Ursprungligen publicerad på Insänt i Miljömagasinet 6, 8 Februari 2013

Låt penningmängden styra

Replik på texten Om räntan inte styr i MM nr 3

Finns det anledning att ägna huvudbry åt det ekonomiska etablissemangets dimridåer kring räntan. Vi vet att räntan är ett långsamt styrmedel, och att ekonomin regleras bättre direkt med penningmängden. Men detta kräver att man bryter med etablissemangs heliga princip, att banksystemet är givet.

Vi befinner oss nu i en ekonomisk kris karakteriserad av enorma skulder hos stat och privatpersoner och enorma förmögenheter som valsar runt i en gigantisk spekulationsvirvel. Endast en bråkdel av dessa pengar finner vägen ner till investeringar i realekonomin. Detta rovgiriga kapital hotar det ekonomiska livet i varje stat och de använder detta som utpressning för att krisande banker ska räddas av skattebetalarna.

Denna hänsynslösa utpressningssituation måste brytas och lösningen heter monetär reform. Stater måste frigöras från bankernas skuldgrepp genom att ta makten över penningskapandet och förpassa bankerna till att låna ut vad de har eller fungera som en mellanhand mellan sparare och lånare.

Hur fungerar det då i dag? Den för vår ekonomi nödvändiga penningmängden skapas inte av staten, utan av bankerna som skuld varje gång en stat eller privatperson skriver på en förpliktelse att betala ränta och amorteringar för lån. Det är låntagarna som står som garant för lånet och därmed penningmängden, det är banken som plockar hem räntan och som dessutom blir ägare till eventuell säkerhet om lånet inte kan betalas. Hur kommer då en monetär reform påverka den exploatering av resurser som karakteriserar det nuvarande systemet?

Det viktigaste är att en tvångsmekanism av brist och konkurrens som bara kan mildras genom att nya lån tas, plockas bort. Men reformen gör inget automatiskt åt räntan som med en obönhörlig kraft omfördelar värden från de som har lite till de som redan har mycket. Det finns en mängd förslag och experiment på hur dessa problem ska lösas. Men utan bankernas förlamande grepp över ekonomin ? den som är satt i skuld är inte fri ? blir det svårt att använda demokratin för att genomföra förändringar. Och även om de genomförs, undermineras de av bankernas kontroll av det ekonomiska blodomloppet.

När bankerna jagats ut ur statens angelägenheter och demokratin återerövrats öppnar sig möjligheter för samhällets organisering. Frågor som medborgarlön blir möjliga. Men frågan är om frihet kan bli en fråga om arbetets frihet. Frihet från skatt, från räntebördor och därmed arbetets verkliga blomstring. Ett samhälle skapar trygghet och välfärd på grund av dina händers och hjärnas arbete.

Givet att ovan gjorda beskrivning är sann undrar säkert en vaken läsare: Vad är det som gör att bankerna inte fråntas den stulna rätten att skapa statens penningmängd? Kan det vara så, att våra riksdagspartier inte bryr sig om hur det går för den svenska ekonomin om det på något vis innebär att den svenska demokratin stärks på det globala projektets, den fria marknadens eller EU:s bekostnad.

Evert Larsson
Kristinehamn

Insändare: Om räntan inte styr - Jan-Olov Bernhard

Replik: Låt penningmängden styra - Evert Larsson

Replik: Låt penningmängden styra - Jan-Olov Bernhard

Replik: Monetär reform - Evert Larsson

Replik: Bankernas roll i samhället - Stig Andersson

Vill du kommentera den här texten? Skicka ditt svar till:
insant@miljomagasinet.se

Share