Ylva Lundin – Årets eldsjäl

”När vi pratar om att rädda klimatet och att jobba för miljön så får man det att låta som att man ska engagera sig för någon annans skull. Men, det är ju inte så! Om vi inte inser att vi är en del av naturen och en del av miljön och respekterar det, så kommer det gå åt helvete rent ut sagt.” Det säger årets eldsjäl i Alingsås, Ylva Lundin.

I början av innevarande månad avnjöts en årligen återkommande middag i regi av Landshövdingen i Västra Götaland, då personer i länet som på olika sätt utmärkt sig utöver det vanliga hyllades. Till landshövdingens middag hade kommunfullmäktigeordförandena runt om i länet nominerat personer som gjort betydande insatser i kommunerna.
Den lokala omställningsivraren Ylva Lundin från Loo, Sollebrunn, i Alingsås kommun hyllades tillsammans med andra eldsjälar och fick lyssna till tacktal och ta emot lovord från Landshövdingen och jurymedlemmarna. Yla Lundin arbetar för miljö- och omställningsfrågor på en mängd olika sätt. Bland annat är hon samordnare för Framtidsveckan Alingsås som hålls varje år med ett brett utbud av programpunkter på temat miljö, klimat och hållbar utveckling. Men Ylva Lundin vill inte benämna sig som en person med ett stort miljöengagemang. Hon pratar istället om drömmen att skapa det resilienta samhället, där en sundare miljö är en naturlig del och konsekvens.
Miljömagasinet fick en intervju med eldsjälen Ylva Lundin:

Några av gårdens får, ovan oklippt, nedan efter klippning.

Berätta lite om dig själv!
– Jag är 56 år, gift och har två tonårsdöttrar. Jag jobbade som lärare i väldigt många år innan jag startade ett eget företag där jag jobbade som pedagogisk konsult för myndigheter och organisationer. Sedan 2014 är jag bonde.

Hur känns det att bli utnämnd till årets eldsjäl?
–Det var lite oväntat, men det är ju alltid trevligt att bli uppmärksammad. Man vet ju aldrig om folk märker det man gör, så när man får bevis för det känns det ju positivt och uppmuntrande.

Vad var juryns främsta motivering och vilken roll spelar ditt miljöengagemang?
– Det är nog inte främst för bara en detalj utan snarare för helheten som jag fått den här utmärkelsen. När det gäller kommunens synvinkel och motivering så handlar det framförallt om mitt engagemang i Framtidsveckan, men det är ju också så att jag bland annat startat en ny matmarknad i stan för lokalproducerad mat. Så anledningen att jag får utnämningen är en blandning av flera saker. Vad gäller miljö aspekten så tänker jag inte att jag jobbar för miljön. Jag tänker snarare att jag jobbar för ett resilient (med förmåga till återhämtning, elastiskt) samhälle. Detta gynnar även miljön, men det är inte miljön som är mitt huvudfokus. Framtidsveckan till exempel, handlar om resiliens och inte om miljö.

Deltagare i en kursdag om permakultur gästar gården.

Kan du berätta lite om ditt miljöengagemang?
– Jag vänder mig åter emot att kalla det miljöengagemang. När vi pratar om att rädda klimatet och att jobba för miljön så får man det att låta som att man ska engagera sig för någon annans skull. Men, det är ju inte så! Om vi inte inser att vi är en del av naturen och en del av miljön och respekterar det, så kommer det gå åt helvete rent ut sagt. När man uttrycker det som att man ska rädda klimatet så skapar det en mur mellan oss och klimatet/miljön. Vi blir liksom på varsin sida, då vi människor tror att vi ska vara de snälla som räddar naturen, medan det i själva verket är tvärtom. Därför måste vi se till att inte sabba detta och i stället se oss själva som en del av naturen och helheten. Jag är som sagt engagerad i att skapa ett så resilient samhälle som möjligt som kan anpassa sig till de utmaningar vi står inför. Vi måste bygga ett robustare system som inte är så extremt fossilberoende som nu. Om vi lyckas bygga ett sådant samhälle så gynnar det miljön. Miljöengagemanget kommer ju utav detta , men man måste se det som en del i ett större sammanhang.

Tomater odlade i gårdens lilla växthus, endast sju kvadratmeter stort.

Vad är det som har format dig och din syn på livet, miljön och samhället?
– Jag bodde ett år i Norra Kenya när jag var 20 år och den tiden har format min syn på livet. För mig blev det där och då väldigt tydligt att mänsklig lycka inte kommer av att äga saker eller att ha ett nyrenoverat kök. Lyckan kommer av att känna sig som en del av något, där man har en mening och man kan interagera med andra människor. Så redan i 20-årsåldern formades dessa tankar, men det var först 2005 som jag och min man började förändra saker och ting på djupet. Vi levde vid den tiden ett vanligt radhus liv, hade eget företag och tjänade (för oss) väldigt mycket pengar. Även om vi cyklade mest och handlade ekologiskt, så var engagemanget inte så mycket större än så. Men så började vi läsa in oss om fossilberoende och fick en insikt om hur enormt oljeberoende vårt samhälle är. Det var då vi började analysera vårt eget sätt att leva. Faktumet att vi redan tagit upp den olja som är lättåtkomlig och inte kommer att ha råd att ta upp resten, samt att vi inte kan öka oljeanvändningen mer på grund av klimatskäl fick oss att tänka efter. Dessa förhållanden med oljan kommer att få extremt stora konsekvenser redan under vår livstid. När man pratar om att rädda klimatet så säger man att det ena eller andra kommer att hända om hundra år. Att tänka så är farligt eftersom läget är akut och vi måste göra något nu. Genom att minska klimatförändringarna så räddar vi oss själva, de generationer som lever nu.
Sedan vi fick dessa insikter 2005 försökte vi att anpassa vårt liv efter den nya kunskapen under några år. 2011 kom vi så fram till att vi skulle köpa en gård och 2014 förverkligade vi den drömmen. Efter detta har vi också insett att vi kommer aldrig att bli resilientare än vad vår omgivning är. Det räcker inte med att vara självförsörjande man måste också bygga nätverk och se till att gynna lokal matproduktion med mer.

Färska grönsaker från Östängs gård.

Vad händer härnäst?
– Nu har vi just gått igenom en väldigt arbetsam sommarsäsong då man måste ta vara på dygnets alla ljusa timmar. Just nu under oktober månad är det lite tid för reflektion och eftertanke för att utvärdera det vi gjort hittills. Sedan, den första November så börjar jag att jobba med nästa års Framtids vecka som genomförs under våren. Förövrigt har vi en lista på runt trettio gårdsprojekt som vi ska jobba med. Efter kommande års Framtids vecka så drar nästa säsong på gården i gång. Då ska vi producera mer grönsaker, frukt och bär. Vi ska också se till att ta hand om jorden på vår gård, se till så att den mår bättre och sätta upp fler fågelholkar. Allt för att göra vår plats på jorden mer komplex och resilient.

Liza Ahnland
Foton: ostangsgard.se

Share this...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter