Ursprungligen publicerad på Insänt i Miljömagasinet 3, 18 Januari 2013

Om räntan inte styr

Ekonomiska förståsigpåare påstår att räntan är bra eller till och med nödvändig för att styra kapitalet dit det behövs och att den därigenom är resursbevarande. De har naturligtvis rätt om mätningen utförs med de mätverktyg som de menar ska användas. När det gäller räntan är den helt klart bra för utlånarna, den ger vinst och det avgör om en placering är bra eller ej. Det finns inget annat svar än att räntan är bra, till och med nödvändig, ur denna synvinkel. Hur är det med resursförbrukningen då?

Ja, de sparar på den, för dem, viktigaste resursen, pengarna. Annat är oväsentligt så länge det kan köpas för pengar, det vill säga inte blir så dyrt att det äventyrar lönsamheten, vilket händer när en källa sinar. Då söks antingen en ny fyndighet eller ett möjligt ersättningsmaterial. Något resursbevarande moment finns inte i denna jakt efter användbara råvaror där det enda godkända mätetalet är priset i pengar. Observera, samma sak gäller för arbetskraft!

Det här talar inte för räntans nödvändighet, men finns det någon samhällelig funktion som kapsejsar om räntan elimineras? Räntan är ena halvan av systemet, den andra är tillgången på betalningsmedel, de är kopplade till och beroende av varandra. Är samhället beredd att betala högre ränta ställer långivarna en större summa till förfogande, men passar samtidigt på att ta ut en högre skattesats för den utökade lånesumman av samhället. Den utökade summan ger samhället möjlighet att sätta fler i arbete och genom att utnyttja mer av resurser få fram de medel som behövs för att betala den ökade skatt som utlånarna kräver. Samtidigt ska lånen amorteras.

Det här är en vansklig balansgång på slak lina där konkurrens mellan regioner, skakiga politiska förhållanden samt global resursbrist får tornen där linan är fäst att svaja betänkligt. Att under dessa förhållanden lita till att tillväxt ska vara en generellt stabiliserande faktor är minst sagt dumt. Finns det då inget hopp? Jo visst. Betalningsmedel behövs för att möjliggöra flerparts varu- och tjänsteutbyten, men det finns inget krav att dessa medel ska utlånas av privata långivare. Den här rätten överläts av samhället till privata intressen med motiveringen att det skulle sätta större fart på hjulen och det gav önskat resultat.

Det går inte att förneka att det även låg militära och politiska maktambitioner bakom. Men nu har vi kommit till vägs ände! Det finns inget hinder, annat än rädslan för det okända, för att att samhället ska återta rätten att tillhandahålla de nödvändiga betalningsmedlen och då använder dem i så avpassad mängd att Moder Jord slutar knorra.

Praktiskt kan det ske genom att varje medborgare får en lagom avpassad basinkomst. All den beskattning med tillhörande byråkrati, som nu sker, blir i ett slag överflödig och kan ersättas med att samhället också får sitt "basbelopp" utan att någon behöver deklarera sin inkomst eller betala skatt. Det här är inget trolleri, bara enkel matematik. Ett av felen med det nuvarande systemet är att penningmängden år från år ökar, det är den tillväxtfaktor som måste elimineras om vi ska få ett stabilt samhälle.

Utdelade basbelopp medför att penningmängden ökar och det som behövs är alltså att en avtappning som är lika stor, på något sätt arrangeras så att mängden kan hållas inom bestämda gränser. Det är enkelt att ordna genom att, dels alla transaktioner är knutna till personliga konton i stil med dem vi nu använder för våra betalkort, dels att behållningen på dessa konton avtappas, alla procentuellt lika, med en procentsats så avpassad att totalsumman blir lika med summan av tillförda basbelopp. Systemet är självreglerande, och vi har all anledning att studera det och skaka av oss rädslan för det som kan se främmande ut.

Jan-Olov Bernhard
Yxered

Insändare: Om räntan inte styr - Jan-Olov Bernhard

Replik: Låt penningmängden styra - Evert Larsson

Replik: Låt penningmängden styra - Jan-Olov Bernhard

Replik: Monetär reform - Evert Larsson

Replik: Bankernas roll i samhället - Stig Andersson

Vill du kommentera den här texten? Skicka ditt svar till:
insant@miljomagasinet.se

Share