|
Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 45, 9 november 2012 En råvarukoloni för riskkapitalister S
veriges politiker har de senaste åren öppnat portarna på vid gavel för riskkapitalister att exploatera Sveriges naturtillgångar. Den större delen av prospekterade, nyligen öppnade och kommande nya gruvor ägs till huvuddelen av utländskt riskkapital. Staten äger ett färre antal. Brytning av malm innebär alltid miljöförstöring. Därför måste tillstånden omgärdas av rigorösa bestämmelser för att skadorna på naturen såsom mark, vatten, djurarter (till exempel renskötseln, fisket) ska begränsas så mycket som möjligt. Helt går det inte att undvika miljöskador. Exploatörer är skyldiga att ha städat efter sig när de lämnat området. Utefter Piteälven borrades på 1960-talet efter uran. Man tvingades sluta eftersom man annars riskerat hela Piteälvens vattensystem. Efter borrningarna finns alla rören fortfarande kvar i marken med risk för utfällningar i den omgivande marken. Så illa efterlevs miljölagen. För att minimera skadorna krävs, förutom rigorösa miljöföreskrifter, även fonderade resurser för att kunna åtgärda framtida skador. Ett sätt att åstadkomma detta är att exploatörerna beskattas, men också måste betala en miljöavgift som fonderas för framtida skador på miljön. Härutöver ska det också utgå en rimlig ersättning till de som lider skada av brytningen som till exempel samerna. Inget av detta kräver politikerna av de många gånger moraliskt tvivelaktiga aktörerna. De betalar till exempel ingen skatt på den inkomst de har av försäljningen av svenska folkets naturtillgångar - malmen. Den som äger marken tillerkänns en försumbar ersättning motsvarande en och en halv promille av försäljningsvärdet. Svenska staten nöjer sig med en halv promille. Märk väl att vinsten för riskkapitalisterna kan uppgå till flera miljarder per år för stölden av malmen. Sålunda en helt oskälig vinst som skickas till skatteparadis. Sverige är ett av de länder som är mest åtråvärt för riskkapitalister eftersom de i stort sett får behålla hela vinsten av sin malmbrytning. Vi är också troligtvis det enda land som ger riskkapitalister skattebefrielse på den inkomst de intjänar genom att riksdag och regering skänker dem de svenska medborgarnas naturtillgångar. Det är med andra ord en tillbakagång till medeltiden då adeln (frälset) var skattebefriat. I Australien, som är en stor gruvnation, har man beslutat om en 30-procentig skatt på inkomsterna. Detta ska vi givetvis kräva att så också sker i Sverige. Landsbygden är på väg att dö trots politikernas eviga tjat att "Hela Sverige ska leva". Svårast är läget för de norrländska inlandskommunerna. Ett sätt att förbättra det vore att införa en skatt som oavkortad går till dem. Men även samerna riskerar att utplånas, varför intrånget måste begränsas, och ersättning utgå för förlorad inkomst och näringsförlust. Vi riskerar att förutom ödeläggande av enorma vildmarker och naturtillgångar också belasta våra efterkommande med enorma kostnader för skador på miljön. I vissa fall blir skadorna sådana att de varken kan ersättas ekonomiskt eller miljön restaureras. De som kommer från andra länder för att exploatera vår ännu så länge ganska oförstörda natur har inte minsta intresse att spara den utan är enbart ute efter högsta möjliga vinst. En av dem som motsätter sig att dessa riskkapitalister betalar skatt är näringsminister Annie Lööf, en av dem som påstår sig arbeta för landsbygdens överlevnad. Politikerna har slutat lyssna på folket. Hur vore det att utlysa en tribunal för att tvinga dem? |