöpartiet har i riksdagen fått igenom mängder av gröna förslag, men det har varit svårt att nå ut med det. I stället har folk via media – sociala medier inkluderade – fått information om kolbitar, svikna löften och annat.
Detta har gjort att MP sjunkit i opinionen och endast med ett nödrop lyckades hänga kvar i riksdagen. Dessutom drabbades partiet av stora valförluster lokalt och regionalt. Tragiskt eftersom partiets program gott kunde motivera ett tvåsiffrigt väljarstöd i klass med det senaste EU-valet.
Miljöpartiet behöver språkrör som är på fri fot och med auktoritet kan föra fram partiets politik utan att därför krascha med regeringsbeslut. Det kan låta svårt men kompetenta språkrör klarar det.
Till Miljöpartiets kongress i början av maj finns det ett par motioner på temat att språkrör inte samtidigt ska vara ministrar. Därmed har MP chansen att sätta punkt för ett system som leder till förslitning och försvagade politiska budskap.
Åke Askensten