Ursprungligen publicerad på Insänt i Miljömagasinet 7, 19 februari 2016

Människan behöver mat från animalier

Replik på texten Baljväxter + säd i nummer 6 2016.

Det är sant som Birgitta Stålhammar skriver, att baljväxter och vissa cerealier delvis kompletterar varandra proteinmässigt, tack vare att de har olika innehåll av aminosyror, vilka utgör byggstenarna i proteiner. Men tyvärr kommer man inte särskilt långt med att "tillsätta lite mjöl i ärtbiffen", om det är fullvärdigt protein som eftersträvas. Som exempel kan nämnas att en optimalt aminosyrabalanserad ärt- och vetemjölsbiff innehåller ärter och vetemjöl i förhållandet 45 till 55 procent. Den väger 350 gram och har samma mängd protein som en köttbit på 125 gram, men betydligt sämre proteinvärde och ett oacceptabelt högt innehåll av snabba kolhydrater, varför "kolhydratbiff" är en mer rättvisande benämning än "proteinbiff".

Inte heller majs har någon större proteinförbättringspotential på baljväxter, eftersom majsens proteininnehåll endast uppgår till en tredjedel av det som finns i bönor och dessutom, precis som baljväxter, ligger lågt i de svavelbärande aminosyrorna cystein och metionin och ännu lägre i aminosyran tryptofan. Soja är visserligen rikt på protein, men dess aminosyrabalans är så usel att det inte alls kan kallas fullvärdigt.

Soja är dessutom den baljväxt som innehåller mest antinutrienter och enzymstörande ämnen, vilka irriterar matsmältningsapparaten och stör upptaget av näringsämnen som proteiner och mineraler. Detta kan man kringgå genom att endast äta soja som är fermenterad, tempeh, men sojans fytoöstrogener, som stör kroppens endokrina system och är goitrogena, det vill säga har en hämmande effekt på sköldkörtelns funktion, kommer man enligt många forskare aldrig ifrån.

Det stämmer att kombinationen bönor och majs har ätits under lång tid i delar av Sydamerika och i Mexiko, men inte gärna utan animalier och definitivt ingenstans som nationalrätt. I pabellón criollo, sopa paraguaya, mole poblano och feijoada ingår, förutom bland annat bönor och/eller majs, sålunda någon eller flera animalier, oftast kött. Andra sydamerikanska nationalrätter, som lomo a la pobre, cuy, ceviche, gramajo och hormiga culona, innehåller inte vare sig bönor eller majs, men väl en eller flera animalier.

Även kineserna har alltid strävat efter att kombinera sitt vete i norr och sitt ris i söder med till exempel ägg, fisk och kött. I Indien äter till och med en del av hinduerna kött, medan en del av dem är vegetarianer. De senare har kunnat tillfredsställa sitt behov av animalier genom att konsumera den mycket näringsrika, proteinfullvärdiga, opastöriserade komjölken, liksom ofta ägg och fisk.

Historien visar att naturliga, ekologiska animalier alltid har utgjort en självklar och oumbärlig del av människans kost. Därför är det inte förvånande att många säger sig må dåligt av att äta enbart vegetabilier, eller att veganska gravida kvinnor ofta instinktivt känner att de måste frångå sin diet för att barnet ska få vad det behöver ifråga om näring. Modern näringsforskning bekräftar dessa känslor och visar att de har sin fysiologiska grund i att människan har en bättre förmåga att tillgodogöra sig och använda de former av näringsämnen som finns i animalier, än de som finns i vegetabilier. Detta gäller inte bara proteiner, utan även de näringsämnen som jag nämner i Baljväxter kan inte ersätta animalier.

Per Melin
Tollered

Insändare: Mer baljväxter i skolmaten bromsar djurartutrotningen - Jonas Norberg

Replik: Baljväxter kan inte ersätta animalier - Per Melin

Replik: Baljväxter + säd - Birgitta Stålhammar

Replik: Människan behöver mat från animalier - Per Melin

Replik: Valfrihet i matfrågan - Elsa Laurell

Replik: Sann matvalfrihet förutsätter sann matinformation - Per Melin

Replik: Köttätande eller vegetarianism - Gunilla Djärf

Vill du kommentera den här texten? Skicka ditt svar till:
insant@miljomagasinet.se

Share